ÄLSKLINGAR!

Ni är många som frågat och SÅKLART ska vi ha lillbössan i år igen! Förra året samlade vi ihop över 125 000 kronor!!! Det här året är det kanske svårt att nå samma nivå pga jag är inte aktiv i musikhjälpen på samma sätt i år. MEN jag tror på er och oss.

Ämnet i år är så satans viktigt. Swisha gärna till lillbössan. Årets finaste jultradition vi har tillsammans <3

1. Förlåt för upprepad mening men; guuuuuud vad MYSIGT det är med december. Det är något speciellt med just det här årets december. Har fått till det bra hemma! Som ni ser här på bilden. Var även i tid med att baka lussebullarna. Har det hyfsat städat hemma. Är i *fas* på nått sätt.

Har också enorm hemlängtan till Sundsvall, familjen och Åre. Den 20:e åker vi upp och stannar till den 6:e januari. Gåshud på det, jajjemen.

2. Igår då jag kände mig som en tönt tog jag den här bilden hahahahaha varför gör man så? ”gud jag är så ful och töntig nu måste jag ta en bild där jag är snygg”. Lilla störiga plutläppen :-))))

Ps. Mår för övrigt bättre idag! Tack för allt ni skrev <3

3. Var med i Expressen TV igår för att  snacka om vår humorserie om matte! Dvs som jag gjort helt på mitt volag (vilket jag TYVÄRR inte fick chansenatt säga i tv…) Aja, KUL att få press på grejerna man gör.

4. BESATT av min guddotter Bonnie och hennes fötter. Här var i lördags då jag vakade över hennes sömn.

5. Bra bild Pääääschon. Men vi funderar på att bygga egna elementskydd hemma. Hur svårt kan det va?? Hittade den här bilden på instagram. Fint med klassisk rotting. Hatar hur element ser ut.

Fy fan.

Vet ni vad jag känner idag?

Jag känner mig som en stor TÖNT.

T – Ö – N – T

Har basker på mig och såg min spegelbild i ett skyltfönster och ville väsa ”tönt” till mig själv.

Känner mig jättejättedålig. På allt jag gör. Allt är piss. JAG är piss. Varför ska jag ens skriva här eller greja på med NÅT? Varför ska inte jag bara bosätta mig i en grotta långt bort från allt och alla? Varför ska jag ens försöka med nånting ööööverhuuuuvudtaget?

Mmmmmmmmmmm.

Är detta sant Hanna Persson? Eller är det din pms och hormoner som pratar? Kan du stå på det logiska benet och försöka va lite schysst mot dig själv?

NEJ!!!!!!!!!!!!! FÖR JAG ÄR DÅLIG PÅ DET MED.

Mer om detta i kvällens pod.

Tack för att ni finns så jag får skriva sånt här rakt från huvet. 

fin bild på mig idag

Nästsista veckan innan vi lämnar 10-talet bakom oss och går in i 20-talet. Har minnesbilder av hur jag tänkte på ”2020” när jag va typ 15 och gick i nian?  Tror vi hade nån skoluppgift på temat ”så är 2020”. Har ett tydligt minne av att jag räknade ut min ålder och att ”32” kändes så jävla gammalt.

”Då kommer jag ha barn, man och jobba som skådis” sa jag säkert.

:-)))

Och så sitter man här nu. Som ett jättebarn och knappar på lilla datan och ha ingen aning om vad man gör med livet. Tror dock 2020 kommer bli ett händelserikt och utvecklande år! Men mer om det i min årliga årssammanfattning dagen innan nyår.

Vaaaaaad händer i Päschons veckan då tro?! JO SERRU:

Måndag
Ska va med i Expressen tv och prata om matte-serien vi gjort!

Tisdag
Riktig mötesdag innan jul! Ska också hänga med Edvin på h&m’s glögg

Onsdag
Aaahhhh. Pirras i fingrarna. Vi har vår jätteviktiga pitch på en kanal för en dramaserie för unga. Den vi fick en utvecklingspeng för och har suttit och skrivit på nu hela november ni vet? Alltså det får verkligen bära eller brista. Jag tycker serien är fantastisk och är så glad för att vi fått möjligheten att SKRIVA. Har lärt mig så satans mycket. Men absolut, man vill ju ha ett rungande ”ja”. Men å andra sidan tävlar man mot så många duktiga så jaja :-))))

Torsdag
*Inspiraitionsförmiddag* med Isabelle. Hahaha vad fan ÄR ens det? Vet inte, men vi ska ses och sätta kreativ vision för 2020. Stort va?!

Fredag
Möten och diverse julaktiviteter 8-)

Lördag & söndag
Har jag sagt att jag har vit månad till nyår? Inte? Aja jag kände efter två helger på Spy bar till kl 04 så kanske det va en bra idé. Tråkig men BRA idé. Detta medför dock att jag bara är hemma och rensar lådor…… Ska försöka ta mig ut i helgen ändå. Får se hur den här nykterheten går, men tror det är bra för hjärnan.

