16:28 2013-10-22

Ok. Här är vår nya soffa (men fortfarande fel soffkuddar, vi ska ha puffiga och inte platta!). Men hm. Visst får den mig att se lite …..äldre ut? 

20:16 2013-10-21

Dagen har kommit. Dagen då jag kom att bli min mor. Visst har jag väl berättat om henne? Inte? Jo, jag spelade ju in ett klipp om henne för något år sedan:

 

…Anledningen varför jag just ikväll känner mig som henne är min nuvarande besatthet av läppstift. Köpte ett nytt tidigare idag efter att ha varit på jakt på det PERFEKTA höstläppstiftet i ca två veckors tid. Gick in på Åhléns och till en disk jag tidigare inte undersökt: Estée Lauder. Men! Där fanns det! Både jag och expiditen skrek rakt ut (nästan) när jag provade det. Hen peppade mig såpass mycket att jag köpte det på två blanka. Har ej ångrat mig sen dess. ÄLSKAR det. Kolla in:

<3Pure Color 55 Blushing<3

13:10

Beskriv dig själv med en mening.
Snäll och rätt gullig 25-åring som gillar att ”underhålla” och tror på att en rättvis värld är möjlig med lite jävlaranamma bah.

Beskriv en person som du älskar med en mening.
Intelligent, sensuell och sarkastig 27-åring med stort intresse för klockor, boots, skinn, hantverk, cykling, skateboards, fiske, matlagning men speciellt för en rätt gullig 25-åring.

Detta trodde du inte om dig själv för två år sedan.
Att jag skulle älska öl???? Och ha de jobb jag har nu. Eller vem försöker jag lura!? KLART JAG FATTADE DET!!!! HA! HAAAAA! Ha…

En sajt du alltid läser.
St.nu. Blir så varm i hjärtat av att läsa om hembygden, men bara jag undivker kommentarerna förstås. Det slutar alltid med att jag tänker att det aldrig kommer bli någon flytt hem om jag ska tvingas bo nära de där mänschan :-)))))))))))))) Och så facebook förstås. Och latexdrakt.nu.

Där mår du som bäst.
I en myllrande bar i en ny stad ALTERNATIVT på en brygga i svensk sommar ALTERNATIVT i mitt vardagsrum körandes singstar… ensam…. med ”träningsläget” på…

Där mår du som sämst.
Bussterminalen i Slussen.

Det här är nytt i ditt liv.
Att jag känner mig orädd just nu? Känner: HIT ME!!!!! Och en annan grej är också ny, men återkommer till den då det ej längre är hemlo //äkta bloggare

Det här är sen gammalt i ditt liv.
Guben min. Och torrfläckar om vintrarna.

Det här ser du fram emot.
NYA GREJEN! SAN FRANCISCO! NYA SOFFKUDDARNA! STAMCELLERNA SOM KOMMER PÅ FREDAG! MIN MENS!

En önskan.
Äga en lyckoamöba. Va riktigt rik.

22:34 2013-10-20

Älskade, älskade ni

 

Sitter här i min otroligt skrynkliga halslinning och känner en enorm tacksamhet. Där av mitt kroppsspråk. Vi har nämligen redan fått ihop 4250 kronor i insamlingen till Afghanistankommitén! Varför är ni så fina människor?!?!? STORT TACK ALLA NI. Är ni fler som vill bidra så kan ni bara klicka på bilden för att komma till insamlingen serru.

 

Om exakt två veckor sitter jag på ett plan till San Francisco. Tack också till alla er som tipsat om grymma ställen där och ett otack till dig som sa att jag borde vara rädd för kriminaliteten är hög…….

…….

……… TROR INTE ATT DET ÄR NÅGON RISK ATT JAG TAR NÅGON RISK……

Var ju i San Francisco våren 2012 och blev NÄSTAN hoppsparkad på en gång när jag och Anton gick på en skum gata. Men i övrigt älskade jag ju stan. Och jag ska vara försiktig. Ligger ju liksom i min natur.

16:46

Vem var du när du var tio? Var gjorde du? Hur tänkte och kände du?

