I helgen var jag i Stockholm eftersom en kompis bjudit mig på Kristina från Duvemåla. 

Och den var bäst, jag har aldrig varit på någon liknande föreställning, och tror inte att jag kommer se någon som toppar den heller. Även fast jag hamnade bakom en dam med stort huvud (jag gissar på att ett kejsarsnitt ägde rum någonstans för ca 55 år sen) så störde det inte alls. Scenografin och ljussättningen var så himla smart och bra gjord, artisterna och musiken superb. 

Jag grät. Visst har jag hört om Karl-Oskar och Kristina tidigare men inte hade jag nån aning om allt dom tvingades vara med om vare sig på hemmaplan eller i det nya landet. Jag kan väl erkänna att jag tror att slutet på berättelsen hade kunnat undvikas med några enkla försiktighetsåtgärder men, tänker jag, vad vet jag om deras försiktighetsåtgärder by the end of the day, dom kanske gjorde allt dom kunde.

Och när vi inte var på Kristina från Duvemåla så…  

• … Åkte jag T-bana. Av nån anledning tänker jag mig att jag är Krister Sandelin på 80-talet när jag åker T-bana. Men det bästa var att det var enkelt att hitta och lätt att köpa biljett. Västtrafik har en del att lära där.
• … Körde vi förbi Globen.  Såvitt jag förstår är den en vanlig syn bland Stockholmre men för mig är den ovanlig. Den är ju så stor och så vit. 
• … Var vi på Kår 393 (frälsningsarmén) och firade julfest. 
• … sökte mina ögon omedvetet efter Orup. Jag vet inte om jag är skadad över att ha lyssnat på hans musik som barn men jag förväntade mig att få se honom irra runt från Djursholm till Danviks tull via broarna i Gamla Stan. I stället blev broarna i Gamla stan en besvikelse. Jag hade tänkt mig en pittoresk liten stenbro med träräcke men allt jag såg var en tungt trafikerad asfaltsbro. Varför i hela friden skriver man en sång om nåt så vanligt och sjaskigt? Med reservationer för att jag inte såg alla broar i Gamla Stan.

Och så gjorde vi massa mer också, vi hade full rulle hela helgen.

BETYG:

Jag ger Stockholm ganska höga poäng. Som sagt så var det lätt att hitta, Globen är ovanlig och Kristina från Duvemåla var bäst. Jag kommer kanske att återvända för fler besök någon gång. 

(Bilden föreställer inte en pittoresk innergård i Hökarängen utan det är en liten prydnad bara)

Är i Stockholm just nu för en kompis har bjudit med mig på Kristina från Duvemåla! Det är så kul att träffa den här kompisen också för hon är den enda kristna nära vän som jag haft (hon blev kristen för nåt år sen) och även fast vi senast träffades i somras så har vi aldrig träffats i tron så som vi kan göra nu.

Det är så skönt att kunna göra det. Det känns helt underbart rent utav. För visst pratade hon om Jesus innan jag själv blev kristen, och visst tyckte jag att det lät kul för henne att hon hittat nåt hon var glad med, men jag fattade ändå inte riktigt vad det var hon pratade om. Det lät ju bra men jag kunde inte förstå det. Hon kunde tex säga att det var fantastiskt att Jesus dog på korset för vår skull å jag bara ”jo det var väl fint men… ??? ” och fattade inte alls egentligen.

Hon har varit ett viktigt vittne för mig för hennes liv var kaotiskt innan hon fann Jesus, efter har det märkts att hon står på en helt annan grund. Inget liv är utan turbulenta moment och det har gjort stort intryck på mig hur annorlunda hon har mött turbulens efter det att hon blev kristen.

Jag minns att precis innan jag själv blev frälst tänkte jag på hur fridfull hon verkar nu, och att jag önskade att jag kunde få ha samma sak som henne.

Nej nu måste jag sova. Hela dagen i morgon är planerad. Herrens frid!