Avslutar detta inlägg med en bild på min kille och vår guddotter Bonnie. GOSIGT.

Limpan:
Hej! Detta har EJ med julklappar att göra men tänkte fråga dig som ju är GURU in life och dessutom har många nära relationer med kvinns. Såhär, en av mina allra bästa vänninor sen gymnasiet (nu över 30) har de senaste två åren bara blivit sämre och sämre på att höra av sig. Vi bor inte i samma stad, hon har alltid varit dålig kommunikativt (med typ alla!) så det gör mig egentligen inte så mycket. Hon är en sån där som aldrig är aktiv på sociala medier osv och är liksom lite flyktig. Men däremot så svarar hon typ numer aldrig heller när man ringer, ringer aldrig upp och svarar inte på sms. Detta händer till fler än jag men jag kan liksom inte låta bli att bli lite ledsen av det?? Vad bör man göra? Jag förstår ju att hon är av en viss personlighet men på nått sätt lär ju båda vårda relationen?? Hur tar man upp det utan att det blir en stor sak?? Jag hör av mig väldigt sällan själv, vi snackar kanske nån gång max varannan månad typ så det är inte värsta trackningen men det är alltid föranlett av mig. Jag har redan skojat om det i många år att hon är sämst på att höra av sig osv. Hon har gått igenom massa svårigheter senaste åren, bland annat separerade hon från en annan av mina bästa kompisar. Jag köper HELT att hon inte pallade prata med mig om det speciellt mycket eller att det tom kändes jobbigt att göra det med mig – men känns som hon har cirka NOLL intresse av mig och mitt liv. Fick mitt andra barn i år och det har också hänt mig mycket men har knappt hört från na. Även om vi alltid, vad som än händer, kommer ha ett speciellt band så känns det ju som vi glider ifrån varandra och jag blir lite irriterad då det känns som jag blir tagen för given. För när vi väl ses är det ju bara kul och jag får meddelanden efter hur fantastiskt jag är osv osv. Men hon drar inte i några egna trådar med mig eller i vår kompisgrupp. Man får liksom ligga på. Sen så är hon typ ” åh förlåt för att ni får tjata på mig”. Gud vet inte va de mynnar ur i, borde jag fatta en pik eller ta upp det, eller är man för gammal?? Orkar inte med nått typ ”vi måste prata” samtal. Help!

HP SVARAR:

Älskade Limpan! Tack för din fråga och förtroendet!

Det du beskriver och den kompis du beskriver är… tyvärr….jag :-))))))))

Eller i alla fall hur jag tror jag uppfattats av gamla vänner som jag nu inte längre har kontakt med. Det är gamla vänner man (ok jag) absolut tycker om men av olika anledningar inte kan hålla en levande relation med. Ibland tror jag att det helt enkelt bara handlar om nån slags inbyggd ojämlikhet i relationen, att jag känner att personen i fråga hela tiden vill ha mer från mig. dvs höras och ses ofta. Och att jag inte kan ”leverera” på det. Jag VET att kompisen blir besviken vilket skapar ett större motstånd att faktiskt höra av mig. Sen när vi väl ses ÄR det jättekul och jag får dåligt samvete och skickar den typen av sms du beskriver att din polare gör.

Och så upprepas cirkeln, dvs jag ger lillfingret, kompisen vill ha hela handen och jag kan inte ge det. Inte kul för någon helt enkelt.

Och helt ärligt; ofta har man inte så mycket tid i livet tänker jag? Eller ork. Livet är jobbigt. Och man vill bara ha relationer i livet som ”lyfter” och aldrig ”drar”. Och helt ärligt, ibland måste man kanske bara acceptera att man växer ifrån varandra.

De allra längsta och bästa vänskaperna jag har i mitt liv är relationer där vi är jämlika och kräver lika mycket (lite) av varandra. Där det hela tiden finns en förståelse för att man inte hinner eller orkar ses. Där jag inte behöver gå och oroa mig om  jag ”räcker till” – och då blir ju det också paradoxalt nog relationer där jag hör av mig ofta och mycket eftersom det aldrig finns något motstånd i att min kompis eventuellt skulle vara besviken på mig.

Jag säger inte att det här är rätt, men jag ville bara ge en inblick från andra sidan. Mitt råd är väl att kanske fundera på vad det gör med dig att känna att du ”jagar” din kompis, det verkar ju uppenbarligen ta en del energi och tankekraft? Finns det ett sätt där ni kan ”ses när ni ses” och ”hörs när ni hörs” utan att du måste ha mer än det? Dvs att du hör av dig när du känner för det och accepterar att hon kanske svarar två veckor senare.

Gör det dig bara ledsen och du hela tiden vill ha mer av relationen? Då tror jag tyvärr inte att det kommer komma något gott ut av att KRÄVA det i form av samtal etc. Jag tänker att man inte kan ha en levande relation med någon som uppenbarligen inte vill det lika mycket som en själv – eftersom det, såklart, alltid kommer vara upplagt för besvikelser.

<3