Todelo?
Här skriver man och uppdaterar dagligen och vad får jag tillbaka?! TYSTNAD. Aja… ser ju i alla fall i statistiken att ni är här inne och ränner så fortsätter väl skriva då *martyrar under filt med ena ögat kikandes på er*.
Nåväl. Idag var första gången jag träffade Spex efter vårt misslyckande i banhoppning. Han blev inte ordentligt ”framriden” (pga tv-inspelning) och blev därför rädd för applåder och musik.
Och jag blev livrädd av att han var så spattig. Det hela slutade ju i dålig hoppning och jag har sedan dess varit rätt mätt på det här med ”häst”.
Har sen dess känt att det inte spelar någon roll hur mycket jag rider om hästen och jag blir skraja när det väl gäller. Då blir vi ju båda sämst och all träning är förgäves.
Men så idag sågs vi alltså igen och red barbacka i höstsolen, och ja, det var supermysigt och jag gillade hästar igen. Även om jag fick skavsår i röva som SVED i duschen efteråt. Tvingade Anton att ”kolla”, lol.
Ensamma på livets oförutbestämda väg. Jag och Spex. Funderandes på vad som komma näst.
Och så kom min kompis Marlene ut till stallet! Hon behövde själslig rening och vad passar då bättre än hästar och natur. Så mysigt att rida ute och samtidigt ha ”snack”.
Hästintresset är härmed tillbaka, tack och lov. På onsdag ska jag träna hoppning.