Ibland dyker det upp så kallade ”roliga fakta” som presenterar livets självklarheter på ett tankeväckande sätt. 

En sån fakta är det här att ”huden är kroppens största organ”. Jag hatar den faktan för den är äcklig.

”Huden hos en vuxen människa täcker ca två kvadratmeter” heter det. ”Den väger upp till fem kilo och är därmed kroppens största organ”. 

Kom igen, visst är det här äcklig fakta? Visst vill man bara spy varje gång man hör den? Lösa organ hos en människa som till exempel tarmar, lungor och hjärta är väl inte jättehärliga dom heller, särskilt inte om man föreställer sig dom alldeles sprattiga på ett golv. Men dom är åtminstone enhetliga eller vad man ska säga. 

Hud är liksom så… ojämnt i formen. Två kvadratmeter, det är en ganska stor matta. Eller vad ska jag säga? Det är äckligt bara! Och håller ni inte med mig så sitt där med er hud över hela kroppen och känn er helläckra. Gör det.

Visste ni att ett 10 veckors foster har lika mycket hud som en treårings lilltå? 

Visste ni att Jurassic Park släpptes 1993 och att det i och med detta har gått 45 år sedan den visades på bio för första gången?

Inte konstigt att jag känner mig sugen på uppföljaren Jurassic World som kommer nu i sommar (juni 2015!!!). Visst visst, det är inte första uppföljaren, vi har ju Lost World (1997) och Jurassic Park 3 (2001), båda förstås av UTSÖKT kvalitet. 

Men jag är uttorkad! Jag måste ha lite Jurassic i mitt liv annars förgås jag, jag river min skjorta i två delar och blir själv en genmodifierad ödla. 

Här är trailern till Jurassic World. Visst ser den helt fantastisk ut? 

Höjdpunkten, om det nu finns så någon specifik höjdpunkt (så svårt att välja!!) är ca en minut in i trailern. Det är liksom så sjukt omoraliskt. Inte nog med att verklighetens Waterworld-parker är helt störda, här har det liksom dragits till ytterligare en spets där man för nöjets skull har framavlat nåt jävla megamonster som kan svälja och krossa en Boeing 767 genom anuset. 

Och jag älskar att dom inte nöjer sig där, utan att dom till på köpet tydligen har tagit fram en ny typ av reptil så överlägset farlig och intelligent att allas liv åter igen svävar i akut fara (”20 000 people WITH NOWHERE TO GO”)(”she’s KILLING FOR SPORT”). 

Jag älskar gränslösa filmer som bara kör hårt på ett sanslöst sätt. Ledningen för parken verkar liksom aldrig ha slagit sig ner för att diskutera rätt och fel. Dom bara körde på till allt ballade ur. När en random Indiana Jones-wannabe kommer och frågar dom om dom verkligen tänkt igenom allting ordentligt så skäms dom eftersom dom helt glömt bort att tänka efter.

I juni 2015 kommer den så var beredda. Jag personligen har redan börjat bunkra med popcorn och läsk. 

För några veckor sen var jag på bio och såg Jupiter Ascending. Ni vet den här filmen med Mila Kunis som har fått oförtjänt negativ kritik. 

OBS! Inlägget innehåller nån liten småspoiler men inget som avslöjar slutet eller handlingen mer än i grova drag. 

Jag njöt hela biovistelsen, den var så himla gullig. Den börjar med att vi får träffa Mila Kunis blivande far som är helt besatt av planeten Jupiter. Han har en autistisk relation till sin stjärnkikare och det är ganska otroligt att Milas blivande mor faller för honom för han verkar oerhört besatt och enfaldig när det kommer till stjärnskåderi. Man blir inte heller förvånad när han tidigt i filmen riskerar och förlorar sitt liv för att rädda den där jävla stjärnkikaren. 

Milas mamma flyr Ryssland för att hamna i USA som städerska. Mila växer upp som städerska. Och det är där den spännande berättelsen börjar när hon får veta att hon är ROYALTY och en av dom mäktigaste i hela universum!!!!

 Jag såg filmen tillsammans med barnens far och när filmen var slut drog han på munnen och sa att den var sådär. Han hade tänkt sig att den skulle vara ”ungefär som The Matrix”, och med det menade han en seriös filosofisk sci-fi  med allvarliga människor som springer omkring i skinnbyxor. 

Jag är glad att den inte var som The Matrix. Jag gillar The Matrix, men den här var något helt annat. Den var söt. Och den var inte bara söt… den var SUPERGULLIG. Det var något med dialogen, karaktärerna och handlingen som bara värmde i hela hjärtat. Lite på samma sätt som det värmer när man ser på en hund som man älskar. 

Så jag kan helt klart rekommendera Jupither Ascending till alla som tycker att det låter lockande!

Kram!

Betyg: 

Idag är jag trött och det mesta av dagen har jag ägnat åt att vila och se på film. Barnen har inte varit hemma och hunden har varit slapp som fan. 

Först såg jag All is lost. 

Den handlar om en gubbe som är ute med en båt i indiska oceanen när han, som ni kan se på bilden, får problem.
Jag tycker att filmen var ganska bra fastän den inte innehåller någon dialog. Det görs alldeles för få filmer utan dialog!

Betyg: 

Sen såg jag Maleficent

Den här filmen har jag egentligen sett en gång förut men jag blev sugen på att se den igen. Jag älskar Angelina Jolie i rollen som Maleficent. Hon har sån pondus och är både graciös och söt. Hon äger hela filmen igenom och jag önskar att filmen var längre så jag fick se mer. 

Jag läste på nån konspirationssida att filmen är satanistisk och försöker vända mänskligheten till att dyrka onda demoner och ogudaktiga väsen i naturen. Då är väl jag skyldig då, för jag vill bli vän med Maleficent och jag vill leva i hennes skog. 

Betyg: 

Glad påsk!

Jag måste bara säga det igen: den här hunden är så fruktansvärt söt. 

Dom som säger att djur skulle vara lägre stående vet inte vad dom pratar om. Jag vet en hel del människor som inte har samma kapacitet att känna empati som denna hund har, människor som ligger way behind när det kommer till att förstå andra.

Vissa dyrkar typ Karl Marx men jag tror knappast att han nånsin la sitt lilla luddiga lilla huvud på nåns fot när den var ledsen för att på så sätt göra den glad.

Jag träffade en dam utanför Skatteverket häromdan som sa om sin nu avlidna hund att ”han förstod inte exakt vad jag sa, men han förstod”, och jag förstod vad damen menade med det. Och det gjorde säkert Bella med.

Sen har vi ju barnen också. Så fort dom har lite pengar över springer dom och köper hundgodis och blötmat. Sen står dom i köket och delar upp den där blötmaten med kniv och gaffel innan dom serverar den på ett fat. Ni som har sett blötmat vet hur vidrig den maten är, fyfan, men barnen verkar njuta av att göra hunden glad. Jag har aldrig hört nåt gnäll över huvud taget när det kommer till att plocka upp skit efter henne. Dom sköter det nästan som om det vore en ära. 

Men jag kan ändå inte direkt kalla mig själv för ”djurvän”. Okej jag hatar inte djur och jag äter dom helst inte alls men det är inte direkt som att jag ställer mig med utbredda armar i skogen och talgoxar sätter sig på en rad längs mina armar.