JUBBA: Jag kanske är helt överdrivet sotis och jobbig att leva med. Okej. Jag vet att jag är det!
Men, har tänkt på en sak, bilden då du och Martin är topless tillsammans, och att du på denna bild ser ut att bara ha trosor på dig… Umgås ni på det här sättet? Tycker inte hans tjej att det är jobbigt att han hänger med en annan kvinna som är topless eller springer runt i trosor? Jag hade blivit SÅ… förstörd. Jag hade skrikit, gråtit, inte kunnat andas, om jag visste att min kille hängde med en tjej som inte hade tröjan på sig. Jag vet inte om min reaktion skulle vara helt insane, eller om det är okej att känna så. Det känns alldeles för intimt för mig. Inte samma sak som t ex topless på ett badhus. Vilket jag ändå hatar tanken på, pga min svartsjuka, främst, förmodligen. Vill inte att min kille ska se så, för oss, intima delar, som en annan kvinnas bröst.
Även om han bara tänder på mig, så vill jag inte att den situationen ska kunna uppstå då det blir så obehagligt för mig att veta att om han inte skulle ha mig, och inte skulle vara världens bästa kille, så skulle han kanske tända på den nakna tjejen bredvid. Inte samma sak som att han kanske skulle tycka en påklädd tjej på Ica var snygg. Det är inte intimt. Bikini är inte heller lika intimt.
Och Anton, bryr han sig inte? Tycker han att det är okej att någon annan kille ser dig så? Jättebra om han kan ”hantera det”. Min kille hade gått sönder. Var hos en läkare som såg mig topless, och min kille var typ apatisk i en vecka efteråt. Inser att alla är olika och jag är väl mer extrem än de flesta, kanske. Tycker naket på TV är jobbigt, så min kille måste titta bort. (PsYkIsKt InStABiL.) Antar att jag tänker för mkt ur mitt eget perspektiv, fick ont i magen av att du var topless med Martin bara. När jag tänkte på hans tjej och Anton.
Vet inte varför jag skulle dela med mig av detta… Skulle hemskt gärna höra Martins tjejs och Antons åsikt om detta, om det skulle kunna vara jobbigt för dem, trots att du och Martin bara är vänner. Känns det verkligen okej i HELA magen?
SVAR: Hej Jubba!
Oj, det du skriver låter verkligen superjobbigt för dig och din kille. För mig låter det fruktansvärt livsbegränsande att inte fritt kunna gå till läkaren, titta på tv etc. Jag vet inte hur gamla ni är, men det är klart att jag i mitten av tonåren kunde ha lite liknande tankar och vara otroligt svartvit i mitt tänkande när det kommer till relationer. Men ju äldre jag blev, desto bättre självkänsla fick jag och desto mer förstod jag att det finns begränsande och förlegade normer kring hur relationer bör se ut och vara. Ofta är det väl de två komponenterna som rör till det – normer kring kropp, sex, relationer, kärlek plus otryggheten i sin relation.
Anton har inga problem med att jag är ”naken” med Martin. Det var för övrigt han som tog bilden ovan. För mig vore det superkvävande och märkligt om jag var tvungen att tänka på min kropp som något sexuellt i alla situationer. Det är ju bara en kropp! Och jag tycker att det är helt upp till mig att bestämma över den.
Du skriver att du vet att din kille bara tänder på dig. Det är ju bra att tänka så om det hjälper dig, och kanske är det sant för er. Men jag vill verkligen klargöra att jag inte bara tänder på Anton och han på mig – och jag är väldigt övertygad om att det är något allmänmänskligt. Sexualdriften är något inneboende hos alla människor, och det är klart att Anton förstår att jag tycker att andra killar är snygga och att jag ibland vill ligga med andra (fast de är påklädda!), precis som att han tycker att andra tjejer är snygga och vill ligga med dem.
Men ingen annan kommer ju någonsin vara Anton för mig, och ingen annan kommer ju vara Hanna för Anton. Och för oss är ju DET det viktiga.
Sååå… som svar på din fråga: JA, det känns mer än okej i ”HELA magen”. Den relation du beskriver känns däremot inte okej för min del. Och nej, varken Josefin (som är en kompis till mig) eller Anton tycker det är jobbigt att jag och Martin ibland tar poddbilder utan tröja/byxor etc. Martin är liksom en av mina bästa vänner och jag tänker inte behandla honom annorlunda för att han råkar ha en snopp.
Sen är det klart, människor är olika, har olika preferenser och ”regler” i sina relationer, men jag kan lova dig att du inte behöver oroa dig varken över mig, Martin, Josefin eller Anton.
PS. Jag har bekanta som har fått jättebra hjälp med sin svartsjuka genom KBT-terapi. Det kan vara en idé om du eller någon annan där ute känner att den tar över ens liv och får en att må dåligt.
