H SKRIVER:

Sååå hej master. Din och Martins podd är typ en av mina bästa grejer när jag är ångestriden, ni får mig att må så bra men jag vet inte vrf men tack för det iallafall!!

Kan vara därför jag gled in på din blogg nu då jag började må väldigt dåligt över en grej som jag tänkte att du som är så klok hade något bra råd för.

Jag är alltså och studerar franska i Frankrike och i min klass fanns en Mexican som är typ 39 själv är jag 18. en natt när jag var rätt salongsberusad stötte vi på varandra och började snacka på en bar. Det var en otroligt fin pratstund om livet, våra olika länder, korruption osv. jättetrevligt verkligen.

Dagen efter lämnar han skolan för att fortsätta sin Europaresa men nu skriver han till mig att han kommer och hälsar på mig i Sverige och nu känns allt så jäkla obekvämt helt plötsligt, speciellt då han använder ord som ”thanks beauty” och ”kisses”.

Notera att verkligen ingenting har hänt mellan oss det skulle jag aldrig vilja trots full. dock kan jag ha sagt något på fyllan som ”du borde verkligen besöka Sverige elr nåt”.

han har inte varit annat än snäll men jag inte hjälpa att må dåligt för detta, att han tydligen ska komma. Vad fan ska jag göra? vill inte va en bitch som blir oskön när hon inte är salongs…

Ok fattar jobbigt för dig när läsare förväntar sig ”svar” men kallar man sig master så får man räkna med att vi vill ta del av din klokhet.. ;-)

MASTER SVARAR:

Kära H

Först och främst; tack för beröm och kul med resa och franska! VILL OCKSÅ VA 18 OCH GÖRA SÅNT. Aja. Nu till mitt svar.

Vad bra att du vände dig till mig, eftersom att ”säga nej” är min livsspecialitet. Det har inte alltid varit så, men efter att ha fått panikkänslor av att folk dragit i mig eller velat komma nära utan att jag velat, så har jag utvecklat starkt försvar mot det här.

Du träffade en 39-årig mexikan som skriver ”thanks beauty”. Du är inte skyldig honom någonting. Inte för att låta snusförnuftig men, han verkar inte direkt som en sköning som skriver den typen av grejer till en ung tjej. Blir helt kvävd av hans beteende! MEN, om du fortfarande vill vara ”en trevlig typ” så kan du skriva såhär:

”Hej igen! Det var kul att ses och tack för bra snack! Tyvärr passar det inte att du hälsar på mig i Sverige eftersom jag har fullt upp, men här är lite platser du bör besöka; XX XX XX. Hoppas du får en trevlig resa!”

Alternativt att du blockar honom och skiter i att svara. Det skulle jag ha gjort. Som sagt, det är livsfarligt att vara en person som tror sig vara ”skyldig” folk sin tid och trevlighet oavsett hur personerna är. Det kommer äta upp dig tids nog, så här har du ett gyllene tillfälle att faktiskt träna upp dig i att stå emot folk som tränger sig på.

Man måste vara rädd om sig själv och sitt utrymme.

KRAM <3 <3 Återkom gärna med hur det gick!

HA!!! Trodde ni att vi skulle sluta podda pga 40 mils distans? Nä nä. Nu kör vi. Ändå bra avsnitt som handlar bl.a. om:

Hannas fina farmor, att ha dåligt samvete, tänka på ”sitt avslut”, sommarprat, pedofilvurmen och en massa annat göttigt.

Ni hittar den som vanligt på iTunes och i apparna Podcaster och Acast. Virkar du tokiga mössor, är bästis med en schäfer och bär tygblöja? Tryck då play nedan:

PS. Stort tack till Johan Ruda som klippte podden, vilken stjärna!

Åh nej. Drabbades plötsligt av en tönt-känsla över att jag lägger upp så usla och icke-genomtänkta klädbilder som den ovan!!!!!!!! Skulle ju eventuellt bara be Anton kliva ut genom dörren och fota mig vid ett träd eller något.

Eller framför en stenvägg med blommor á la Janni Deler (besatt av henne).

Aja, det jag har på mig är i alla fall:

En ny favoritklänning i den perfekta blåfärgen från H&M Trend.

Väska från Gucci.

På fötterna hade jag svarta Vans för den som ville veta.

PUSS?

Sånt här gör jag på sommarnätterna då jag druckit kaffe alldeles för sent alt. funderar på döden och inte kan somna – JAG NÄTSHOPPAR.

Inser att jag bör sluta, men det är något som verkligen lättar mitt sinne och gör att jag bara flyr in i vår kapitalistiska tid utan att behöva tänka på saker som är tunga.

Vidrigt.

Men skorna är fina i alla fall. Och det får vara det som räknas just nu.

KLASSISKA Stan Smith med kardborre, ursäkta men säg ett tillfälle när jag INTE kan ha dem? Nä precis. Och leopardisarna(?) har jag kollat på sen år 2014 då Linso var ihop med en kille som jobbade i sneakersbutik och skulle ”fixa” dem åt mig, men gjorde det aldrig….

Tur att det tog slut.

LOL.

Puss alla!

Jahapp, vad gör jag? Ingen vet. Allt jag vet är att det är kul att träna på semestern eftersom det finns så mycket TID. Igår sprang jag intervaller och gjorde lite bålövningar – bah sådär.

Hemsk grej var att när jag sprang hem från intervallbacken i godan ro så höll jag på att kliva på EN LIVS LEVANDE ORM.

Skrek som en hysterisk människa och det kändes som om jag hoppade fem meter upp i luften. Och då var jag ändå helt slut efter att ha tränat? Det känns verkligen som att det ligger tonvis med dold energi i kroppen som kommer fram vid ”faror”….. *utforskar kroppens möjligheter*.

Aja, lyckades undvika att bli biten eller röra ormHELVETET i alla fall. Det enda djur jag är riktigt riktigt rädd för.

Uuuuh.