Det är svårt att skriva någonting som inte är politiskt just nu. En dag kvar till något som antingen kan bli en väldigt, väldigt bra dag. Eller en dag kvar till något som kan sluta i ….mörker. Jag är fullkomligt livrädd att vakna upp på måndag och inse att Sverige blivit mindre öppet, solidariskt och tänkande. Att vakna upp i ett mer individualistiskt, stängt och kallt Sverige.
Aldrig förr har jag tagit politiken på så här mycket allvar. Och det känns som om jag inte är ensam.
Partiledardebatten kändes hetsigare och mer aggressiv än innan. Speciellt slutdebatten. Jag tittade på debatter från tidigare valår och kände hur årets debatter har ett helt annat allvar. Åsiktskriget går att ta på. När jag gick hem igår skrek någon om att ”nya moderaterna borde skämmas!” när en grupp borgare försökte använda dygnets sista timmar till att klistra upp ännu en skylt om ”BYE BYE FÖRBIFARTEN”.
Jag vet inte hur mycket jag kan eller ens får påverka er som står i något slags kval kring var ni ska lägga er röst. Och kanske är inte jag rätt person att berätta det för er. Men allt jag önskar är att vi tillsammans försöker känna efter vad som på riktigt är viktigt. Hur en mänskligare värld är möjlig.
Hur så många människor som möjligt ska få ett såpass drägligt liv som möjligt.
För hur kan det handla om någonting annat? Hur kan debatten plötsligt hamna i förbifarter, billiga thailandsresor eller att STÄNGA påhittade landsgränser för medmänniskor som hade oturen att födas på platser där hyggliga skyddsnät och arbeten inte finns?
Hur kan det inte handla mer om hur vi ska få såpass många människor på jorden att känna sig trygga? Att miljontals människor inte ska behöva diskrimineras på grund av etnicitet, könsidentitet, kön, sexualitet eller funktionalitet? Hur ska vi kunna fortsätta hävda människors ”lika värde” om det inte är den politiken Sverige faktiskt bedriver?
Jag kommer rösta för ett varmare, öppnare och mer solidariskt Sverige. Jag kommer rösta för ett intersektionellt tänkande. För den feministiska kampen om alla likas värde. Jag röstar in en feminism där ”kvinnligt företagande” inte är lösningen på synen om kvinnan som andra klassens medborgare. Jag röstar för en bred representation bland kandidater, där vi istället för att prata OM romer, hbtq-personer etc. låter de människorna äntligen själva komma till tals. Jag kommer att rösta för att partier slutar ha speciella ”kvinnoförbund” för frågor som egentligen handlar om mänsklighet. Jag röstar för att politiken som skapades av vita män, för män och om män, äntligen ska kunna komma att handla om vad som är bäst för alla människor.
I morgon gäller det. Låt oss vakna upp i ett medmänskligare Sverige på måndag.