Jag älskade att leka med barbie och byggde hus där mina böcker fick agera barbiehusets väggar. Mina barbies fick fluffiga sängar av min stickade lilla pullover, en linbana av ett paketsnöre och enorma hus på stolar och bord. På somrarna cyklade jag till badplatsen med min bästis Kajsa. När vi inte badade hade vi möten med vår hemliga klubb HKF tillsammans hennes storasyster Filippa. Vi ritade snoppar i en hemlig bok och fnittrade ihjäl åt oss bilderna.

På nätterna sov jag under självlysande plaststjärnor uppsatta med häftmassa. Jag hade mitt gosedjur Kalle under armen och viskade ”jag älskar dig” i hans öron varje kväll. På eftermiddagarna mimade jag framför spegeln till Absolut Muisc 28 och låt nr 7 på skivan; The Moffats – I’ll be there for you. Ibland var jag orolig, oftast för tjuvar, krig eller att mamma och pappa skulle skiljas. Jag blev ledsen när jag inte fick allas uppmärksamhet jämt, och hade alltid massa kompisar hemma. Mamma och pappa var bäst i världen och det bästa jag visste var att äta pinnglass framför Så ska det låta och göra uppträdanden bredvid teven, samtidigt som programmet sändes.

Jag hade levt i tio år och levde därefter.

 

Jag blev inte väckt en dag av föräldrar som berättade att jag skulle flytta – inte med dem, som var det enda jag känt till under mina tio år, utan ihop med en flera år äldre man. En sån som såg ut som den pappa som pussade mig godnatt varje kväll. Jag behövde aldrig flytta ihop med en man som skulle våldta och slå mig under flera års tid. Jag slapp tvätta hans kläder och laga hans mat. Och vid min första mens blev jag aldrig gravid med våldtäktsmannen och tvingades föda hans barn hemma för att sedan se på hur han slår både mig och våra barn.

Jag behövde aldrig rymma från mannen. Och jag slapp hamna i fängelse för att jag tyckte att jag förtjänade något bättre. Om bara lite bättre.

Men det innebär inte att alla tioåriga flickor slipper det. Tvärtom. Tioåriga flickor gifts bort. Tioåriga flickor våldtas och slås. Tioåriga flickor låses in i okända hem och arbetar som slavar. Tioåriga flickorna bor på samma jord där vi växt upp, men de har ingen lag som skyddar dem. Ingen stat, regering eller andra vuxna som stoppar det. Tioåriga flickor ska istället acceptera och förstå att detta är deras öde. Om de inte gör det? Då är det flickorna som låses in eller mördas och inte våldtäktsmannen eller de andra vuxna som ser på. De går fria.

Det här är inget som bara ägde rum på stenåldern eller för hundra år sedan. Det här händer inte i en tid då vi inte ”förstod bättre”, det här händer idag, i veckan, nästa vecka och just i detta nu. 

Flickorna växer upp till kvinnor. Skuldbelagda, slagna, våldtagna och förstörda kvinnor helt i männens våld. Utan utbildning, egen ekonomi eller socialt skyddsnät att fångas upp i. 87 procent av alla kvinnor i Afghanistan har blivit misshandlade av sin make. En hög andel kvinnor slås ihjäl, andra får syra i ansikte och några lyckas rymma. För att sedan jagas, hittas och åka in i fängelse i tiotals år av den enkla anledningen: de ville vara människor i en värld där kvinnor inte räknas som människor. 

Att födas som kvinna i Afghanistan idag är att födas in i ett fängelse. Om inte värre. För faktum är att i fängelset är du friare än under mannens våld, familjeheder och samhällets regler. I dox-dokumentären får du Möt Sara, Lafite, Sima och medfångarna i kvinnofängelset Takhar i Afghanistan.

DOX-dokumentären ”Frihet bakom galler” lämnade mig mer berörd och bestört än på länge. Funkar det verkligen att bara leva på med sitt liv när sånt här sker? Och om det funkar, till vilken jävla nytta? Det kan inte vara sant att vi ska gå omkring och leva våra liv med den här typen av kunskap utan att försöka göra någonting åt saken.

 

 

Jag har dragit igång en insamling till Svenska Afghanistankommitén som arbetar för kvinnors rättigheter i Afghanistan. Om du vill göra någonting, skänk gärna en slant hit. Det är ett sätt att på riktigt göra någon skillnad. En liten slant för varje tioårig flickas rättigheter. 

Gå till insamlingen.

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Senaste kommentarer