Jag har sett argument som är för förbud mot tiggeri som lyder typ ”men människorna som reser hit från typ Rumänien, dom behöver egentligen inte tigga!!! Dom åker hit på pin tjiv och har det egentligen mycket bättre i sina hemländer än vad dom har det här!! Dom åker hit enbart för att dom på nåt *superslugt och lömskt sätt* så väldigt gärna vill sitta på våra gator!!! Det är SÅ DOM ÄR!!! Dom ä int fattiga på röktögt!!”

Men alltså… även om det här urdumma argumentet hade haft minsta promille av sanningshalt så hade det ju varit totalt irrelevant. För det är klart att människor måste få kunna tigga på våra gator och torg även om det kanske finns nåt annat alternativ. Det rör sig ju trots allt oftast och förhoppningsvis om vuxna, myndiga människor som kan sålla bland alternativ och komma fram till vad som passar situationen bäst. 

Så att sitta och tro att man vet mer om deras liv och alternativ än vad dom själva gör, det är ju bara jävligt rövigt. Man kan inte förbjuda människor bara för att deras situation och valmöjligheter gör en illa till mods. 

Har fått ett pressmeddelande som börjar så här. 

Ungefär allt som den här nattklubbens aura pulserar av tycks viska till mig med hesa röster: vi har förenat allt det tråkigaste du vet, Sonja, och gjort en nattklubb av det. 

Fy fan. Först och främst: Klubben ligger på ett nedlagd kraftverk, I BERLIN. Man måste alltså ta nån jävla båt för att komma dit och väl där måste man lyssna på technomusik… FLERA DYGN I STRECK!?!? Och på detta pågår alltså ”sexuell äventyrlighet” i lokalerna. Alltså, jag fattar allvarligt talat inte hur folk orkar. Ska det vara roligt att dansa techno samtidigt som man slickar nån längs ländryggen? Kalla mig gammelmodig men jag skulle mycket hellre dricka avslagen svartvinbärssaft själv i ett båthus och sova i filtar som luktar mögel.

Så här säger författaren:

Glädje? Är detta glädje? Bara för att man ballar ur är man ju inte GLAD. Jag kan tänka mig att jag skulle kunna skutta omkring och vifta på armarna på en sån här klubb. Men det hade inte varit för att jag vore glad, det hade varit för att jag tappat kontakten med min egen kropp, seglat iväg astralt till en annan sfär och inte druckit tillräckligt med vatten. Det har ingenting med glädje att göra, det har att göra med en oförmåga att ta hand om sig själv och sin kropp. 

Jag kan bli så provocerad av vad andra människor räknar som ”glädje” och ”lycka”, för hur mycket jag än försöker förstå så förstår jag inte. 

Det finns människor som klagar på kollektivtrafiken till exempel eftersom det ”är trångt, högljutt och luktar illa”. Sen i nästa andetag går dom ut på nån ”het innekrog” och kallar det för ”kul!”. VAR ÄR LOGIKEN?

Skulle ni vara mer intresserade av den här jävla boken som handlar om ”Världens mest mytomspunna tyska technoklubb” så kan ni information här. Personligen ska jag ta och fila lite på förhårdnaden som jag har på min häl.

Jag har varit trött på män länge. Dom skrämmer mig med sitt lågintensiva sätt att skuldbelägga offer från höger till vänster. Jag har också varit rädd för att mista den cred jag har haft från det hållet. Jag är en ”cool tjej”, alltid ”pojkflicka” och alltid ”lite bättre” än mina andra, ”töntiga” könssyskon ”som tar två timmar på sig att göra sig i ordning” och ”inte kan ta saker med en nypa salt”. 

Men nu kan jag äntligen säga det. Fyfan vad jag är trött på män. Dom går omkring där och tror att dom är så jävla bra och att arga, upprörda, ledsna och svaga kvinnor är detta för att dom är sämre på nåt sätt, inte för att dom möter ett jävla motstånd dagligen i sina liv. Från kvinnohat, från internaliserat kvinnohat. Från män. Som är uppblåsta och dumma i huvet och helt oförmögna att ta in genomtänkta, rationella, tankeväckande och relevanta problemformuleringar. Eftersom det kommer från arga, sargade, trötta och bittra kvinnor som med all rätt hatar dom. 

Jag hatar varje gång man kritiserar patriarkatet och män som grupp och nån man sätter nävarna i sidan och tittar på en surt som om det vore nåt jävla fel eller personligt påhopp med vad man nyss har uttryckt. Och jag är särskilt trött på ”snälla män” som ska hålla på och ta personligt illa upp hela tiden. Dom gör sig ju fullständigt omöjliga att stå ut med, varför fattar dom inte det?

Illustration av Fanny Åström

Minns ni förr i tiden på typ 1800-talet när man var rädd för att dansken skulle komma till byn och förstöra den med sin unkna närvaro? 

Så känner jag nu fast med pollenet. Samma sak varenda jävla år, enda skillnaden var att jag i skir framsynthet köpt en jättebra nässpray så att jag hade den redo i år.

Men tror ni att den hjälpte? Svar negativ. Så jag har legat som en rullgris i sängen och snörvlat i säkert en timme nu innan jag bestämde mig för att stiga upp och se om jag kunde skaka fram nån god choklad från skåpen. Ett uppdrag som visade sig vara utan frukt.

Den här bilden tog jag förra året när det var som värst och det kändes som ett hån.

Idag har jag mest vilat och tagit det lugnt, har även varit ute på en stärkande promenad i solskenet tillsammans med barnen och hunden. Har funderat på vad jag ska hitta på mer för att göra dagen komplett och kom på att jag kan vara sexig.

Jag är det ibland av ingen särskild anledning. Ikväll ska jag duscha också har jag tänkt och jag har köpt en tvål med samma pH som kroppen som jag ska massera in extra noggrannt. 

Att ha en tvål med ett pH nära kroppens naturliga pH är bra för då minskar risken för att rubba hudens naturliga flow.