Min favvo-tmblrbloggare Ellen Haglund har skrivit på aftonbladet debatt att ”Vit jul” är en verkningslös kampanj som moraliserar och skuldbelägger föräldrar som inte har några alkoholproblem samtidigt som den inte hjälper dom som verkligen behöver.

Och jag tycker att det är ett bra debattinlägg men jag har ändå några invändningar:

– ”Ingen äger julen” skriver Haglund och menar att julen inte är barnens. Sant, fast julen är megafäst vid barnen oavsett. Vem är det man köper mest klappar till, till vilka är de flesta julkalendrar riktade mot? För vilka är det som man fortsätter göda illusionen om tomten (som jag avskyr) och vilka är det som för det mesta lussar? Vem är det man firar på jul, vem var det som lindades och lades i en krubba? 

– Det är klart att stress och trötthet i juletider är värre än ett måttligt och harmlöst drickande! Och när hon skriver det så känns det så självklart att den här delen av julen inte är riktigt klok och värd att belysa för både barn och vuxnas skull. Men det är knappast IOGT-NTOs sak. Dom är ju en nykterhetsorganisation! 

– Hon skriver att dom med riktiga problem med alkohol inte kommer att skippa nubben för att andra avstår. Och jag vill veta hur hon kan vara så säker på det? Det är klart att inte alla avstår, kanske inte ens många med problem avstår. Men jag är rätt säker på att nån gör det. Punktkampanjer är inte tänkta att fungera som mirakulösa bot på ett jätteproblem. Poängen är snarare att så frön hos dom som redan är sjuka, hos såna som skulle kunna bli samt uppmuntra folk som redan är i princip nyktra att fortsätta vara det.

– IOGT-NTO har som mål (antar jag) att så många som möjligt ska avstå alkohol. Dom är som sagt en nykterhetsorganisation, och förmodligen resonerar dom att ju fler nykterhetsambassadörer som finns utspridda, desto fler skippar nedbrytande dryckesvanor i längden. Det finns helt klart många människor som måttlighetsdricker ansvarsfullt – men jag har förståelse för varför IOGT-NTO inte har valt att fokusera på denna grupp. Jag har även förståelse för att dom har utelämnat ämnen som julklappskonsumtion, skinkätande och julgodis.

Sen är kanske kampanjen moraliserande, jag vet bara inte om jag ser nåt problem med det. Jag är nog mer oroad över hur folk dricker än vad jag är över moraliserande kring drickande. Jag menar har ni varit ute en lördag natt på Avenyn nån gång? 

Och skuldbelägger kampanjen folk som dricker problemfritt? Ja en del som tillhör denna grupp säger det och det kan man ju inte avfärda som struntprat. Men jag tycker nog att man kan tåla att prova tanken på om man verkligen är så bra på att dricka som man tror. Det kanske kan anses som grymt och elakt att uppmanas att reflektera kring dryckesvanor men kommer man fram till att det fungerar bra så är det väl bara att fortsätta. 

Läs även: God nykter Jul! 

Varje år kör IOGT-NTO kampanjen Vit Jul. Och det gör dom inte för att det är onödigt, utan dom gör det för att det verkligen behövs.

Kampanjen riktar sig till alla som vill och kan tänka sig att supa till över jul, men som efter lite påtryckningar och sund påverkan ändå kan avstå. 

Jag stödjer kampanjen eftersom barn påverkas negativt av att se folk dom känner personlighetsförändrade och påverkade av droger. Droger leder dessutom i alldeles för många olyckliga fall till humörsvängningar, brist på närvaro och verbalt och fysiskt våld.

Tänker du att du bara skulle göra dina barn en tjänst med en sup eller två, eftersom du är en tråkig, trött förälder som får huvudvärk av släkt och röra, så tänk om. Det är bättre att du går åt sidan och vilar än att du gör kvällen ”rolig” (eller uthärdlig) av alkohol. Det roliga övergår rätt lätt till obehag tyvärr.

Och vill du dricka för att du känner dig eländig och nedtyngd av skuld för att du inte har råd till julmat, julklappar eller är för deprimerad och trött för att göra något alls för barnen på jul, så kontakta en kyrka i närheten. Där brukar det, såvitt jag förstår, allt som oftast finnas nån som förstår den här typen av problem. 

