Hej anonyma flyttsugna person!!
Om du känner att du ”verkligen inte vill bo kvar här” så är det nog dags att testa att flytta. För det är ju precis det en flytt kan vara, ett sätt att testa sina vingar, få lite perspektiv på vad livet kan vara och försöka komma på sitt eget sätt att leva livet. För mig som var (och är) i en relation där min kille är min familj i mångt och mycket, var det kanske lite lättare att flytta. Oavsett vad som hände skulle jag ju ha honom.
Å andra sidan är det ju oavsett partner eller inte jobbigt att flytta från familj och kompisar och framförallt lämna nån slags trygghet. Men betalningen är ju så jävla mycket större! I ärlighetens namn så tyckte jag inte alls att det var sådär superjobbigt som jag hade trott, jag glömde nästan bort allt hemma det första året som bestod av så jävla mkt nya intryck. Nya platser att se, nya relationer, ny lägenhete, ny skola, nya busslinjer, nytt gym, nya affärer osv osv.
Och framförallt; friheten i att känna sig helt anonym i en storstad. Och typ kunna vara den person en vill vara utan att gamla dagiskompisar bah ”men gueee Hanna vad du blivit si eller så”.
Mmmmm det njutet.
Så mitt tips är att om du har möjlighet; så gör det bara. Ge det ett år om det känns läskigt med längre tid och se till att ha något att sysselsätta dig med – plugg är ju tex sviiiinbra om man vill lära känna nya människor.
Och sen får man alltid alltid ångra sig om det skulle bli för jobbigt under en längre tid. Men då vet du i alla fall det.