Helt plötsligt fick jag sån lust att googla på ”Windows 3.1”. Minns inte ens när jag tänkte på Windows 3.1 senast. Det kan röra sig om månader. Men förmodligen rör det sig om år… tionden.

Vi hade aldrig Windows 3.1 i vår familj. Vi hade en Amiga. Men min dagmamma som jag spenderade mycket tid hos hade Windows 3.1 och jag minns att det ansågs lite extra fint och bra (nä jag skämtar bara, inte vet jag vad som ansågs extra fint, amigan var i alla fall bättre). 

Det här spelet på Amigan (New Zealand) var cirka svåraste spelet. Kom aldrig särskilt långt, musiken var irriterande och det var tråkigt att spela. Ändå spelade jag det. 

[Byter om och sätter mig med pläd över benen framför en öppen spis] Och jag minns en påsk när backens alla barn samlades hemma hos grannen. Grannen hade just köpt en skrivare och med den skrev han ut en gul kyckling som min bror ritat på datorn. Jag sprang hem och skrek helt exalterat med teckningen i handen. Mamma torkade fradgan från min mun och satte upp den på kylskåpet och efter det plockades teckningen fram varje påsk som påminnelse om vad som kan hända när det finns skrivare här i världen.

Så småningom kom Windows -95 och med mer avancerad teknik kom allt mer avancerade program. Som till exempel Creative Writer som var min favorit av alla favoriter. 

Det var en ordbehandlare som var lite festligare än MS Word och jag satt vid det timme efter timme. Och tids nog hade även vi en skrivare. Inte en sån där som skrev ut med papper som hade hål i båda sidor (en sån som grannen hade) 

Utan ett sånt där tvärgrått plastigt åbäke som skrev ut helt normala A4 efter en hel massa krångel. Jag och syrran skrev massa tidningar som vi kallade ”Västra Vägen-nytt” och såna saker. 

Där skrev vi byaangelägenheter som vi mestadels fick hitta på, till exempel ”Kungen lånade telefonen i affärn”

Blir bara ungefär så här nostalgisk när jag tänker på dessa saker:

Vad är det första ni tänker på när ni tänker tillbaka på svunna dator-tider? Nåt särskilt operativsystem ni gillade, nån teknisk pryl som var extra häftig, nåt program eller spel som ni höll extra varmt om hjärtat?

Har fått några kommentarer som har sett ut till exempel så här

Och jag typ fnissar till varje gång. Jag tycker inte direkt att det är konstigt om nån känner den misstron men för tydlighetens skull kan jag försäkra er alla om att det är på allvar och att jag har aldrig varit allvarligare med något i mitt liv. Min ”Gud-grej” är på riktigt och så hoppas jag att det förblir för det är så himla nice. 

Jag kommer att skriva mer om det senare. Egentligen är det kanske det enda jag vill prata om just nu. Jag tänker trots allt inte på så jättemycket annat så det upptar rätt mycket av mitt liv minst sagt. Bara bibeln allenest står för typ minst ett mind blow per dag (den är otrolig). 

Jag måste bara vila lite i det som hänt och hitta orden.

Igår gjorde jag nåt oplanerat och spontant: jag gick in i en affär som en vanlig människa men red ut på en isbjörn.

Det är i alla fall vad man kan säga om man ljuger lite för att få mitt liv att låta som ett osannolikt äventyr. Det jag i själva verket gjorde var alltså att jag köpte en filt för 300 kr som till ytan påminner lite om en mysig isbjörnspäls. 

Men bara till ytan. Filten är gjord av 100% syntetiskt och brandfarligt material som till skillnad från sträv och ogästvänlig isbjörnspäls är oerhört mjuk och inbjudande. Jag är nöjd.

PS. Har du ett företag och behöver nån som photoshoppar och redigerar bilder på ett sätt som håller en nivå? Kontakta mig i så fall mail@hejsonja.se. DS.