Det går inte att döva dåligt samvete och känslor av otillräcklighet och skam med alkohol. Alkohol gör så att man sjunker djupare. Och är denna jul hemsk och det känns som att du är på väg att krossas av den här världens nyckfullhet och tyngd – prova att be (det gjorde jag en gång, och det funkade). 

Gå in på Vit Jul och skriv under, eller så skriver du inte under men är nykter ändå. Vad som fungerar bra.

Och så har du och barnen en så god jul ni bara kan! 

Förslag på bön som du kan be om allt känns skit:
Kära Gud. Den här julen är för tung för mig att bära. Jag klarar det inte. Så jag lägger mig själv och alla mina problem och hela den här julen i dina händer. Gör vad du finner lämpligt. Jag ber detta av hela mitt hjärta, i Jesu namn. Amen. 

Här är årets julkort från mig. 

God jul! 

Underbara Clara skriver att hon inte tycker om fest och jag kan inte annat än att relatera. 

En av anledningarna till att jag känner motstånd inför fest är att det är så svårt att få någon ro i festliga sammanhang. Det är nästan så att jag misstänker att det är meningen att fester inte ska vara rofyllda? 

Här är några anledningar till att jag tycker att fest lätt blir jobbigt: 

1. Ofta vill nån tjomme spela musik så att man inte hör vad folk säger. 
2. Alkohol. Allt med alkohol som överstiger ett glas vin är negativt. Ju mer folk dricker, desto meningslösare är det att folk ens gick utanför dörren för att träffas.
3. Lekar. Jag är stark motståndare av uttrycket ”man måste ju kunna bjuda lite på sig själv!”, särskilt i samband med charader inför en skock främlingar. 
4. På fest är det typ kutym att det ska förekomma blinkande lampor, rök och allmän oorganiserad röra. Hjärnan blir helt trött efter fem minuter. Att utsätta sig för denna miljö i  flera timmar känns ungefär lika konstruktivt som att dunka huvudet i golvet konstant i 15-30 minuter.
5. Kombinationen musik + alkohol. Allt med den här kombinationen är dåligt. Ju mer av båda desto sämre är det.

Jag har sällan känt mig så mycket som en främling i vår kultur som när det nalkas till party/krogen/liknande. 

När jag var på en @Sweden-fest en gång så var det en kille där (vi som känner såhär brukar ofta hitta åt varann) som uttryckte det så bra: ”det känns som att vara på ett museum”. 
Exakt så känns det. Det känns som att vara på ett museum för att få inblick i hur människor har roligt. Men man tar sig liksom inte in det roliga själv. Man står utanför som en betraktare.

Sen är det klart att det finns festliga sammankomster som möjliggör ett meningsfullt mellanmänskligt utbyte. Trots allt så blir det mesta ganska lugnt och sansat om man utesluter fyllan från ekvationen. Fylla har en tendens att kunna röra till och förstöra det mesta.

Jag som har en stark förkärlek till meningslösa, söta och tålamodskrävande spel har funnit nytt spel som jag tycker om. 

Låt mig presentera: 

NEKO ATSUME! (klicka här för att komma till den i applestore) 

Spelet går ut på att man ska göra trädgården så attraktiv som möjligt för grannskapets, eller möjligtvis hela stans (världens?), katter. 

Det bästa är att katterna som kommer på besök lämnar lite valuta efter egna behag, så är man för fattig för att pynta trädgården med den mysigaste kattkorgen eller lyxigaste kattmaten så kan man få råd om man sparar och har tålamod. Just nu är jag ganska fattig så jag har mest råd till billiga kartonger och papperskassar. 

Här är exempel på några dyrare grejer: 

Det bästa med spelet är att det knappt kräver nån aktivitet alls för att man ska komma framåt. Man kan till exempel inte göra nåt med katterna när de befinner sig i trädgården förutom att fota dom.

Det mesta händer när appen är nedstängd och ligger i väskan. Katterna kommer då och går utan din vetskap, men dricks lämnar dom alltid oavsett.

Så det här spelet passar jättebra för alla som gillar söta spel som tar lång tid, men som samtidigt vill ha tid över till familj, vänner och arbete.