Jag är nu en av alla hundratals människor som varje morgon hasar sig fram över torra löv med hjälp av stavar.

Förutom att det inte är varje morgon och att löven ganska ofta är våta.

Det är nåt särskilt med stavgång tycker jag. Det är som skidåkning fast mycket sämre. 

Gina Dirawi ska bli årets julvärd och det har tydligen kritiserats eftersom hon inte är kristen.

Jag kan bara undra vad Kalle Anka och Kan du vissla Johanna har med kristendom att göra ens. Piff och Puff, Lady & Lufsen och Askungen… Asså, kom igen. 

Och på vilket sätt har Arne Weise och Mat-Tina (om hon nu varit julvärd, ingen aning) hedrat Kristi födelse när de suttit i den där fåtöljen och myzt? Har någon av dem gjort det?

För det vore en sak om Kalle Ankas jul faktiskt handlade om Jesu födelse och hans värde för mänskligheten, och Dirawi klampade in och förnekade hans existens. Då hade det varit olustigt. Men tv-tablån på julafton handlar om julklappar, allmänt myspys och två hundar som äter pasta.

Att det råkar sändas på jul känns inte över huvud taget som ett beslut som har fattats på kristen grund, utan det känns mest som en olycklig slump.

Så är man jättemån om kristendom och Jesu födelse kanske man inte borde protestera mot Gina Dirawi som julvärd utan mot innehållet helt och hållet.

Nu är det fredag och det är då som man traditionellt önskar människor en trevlig helg. 

Och det kan kanske verka som den enklaste saken i världen men för mig har det aldrig känts riktigt rätt. För mig har ”trevlig helg!” känts lite som att säga ”jag hoppas att du får en bra helg…… MEN HUR DU FÅR DET EFTER HELGEN ÄR FÖR MIG EGALT”

Samtidigt har jag inte kunnat säga ”ha ett bra liv!!” heller för det låter ännu värre.

Människor har sagt mig i alla tider att det är okej att önska nån en trevlig helg och att det är underförstått att man inte önskar en fruktansvärd nästa vecka bara för att man inte tar med den i sin lyckhälsning.

Men jag har trots detta aldrig kunnat önska nån en trevlig helg och efteråt kunnat känna ”YES, där satt den! Klockren hälsning!”

Så jag har kommit på tre lösningar på hur man kan komma förbi den här trixiga problematiken.

Lösning 1: 
Förklara problemen som du har med frasen ”trevlig helg” för alla vänner och bekanta och be alla att ha överseende med dig för så länge som ni kommer att känna varann. Detta känns dock som en ganska dålig lösning så gå vidare till lösning två och tre.

Lösning 2: 
Hälsa trevlig helg, precis såsom traditionen påbjuder, men avsluta genom att tyst för dig själv tillägga: ”…och ha ett bra liv… denna helg och alla helger… i evighet”. 

Lösning 3: 
Slopa trevlig helg-önskningen helt och hållet (eller som jag: då och då) på grund av dess uppenbara brister och våga ta lite risker. Det värsta som kan hända är att du blir en social vilde vars relationer smulas sönder till stoft. Men det är bara om du klantar till det rejält och det kommer du inte att göra.

Lycka till!

Läste den här artikeln och vill göra ett par anmärkningar.

1. Nej självklart skulle dom inte ha gjort så. Men inte pga att dom fick spö utan för att det är helt fruktansvärt att göra så, oavsett hur väl offret lyckas försvara sig.
2. Vadå uppmuntra våld? Det var killarna som tog till våld, flickan försvarade sig. Dom var tre stycken och hon gjorde vad som krävdes för att avvärja ett övergrepp. Kallar han det för att ta till våld, och att det är normalt att inte uppmuntra till det? Eh, jag skulle vilja veta vad dom brukar föreslå i stället för självförsvar.
3. SKINN PÅ NÄSAN?? Jag är förvånad över att han inte använde ord som ”driftig” och ”självständig” också. 

Sen hjälper det inte direkt att hela artikeln är skriven som nån actionspäckad rolig liten händelse, typ ”så kan det gå, hihi” när det som hänt säkert är ett trauma för tjejen och en oro för alla miljoner som är rädda för att samma ska hända dom.

Ända sen jag blev kristen så har jag sökt efter god kristen kultur i form av böcker, film, musik och så vidare. 

Det är inte det att det inte finns saker att hitta, det finns snarare fantastiskt mycket och det är lite svårt att sålla och orientera sig när man är helt ny i genren. Så jag är glad för all hjälp som jag kan få att hitta till dom bästa alstren!

Är det föresten inte lustigt att det finns en hel värld av kristen kultur som liksom är dold för den sekulära befolkningen? Ja den var åtminstone dold för mig. 

Vad jag söker är till exempel (och det går bra för mig att läsa på engelska också): 

Musik – Tipsa om er absoluta favoritlovsång! Både glada och mer allvarliga. Jag söker också efter lite typ ”alternativ” kristen musik. Musik på svenska är också gött. Äh ge mig ert bästa bara.

Romaner baserade på bibliska böcker  – Redeeming love som baseras på Hosea bok har jag läst. Vill gärna läsa mer av den varan!

Överhuvudtaget fördjupningar i bibliska böcker – men det måste vara relativt lätt att läsa. 

Andakts- / Bön- och Poesiböcker – Har ni några favoriter? Några som ni återkommer till gång på gång? Please tell me! 

Film och tv – Jag har sett båda filmerna baserade på Gospel of John som finns på Netflix (tänk att det finns två stycken), och jag började se serien the Bible men den tyckte jag var dålig. Ge mig gärna tips på filmer och/eller serier som ni har sett och som ni tyckte var bra. Jag vill med andra ord inte ha några tips på saker ni tyckte var halvdana, det klarar jag mig utan.

Barn/ungdomsverk – Jag har två barn, åtta och tio år gamla. Dom är för stora för småbarnsgrejer, utan det jag söker är böcker med rätt mycket text (det klarar dom av). Vi har en barnbibel och Messias och Budbärarna (manga). Vi har också fått låna Kringlan och Munken av en vän. Men så mycket mer än så har dom inte ännu så tipsa gärna om era barns favoriter! (eller sånt ni själv läste när ni var små)

Ifall ni tycker att det är för krångligt att skicka tipset i en kommentar så kan ni tipsa på @hejsonja (twitter & instagram) eller på mail@hejsonja.se. 

Jag kommer att blogga sen om böcker jag läst och så. 

Guds frid! :)