******************SPOILERVARNING**************

Har nu sett avsnitt 1 och 2 av GIRLS och har svårt att hantera exalteringen(?) inför den här nya säsongen som med sina korta rappa avsnitt kommer ta slut precis lika snabbt som förra.

Aja. Var ska vi börja? Marnies bröllop kanske. Desi kändes fan mer korkad och USEL än sist – hans grunda självhat och narcissism var direkt vidrig. Ville bara att Ray skulle smälla till honom över käften och berätta för Marnie hur han känner?!

Älskar Ray så mycket och att hur påläst han en må vara ändå hamnar stammandes när personerna (en queerperson och en svart kille) i det konkurrerande hippa caféet hånar honom med ”vit man, vit man, vit man”. Ok rätt väntad samtidsreferens av Lena Dunham MEN ÄNDÅ HÄRLIG.

Annan grej jag älskar är Shoshannas Japanbesatthet. Kunde relatera till vänner (och framförallt mig själv) som varit utomlands  ett par månader kommer hem med *helt nya insikter om livet*.

Hannah känns fan mer utsatt än vanlig men också mer mogen? Och hennes nya kille Fran är ju verkligen 0 klippa? Hannah ringer ju hellre Elijah än till Fran när hon tvingas vara förälder åt sina föräldrar. Blev btw så stolt att hon bet ihop framför Marnie och valde att inte berätta om Desi pga SÅ OLIKT HANNAH (även om det kanske hade varit bra).

Och så var hennes sista min när hon går med sin ledsna omogna farsa så igenkänningsbar? Bita ihop när allt går åt helvete men man har noll plats för att själv bryta ihop.

Men ja. Så till den absolut starkaste scenen sedan rövslickningen i förra säsongen:

S T A R K T.

Dvs. gemensamma onaniscenen när allt de egentligen vill är att ligga med varandra. Och man själv vill ju också att de ska ta steget pga skulle nog vara bättre för varandra än vad de förstår (och Jessa har fan aldrig varit snyggare????).

Men med sin mesiga kille och trasiga föräldrarelation kommer Hannah inte palla den här relationen.

Ja jävlar ja.

Vad tyckte ni?

Igår bjöd min bff Johanna mig på *kulturupplevelse* på Södra teatern i form av showen ”Slå pattarna i taket” av och med Bianca och Tiffany Kronlöf. Inte helt oväntat att jag, en vit medelklass feminist som DESSUTOM har blogg på nöjesguiden skulle gå på showen.

I ärlighetens namn kan jag ibland ha svårt för gemensamma feministiska grejer. Dels för att jag generellt sätt är superkonstig när det kommer till att ”skratta i grupp med okända människor” (vilket man ofta gör för att håna patriarkatet), jag klarar liksom knappt av att se komedi på bio. Men också för att gemensamma feministiska grejer ibland blir mycket upprepning då det ofta vänder sig till folk som nyss fått uppvaknand (obs hör hur dryg jag låter här).

MEN även om saker såklart upprepas (eftersom det ju BEHÖVS) i Slå pattarna i taket – så är det fan rakt av en så jävla sevärd show. Är överimpad av Kronlöfs förmåga att blanda total öppenhet kring kropp och sex med trovärdig statistik och tydliga exempel på vithet och manssamhället.

Tänker på andra ”shower” (alltså inte dsuch) jag varit på där nivån varit så otroooooligt mycket lägre men uppståndelsen så otroooooligt mycket större. I Slå pattarna i taket blandas längre skarpa monologer med tydlig koreografi, roliga klädbyten (utan att bli pajigt) med bra skådesspeleri. Och allt med budskap som gör att du tvingas tänka och reflektera.

Och så en jävla massa hits på detta. 

I huvet ekar fortfarande låten ”Pulla” där publiken uppmanades att ställa sig upp med två fingrar i luften och vråla ”pulla! pulla”. Bästa textraden snoddes från Alanis Morissettes ”I got one hand in my pocket and the other one…. PULLA!!!”. Riktigt skämskul att se paren framför med killars små osäkra fingrar i luften viskandes ”pulla….!”.

Dvs. perfekt show att ta sin första dejt på……..

Det enda jag skulle kunna invända mot är väl när tydligt skrivna skämt ska framföras som ”spontana” eller lite skakiga första 10 minuter när det handlar mycket om ”pk-maffia” som jag rent personligen bara är ….trött på? Å andra sidan gör det inte så mycket då min största rädsla var att det skulle bli för ängslig show rakt igenom, ändå slutar på så jävla mycket plus genom det fria snacket om bajs/sex och användandet av på-gränsen-till-inte-pk-ord. Skön t.

Tyvärr är biljetterna slut. Vilket är så jävla synd då alla borde se den här showen. 

Betyg:  på väg mot en 

Såg filmen Taikon ikväll. Den handlar om Katarina Taikon, kanske mest känd som författaren bakom barnböckerna om romska flickan Katitzi. Vad som helt hade passerat mitt 80-talsfödda huvud var att Taikon också ägnade hela sitt liv till att kämpa för romers rättigheter. Uppvuxen i romskt läger, i ett Sverige helt utan rättigheter, tog hon sig in i politiken och gjorde enorma förändringar. Gav romerna chans till utbildning, slogs mot rasism och försökte få dåtidens politiker med ”rätt” hudfärg och kön att se och förstå den förföljelse romer utsattes (utsätts) för över hela världen, men också i Sverige.

Jag tycker det är svårt att sätta betyg på dokumentärer eftersom det då känns som om jag recenserar verkliga händelser, men den här filmen måste alla se. Varenda en där ute! 

Exempelvis de politiker som röstade för ”tiggeriförbud” under veckan. 

Det fryser is i magen på mig när jag läser rapporteringen om förbudet av fattigdom för att sen samma kväll se en film som Taikon. Det är på riktigt deprimerande att den solidaritet som det kämpades för under 60- och 70-talet är på väg ut ur oss.

En känsla för andra människor. Det naturliga i att vilja hjälpa dem av oss som har det sämre. Det är ju en sån självklart och lättillgänglig tanke – såpass enkel att böckerna som Taikon skrev om den lilla romska flickan Katitzi lästes av hundratusentals barn.

Men så blir vi vuxna och känslan vi en gång hade för Katitzi byts ut mot mer invecklade tankar; ”Var inte hennes farsa lite väl lik en maffiaboss?”, ”Borde hon inte vara lite mer tacksam för att hon ens fick gå i svensk gratis skola?” eller ”hon behövde ju inte bo i Sverige om det inte passade” etc etc. 

När det egentligen är så enkelt.

Alla är vi barn som råkar hamna på olika platser på jorden. Vissa av oss kan inte bo kvar pga krig, katastofer, ekonomisk kris eller ren förföljelse. Nån föds till en liten Katitzi och någon annan till en liten Hanna. Vi delar samma känsloregister och många tankar, men får helt olika förutsättningar till ett liv på jorden.

Det är ingen naturlag att människor på jorden ska lida. Men vet ni? Vi tillåter att det sker.

Om ytterligare decennium görs nya dokumentärer om tiden vi lever i nu, och det smärtar att tänka på vad filmerna kommer skildra. Alla vi som inte gjorde något, inte sa något, putsade våra Svenskt Tenn-ljusstakar medan stora delar av världen grät, hungriga händer viftade utanför våra Coopbutiker och fler rasister röstades in i riksdagen. 

Katarina Taikon försökte göra någonting och lyckades skapa förändring. Men just nu backar vi med förbud mot fattigdom, nedbränning av flyktingboende och ännu mer lidande i världen men utan människor som vill ta hand om varandra.

Taikons kamp får inte vara förgäves.

JAG ÄR HEMMA. JAG HAR VARIT PÅ WAY OUT WEST. JAG SKRIVER MED VERSALER. FÖR JAG ÄR HES OCH KÄNNER BRIST I ATT KUNNA GÖRA MIN RÖST HÖRD OCH VILL KOMPENSERA. Ok. Nu kör vi en snabb och EXKLUSIV (?) recension av Way out West 2014.

Nr 1 bästa musikupplevelse: Robyn och Röyksopp <3 <3 <3 Eller vafan, bara Robyn, Röyksopp kunde vara vilka andra som helst pga Robyn ÄGER ALLT. Till och med långa instumentiella mellanspel där hon dansar och har energi som en jävla gud. När hon körde With Every Heartbeat var det som att varenda ven i kroppen fylldes med värme, elektricitet och stor beundran. 

Bästa ”hänget”: Nöjesguidenhotellet där jag bodde! Det gjorde också bl.a. Joel Kinnaman. Dock inte i samma rum (elleeeerrr…) nä….. vill ej bo med ngn som bär run dmc -tanktop…. Hotellet med dagsfesterna var så jävla bra! Bra mat, god öl, roliga hår-grejs, bra musik osv. Kände liknande kärleksattacker i venerna även här.

Sämst over all: Outkast’s gottande i sexismens tröttsamma land. Det som hade kunnat varit så bra, blev så dåligt pga hip hop -gubbar förmodligen alltid kommer vara just hip hop -gubbar. Att dessa bilder på naaaaknaaaa kvinnookroppar (bara kroppsdelar utan ansikten gärna) som fortsätter användas för att behaga andra, finns det ngt slut?

Också bra musikupplevelse: Veronica Maggio! Lorentz på Trädgården!

Det skulle jag vilja göra om: Intervjua Lorentz igen… pga var så förkyld/bakis/nyvaken att jag inte riktigt fångade ögonblicket……

Tjohooo-känslan: ALLA NI!!!! Var så kul att så många kom fram och var snälla. Några hissade mig i luften! Andra filmade min toast! Någon citerade podden! En annan pussa mä! 

Gomaten: Taco-vagnen eller min lilla osttoast.

Störigaste: Alla som ska stå upp på bänkarna i öltälten så att de bakom inte ser….. *hyttar med näven*

Smartaste: Han som klättrade upp i ett typ kalt träd(?!) och satt ensam på en liten gren under Robyn och såg därför jättebra. Det samlades 3-4 vakter under honom som stod och blinkade med ficklampor mot honom utan att han märkte någon pga att de flöt in i Robyns ljus-show. 

Roligaste: Dans!!!!!!!!!!!! Känns som om vi dansade mellan 15-03 varje dag!

BETYG: 5/5. Kanske till och med roligare än förra året?!

Sergels torg
Har lyssnat sönder denna sen ett par månader då det var första singeln. Älskar att melodin är glad men texten sorglig. Och när hon går upp i falsett! Vill bah skrika med NÄR ALLT ÄR SLUT VAD GÖR VÄL DET OM HUNDRA ÅR?!
Igenkänningsfaktor: Hög. Uppgivenheten i att älska nån men att ändå inte kunna fixa det. Inget spelar någon roll. Hejdå.
Bästa textrad: ”Fast det kommer blåsa upp till storm står jag där jag alltid stått”.
Betyg: 

Jag lovar
Kommer spela denna nästa gång jag dj:ar, jag lovar…. Hehe. Hatälskar melodin. Den är lite störig, men ändå så otroligt fångande. Har den alltid i huvudet då jag lyssnat på låten, kan också bero på att den rimmar så jävulskt i början. Är så svag för låtar som rimmar.
Igenkänningsfaktor: Medel. Hela dagen-efter-ångesten känns igen, har dock inte varit singel sen typ -92, så där har jag svårt att relatera.
Bästa textrad: ”Jag vill hellre vara bortgjord än å va ensam”.
Betyg: 

Hela huset
Höll på att AVLIDA av spänningar då jag hörde att Maggio och Håkan skulle göra duett. Hade dessvärre svårt att gilla denna första lyssningen, gillade den vid typ tredje. Tycker verserna är bäst, speciellt när Håkan kommer in, men refrängen är lite tråkig.
Igenkänningsfaktor: Megahög. Mitt grundtänk är ju att ”oj, nu är allt för bra… hjälp snart blir det dåligt”. Kan dock inte relatera till det där med att sitta på piano.
Bästa textrad: ”Jag skulle kunna dö nu med kinden mot din hals”. 
Betyg: 

Va kvar
Här är istället refrängen den starka. ÄLSKAR refrängen. Men verserna är lite the strokes -inspirerat mikrofonkonstiga, vafan heter det? Är ju ingen musikexpert… det låter liksom diskant? Aja. Har hursomhelst aldrig gillat det soundet, förutom i KANSKE just The Strokes. Det drar alltså ner låten.
Igenkänningsfaktor: Medel. Är sällan på fest med okända och deppig nu för tiden. Men känns igen på att lova sig själv IGEN och IGEN.
Bästa textrad: ”Med pannan emot väggen lovade jag mig själv igen”.
Betyg:

Låtsas som det regnar
Åh gud. Grät när jag hörde denna för första gången. OCH DET ÄR INGET JAG BARA SKRIVER?!? Blir helt förstörd av den här låten. Den känns som dennas skivas ”Snälla bli min”, men mer mogen. Så simpel och nära. Som i lugnet efter att någon gjort slut. Den totala tomheten och uppgivenheten. Fy fan
Igenkänningsfaktor: Skyhög. Vill bara skrika ”JA PRECIS! VARFÖR SA DU INGET OM DU VISSTE VA DET VA?”.
Bästa textrad: ”Jag ägnade dagar åt det som är ingenting nu”
Betyg: 

Ps. Visste ni att Snook har en låt med samma namn…? ;-)))

Hädanefter
Min första favorit. Älskar de små ”dödödööö” i bakgrunden. Gillar också då Maggio sjunger snabbt och ljust, som i den här låten. Gillar också klappen. Texten. Att dne har POWAH! Och framförallt att den är skriven till hennes barn Bosse! Åh!
Igenkänningsfaktor: Hög. Har ju ej barn, men tänkte på Anton och hur jag ofta tänker precis som Maggio sjunger. Att hädanefter ska jag va bra. Något som btw går hand i hand med att lova sig själv saker om och om igen. 
Bästa textrad: ”Allt jag gjorde innan vi blev två jobbar jag för att bli bättre på”
Betyg: 

Trädgården en fredag
Hm. Jag har lite svårt för den pga får töntighetsrysning när hon sjunger ”glitter på kinden” osv. Det blir så himla bokstavligt och incest-stockholmigt med en låt om klubben Trädgården och alla i kön. Är ju inget som är på riktigt där. Är ju bara …fest. Men å andra sidan behöver ju saker inte alltid vara på riktigt.
Igenkänningsfaktor: Skyhög. Går ju liksom gärna på Trädgården en fredag. 
Bästa textrad: ”Träffar gärna vem som helst utom mig själv”
Betyg: 

Dallas
Skönt med en låt där det är Maggio som ställer kraven på den hon hänger med i större utsträckning än i de andra låtarna. Har dessvärre också de där the strokes -effekterna jag har svårt för. Men ändå ”svängig” som mormor skulle konstaterat. 
Igenkänningsfaktor: Medel. <3Kontrollbehovet<3
Bästa textrad: ”Missförstå mig rätt, jag vill ju bara känna att det é vi”
Betyg: 

Bas gillar hörn
Också en favvo. Vill va också va kär i en snygg kille och ha ont i hjärtat då han inte ser mig. För då skulle jag kunna skriva detta mästerverk. ÄLSKAR den snabblugna melodin.

Igenkänningsfaktor: Medel. Men fattar ändå känslan. Är ju huvudsaken va. 
Bästa textrad: ”Försöker va hård men alla förstår, jag knyter min hand i fickan och går”.
Betyg:

I min bil
VILKEN LÅT PÅMINNER DEN OM? Har googlat i säkert en kvart nu. Hittar den inte. Det är melodin i första versen? Åh. Blir gälen. Gillar verkligen lill-mörkret i den här låten. Hur den är lite mystisk…. handlar den om att hon har en affär? Fattar ej riktigt. SÅ MÅNGA FRÅGOR.
Igenkänningsfaktor: Vet inte? Fattar den ju inte. Men kör ju bil så: Medel. 
Bästa textrad: ”Rutorna nere fast luften är som is, sätena fällda i mörkret i min bil”.
Betyg: 

Mörkt
Älskar när Maggio låter täppt, eller har tjocka polyper. Det har hon i den här låten. Det tillsammans med den otroligt mjuka melodin gör att jag myser loss till detta. Älskar riffet och hur refrängen kommer sen och bah ”deeet ääär fööör möööööörkt”. 
Igenkänningsfaktor: Låg. Har aldrig brutit mig in på ett badhus. Men har rätt vita ben dock.
Bästa textrad: ”Vatten av silke, flyter på rygg som barn”. 
Betyg: 

SKIVANS TOTALA BETYG AV HP: