Ja jag måste säga att saker och ting har varit jävligt vardag på sistone. Och då menar jag att mitt liv har cirkulerat ovanligt intensivt kring saker som: diska, torka av smulor från bordet, toabesök, kasta sopor och tvätta.

Jag har behövt fokusera på det nu av olika skäl och därför har jag inte kunnat tänka på så mycket annat rent intellektuellt. 

Och nu tänker jag dela med av ett par av dom vardagligaste vardagsbilderna kanske någonsin. 

Visste ni att Vardag är latin och betyder ungefär ”boka tvättid”? Så här ser det ut när jag ska boka tvättid i alla fall. Strax nordöst om B1 fanns en tid.

Och här är två ungar som går till skolan, närmare bestämt mina ungar. Som ni ser har den ena hittat en stav och visar därmed potential till att bli en nomadisk vis gubbe med lustigt skägg. 

I övrigt kan jag säga att jag drömde i natt att jag var Batman. Jag hade en cape som möjliggjorde segelflyg och jag var i full färd att rädda en vän ur en byggnad. Drömmens skurk var nämligen ingen kallblodig mördare, däremot gillade han att låsa in folk i ett ohygieniskt höghus där dom inneboende tyvärr ofta dog på grund av spindlar, råttor och dåligt underhållna avloppsrör. 

Kolla det här: 

Flawless. Inledningen grym, uppträdandet powerful as hell. 

”Lyssna, vi har inte bara poppat fram
sluta snacka som att Linda Pira kom från ingenstans”

Vi snackar definitionen av pondus.

X-Factor har genererat ganska många klipp nu med människor som uppträder och väcker amaze hos folk över hela världen. Det är allt från barn som sjunger opera till oattraktiva människor som knäpper upp skjortan och visar sig vara magiska ponnyhästar.

Så jag hade rätt höga förväntningar när jag tryckte på klippet ”Marc Metral and his talking dog Wendy wow the judges”

Förväntningar som inte infriades. Den här Marc Metral har den fattigaste humorn typ någonsin och han är en usel buktalare. Och vad gör han med hunden egentligen? Ger han den nån typ av elchock så att den ska gapa när det passar honom?

Inte för att det spelar nån roll, vad som ger mig näsblod med uppträdandet är publiken och domarnas reaktioner. 

Alla ser helt jävla chockerade ut av ren extas när dom får se det minst sagt torftliga upptrdandet. Kolla här. 

En av domarna. 

En i publiken.

En annan i publiken. 

En till domare. 

Simon Cowell. 

En i publiken GRÅTER av glädje och chock! 

Den här domaren håller på att skratta ihjäl sig när ”hunden” säger Mjau i micken. ”EN HUND SOM SÄGER MJAU, HAHAHA”. 

”HAHAHAHAHAHAHA”

Stående ovationer och cheezy Mariah Carey-musik i bakgrunden. Allt för att signalera att den här gubben Marc utfört något mycket fascinerande och fantastiskt. 

Den tråkiga fransmannen sjasar iväg hunden och tar emot applåderna och poserar som Jungru Maria när hon välsignar barn. 

För vad? Jo, för en hund som gapar på ett ytterst onaturligt och ofrivilligt sätt! 

Jag fattar inte! Uppträdandet är ju helt värdelöst! Och hunden, hur mår den? Kommer den att överleva gubbens dåliga skämt länge till? Varför gör ingen nånting? Varför applåderar dom bara som ett gäng idioter? Vad är det som pågår? Masspsykos? Är alltihop trickfilmat? Jag fattar ingenting!

Här kan ni se klippet i sin helhet. 

Det sägs att man med åldern får mer koll på vad man vill ha och vad man begär för njutning här i livet. 

En mogen person vet vad den vill och den vet vad den behöver. Den utsätter sig inte för tråkiga förströelser utan dom behandlar sig själva med respekt.

Och jag kan säga till er att den största njutningen är att peta tänderna ordentligt innan läggdags. Jag personligen föredrar plackers. 

Förut när jag var yngre och lite dummare så fattade jag inte varför Pernilla Wahlgren såg så jävla glad ut när en assistent kom till logen för att sträcka fram en plackers till henne.

Jag minns att jag hånade Pernilla Wahlgren och tyckte att hon bar sig löjligt åt. Men jag förstår nu att man aldrig ska håna kvinnor som är äldre än en själv. 

Dom sitter på en visdom som man själv inte har fått grepp om ännu. Konstiga saker som dom gör är i själva verket tecken på att dom känner livet och förstår sina begär. Dom är ett steg före. 

När Pernilla Wahlgren njöt av plackers på bästa sändningstid var jag fortfarande en sån som trodde att en man kunde tillfredsställa mina begär. Jag vet nu bättre.

Jag har blivit tipsad om plackers med dubbel tråd. Tydligen så ska det vara dubbelt så skönt. Jag längtar. 

OBS. Detta är inte ett sponsrat inlägg. Det är säkert lika skönt med andra, billigare alternativ också.

För nåt år sen när jag sålde på tradera visade det sig att det var min syrras gamla bästis som köpt ett gäng kläder som mina ungar haft.

Jag och hon som köpte gick i samma skola en gång i tiden. Den legendariska skolan vid namn Latikbergs skola som bara några lucky few har fått gå i. I min årskull var det till exempel bara fem stycken. 

Så vi har åkt skidor tillsammans, haft gymnastik tillsammans, åkt på skolresor tillsammans (trots att det skiljer två år mellan oss, i vår skola var vi som sagt få så vi fick dela på allting). Sen nånstans skildes våra vägar åt men så möttes dom en kurt stund via vinnarmailet från tradera. 

Har ni sålt till nån ni känner på tradera nån gång, eller har det hänt nåt annat liknande?