Hej älskade ni

*Loggar in* på bloggis från självaste Sturecompagniet. Sist jag var här var jag kanske …23? Och jobbade som redaktör på blondinbellas tidning egoboost. Vi hade nån slags lanseringsfest här och jag hade spraytannat(!) mig innan.

Hahahaha spraytan.

Herregud. Vad visste man om livet?

SOM ATT MAN VET SÅ JÄVLA MYCKET MER NU? Jo men det tycker jag nog faktiskt. Känns som ett annat liv på så många plan. Usch fick ångest nu, hatar nostalgi. Uhh. Vill framåt :-) upp å framåt! :-) :-)

Sitter här med supergullet Parisa och mejlar (inte med varandra dvs) och grejar på. I helgen börjar mitt bolag sin andra inspelningsperiod med Löfbergs och det kommer bli bra frågor med kanongäster. KUL!

Börjar vänja mig vid det här frilansandet nu. Så länge man har någon slags ram att förhålla till sig varje dag tycker jag att det går bra. Morgonmöten är bäst eftersom då tvingas jag komma ut det första jag gör och uj vad det blir saker gjorda då.

Eller ja förutom i morse då, när jag skulle på möte med ett bolag på Kungsholmen men råkade cykla bort mig på Långholmen och höll på att få ett regelrätt grinutbrott när jag inte förstod hur jag skulle hitta upp på Västerbron. Är också sådär lite halvförkyld vilket inte dealade bra med att hetscykla 4 kilometer på morgonkvisten mot en adress jag hittar dåligt till.

Aja fram kom jag. En kvart för sent.

Puss alla från ett proffs till massa andra

Jag har börjat titta på en ny serie, Years and years heter den och den är verkligen ny. Släpptes tydligen i maj och ska bli 6 avsnitt men finns 3 ute nu. Hittade den på HBO när jag låg bakis i lördags och kura.

Och jäääävlar vad bra den är. Man får följa en familj från typ 2019 och 15 år FRAMÅT i tiden. Och ja, det är ju inte en supermunter syn. Alltifrån politik till miljö och teknisk utveckling (så se den gärna under en hyfsat ångestfri dag). Bra skådisar, brittisk(!!) och liksom… ny på något sätt?

Ja så bra är jag på att beskriva serier ikväll.

Hur många gånger har jag sett den här bilden på Netflix utan att klicka? 1000? 2000? Vilket ju är hemskt, men rent krasst har jag tänkt att den här indiska killen i Master of None inte skulle vara någon som jag skulle kunna identifiera mig med.

Men oj vad fel jag hade. Rolig, älskvärd, smart och utbildade – i att just vara indier i västvärlden. Första säsongen är kanske 3/5 men den andra säsongen är på riktigt bland det bästa jag sett. De två sista avsnitten är som att hjärtat i kroppen ska brista. Aldrig varit med om bättre ÅTRÅKÄNSLA från en killes perspektiv. Hur det känns att vara kille och kär.

SE DEN!!!!!!!!!!

1. Undrar på riktigt om jag kommer känna mig fullt vuxen någon gång. Det här är ju en tanke jag såklart nåtts av tidigare, dvs. ”att inte ens vuxna inte känner sig vuxna” men tanken slog mig med full kraft när jag stod och rensade bort vissna pelargoner från min balkonglåda. Precis som mamma alltid gjort. Och farmor. Plötsligt såg jag min hand göra den där rörelsen som jag så ofta sett mina trygga vuxna göra. Är det jag som ska vara den där handen nu?

2. Jag är ledsen på svt. De köpte inte programserien till min pilot som är KANON. Jag veeeet att det är få förunnat att ens få göra pilot för Sveriges största tv-kanal men det som provocerar mig är att jag aldrig tidigare varit så säker på en idé. Låter hemskt mallig etc. nu men jag VET att ni skulle intressera er av den här serien och jag känner hur jag själv behöver se den. Därför är det så sjukt frustrerande att veta att de tar fel beslut i att inte köpa in programserien. På fredag ska jag på möte med nexiko och efter det får jag väl svar i om jag kan publicera piloten på Instagram. Skulle vilja lägga upp den där och låta er kommentera till  svt ”köp in!!!” ….om ni tycker det dvs. (VILKET NI KOMMER!!!!!)

3. Tänk om ingen kommer på vår livepod på trädgården?

Älskade

I december förra året var jag ju i Guatemala med Musikhjälpen (se förresten sammanfattningen här! Jag grina ja!), organisationen vi åkte med var Plan International och jag blev så otroligt imponerad av deras fina arbete där borta. Mycket fokus på att involvera lokalbefolkningen som hjälparbetare och väldigt långt från white saviorism.

I vår har vi haft flera möten ihop där jag fått sätta mig in i arbetet de gör världen över och idag går vi ut med att jag blir deras ambassadör!

Känner mig hedrad! Mitt första gig var att uppmärksamma mensdagen och vad det faktiskt innebär att som menstruerande ung person få mens. På flera håll i världen är det förenat med barnäktenskap och våldtäkt.

Idag modererade jag ett samtal på SIDA med massa vettiga intelligenta människor som jobbar med mensfrågan.

För vi är inte färdiga med att prata om mens – tvärtom.

Hanna är burdus och spiller kaffe, Martin torkar upp och är snäll. Varför hatar svenskarna Greta Thunberg enl EU-valet? Och hur i hela friden beter sig SVT mot fd anställda Clara Törnvall? Är verkligen nya sajten ”Gardet” feminismens Avpixlat? Sen lyssnar vi upp Fredrik Virtanens arroganta empatilösa svar från Söndagsintervjun med den ständigt underbara Martin Wicklin. Trevlig lyssning!

Ni hittar den där poddar finns. Heter du Lennox-Lou, har barfotaskor och är vän med ett ekollon? Tryck play nedan: