Jag får nyhetsbrev som jag inte minns att jag har bett om och igår fick jag ett mail med följande från Lindex

Jahapp. Bra info! Det här går dom alltså på kampanj med:

• Skönhet ligger lika mycket i vad man gör som hur man ser ut 
• Tre vackra kvinnor gör även saker utanför modevärlden!! 

Gud vad dom måste ha slitit hårt med att formulera den här kampanjen. Det här ständiga ”förebilds”-snacket, det är ju lika fräscht som ett vandrande lik. Men en sak är i alla fall lite ny och det är att de har ändrat den här gamla  ”skönheten ligger på insidan” till ”skönheten ligger till hälften på insidan”.  

Och det här att dom vill meddela att modellerna faktiskt gör saker utanför modellvärlden går lite hand i hand med hur jag känt inför Anders Borg. Fast i det här fallet känns det inte direkt lika förvånande. 

Jag orkar inte lägga ut bilden på dessa modeller men tänk er alltså tre stycken vackra kvinnor som trycker ihop huvudena och har var sin t-shirt som det står #superrolemodel på. 

Ungefär så här.

Okej nu är jag sist på bollen men jag känner att jag verkligen måste kommentera det här att Dominika Peszynski träffat och fattat tycke för Anders Borg. 

(bild snodd från hennes blogg)

Jag får flashbacks till när jag var liten och inte såg lärare som verkliga människor med känslor. Jag trodde att dom levde för läraryrket och åt och sov på skolan. Jag blev chockad när jag hörde att dom hade familjer. 

Lite så har jag känt i förhållande till Anders Borg. Det har känts som att han är finansminister, punkt. Så därför kändes det så konstigt när han avgick från posten, och nu har Dominica till på köpet valt att inleda ett förhållande med honom. Han går alltså någonstans på kvällarna? Han har ett… liv? Han är… värd att umgås med? Han står alltså inte apatisk som en avstängd robot efter att finansdiskussionen tagit slut? Känns absurt men nånstans så förstår jag ju att det är så som det måste vara. 

Visst misstänkte jag att han är en verklig människa redan den där gången han klippte av sig hästsvansen och såg allmänt lurig ut i pressens intensiva hårbevakning men nu förstår jag på riktigt att han troligtvis är mer än ett tomt skal som baxas upp då och då inne i rikstan för att tala om budget. Han är liksom tillräckligt intressant för Dominika Peszynski.

Fast såvitt jag vet så har hon ännu inte bekräftat uppgifterna.

Jag är som tidigare nämnt desperat efter livsglädje just nu så idag svepte jag in mig i en vacker mjuk sjal, smetade på mig ansiktsmask och drack te ur en jättefin kopp.

En rolig grej (eller rolig och rolig) med sjalen är att jag hittade den nertrampad i en lerpöl utanför Mimers hus här i Kungälv. Jag tänkte av nån anledning att jag var en idiot om jag inte gav den en chans. Och så tyckte jag synd om den.

Det här är ansiktsmasken som jag har på bilden

Den finns tex att köpa på eleven och jo jag vet att den är lite överdrivet dyr men whats a hen like me gonna do about it. Jag lockades av namnet. REN. 

(Lite så här kändes ansiktsmasken egentligen medan den var på)

Rent livsnjutningsmässigt funderar jag på att börja träna igen också. Stavgång verkar inte så tokigt.

Jag strålar av lycka varje gång jag ser vårt nya köksbord. Det är ganska mycket större än det förra så numer kan vi ta emot gäster utan att bordet blir överbefolkat. Förr fick vi hänvisa gäster till golvet där de fick stå på alla fyra och äta ur en skål men det måste vi inte nu. Och förr täckte den blå duken på bilden åtminstone halva bordet men nu kan den ligga kvar medan man äter. 

Bordet är ett ekbord och kostade 500 spänn på blocket. 

Jag läste en lista i tidningen Året Runt som hette ”101 saker som gör dig piggare” och där stod det att det höjer livskvaliteten att köpa tulpaner, så det gjorde jag, jag köpte tulpaner. Jag är desperat efter livskvalitet så jag gör vad som helst. Jag är ett enkelt offer för ”välbefinnande-tips” just nu, och då särskilt sådana som är riktade mot 55+-åriga damer.

Jag har alltid tyckt att snittblommor påminner om förruttnelseprocessen och livets slut men dom här tulpanerna sår ett frö av vårkänsla inom mig. Jag längtar väl inte direkt efter våren (jag tycker att våren är rätt jobbig med sol och pollen) men jag tänker låtsas att det är *härlig* vår som jag älskar så länge som jag bara kan, och jag hoppas att det är okej med er för det kanske kommer gå ut över er.

I övrigt har jag blivit helt fantastiskt förkyld, förmodligen är det influensa, och jag tycker rätt synd om mig själv. 

Igår var det deltävling igen och den ägde rum i Malmö. Det här är bidragen från kvällen. 

Linus Svenning – Forever starts today (gick vidare till andra chans)

Framträdandet kändes som typ poppig irländsk landsbygdssekt från helvetet och jag gillade inte låten. 

Samir och Viktor – Groupie (gick vidare till andra chans)

Samir (till vänster) drog sig kissnödigt i tröjan hela tiden och sjöng falskt vilket väckte modern i mig. Jag ville bjuda in dom här busungarna på bullar och saft och lite tv-spelande med mina barn. Men så är dom över 20 år?? Och även om jag intellektuellt kan förstå att dom faktsikt inte är barn så är det något inom mig som inte kan det, så jag hejade på dom för jag vill inte dissa barn som faktiskt gör så gott dom kan. 

Neverstore – If I was god for a day (åkte ut? hoppas jag) 

Sångarens stilförebild är helt klart Marcus Birro. Tror att tanken var att dom skulle bidra med ”punk” till arrangemanget men det gjorde dom inte. Jätteläskig ”romantisk” (?) text också. Dom ba ”om jag var gud för en dag SKULLE JAG BESTÄMMA ÖVER DIG SOM OM DU VORE EN VILJELÖS MARIONETTDOCKA” (fast med lite andra ord).

Emelie Irewald – Där och då med dig (åkte ut) 

Uppträdandet var identiskt med en minnesstund på All helgona. Jag hajade till när jag hörde textraden ”jag hör dig andas tätt intill”. Andas? Hur kan nån andas när den är död?

Marie Bergman och Sanne Salomonsen – Nonetheless (åkte ut) 

Det här bidraget tilltalade verkligen inte mig, usch. Bara det här att dom hade kunnat välja vilken soffa dom ville när dom sitter och ignorerar varann och så valde dom den där? 

Mariette – Don’t stop believing (gick vidare till final)

Foto: Janne Danielsson/SVT

Det här bidraget var kanske ”bäst” fast egentligen vill jag inte slänga mig med termer som ”bäst” när det kommer till den här tävlingen. Uppträdandet var mörkt, hon såg ut att ha Medusa-hår och klädseln efterliknade en flaxande kråka. Men jag röstade alla mina hjärtan i Mello-appen på den här låten för jag trodde att det var Lykke Li som varit med och skrivit den. Och så var det MISS LI. Vilket är en jävla skillnad. Hur som helst så förtjänade denna låt att gå vidare mest av alla under kvällen, även fast jag höll lite mer på Samir och Viktor pga det här att jag trodde att dom var små barn.

Magnus Carlsson – Möt mig vid Gamla stan (gick vidare till finalen) 

Foto: Janne Danielsson/SVT

”Möt mig vid gamla stan!” sjöng han om och om igen med byxorna på trekvart och skjortan utsliten och fladdrande. Jag tycker att det är oansvarligt av SVT att glamifiera gamla fyllon på det här viset. Sen tycker jag att Stockholmslokala låtar borde förbjudas att spelas på nationell nivå. Är så trött på låtar om Stockholm. Om det inte bodde så många bra människor i Stockholm så skulle jag önska att en meteor kom och utraderade staden ifråga helt och hållet.

Foto: Janne Danielsson/SVT

Jag tycker att programledarna var bra. Klänningen hon har på bilden var däremot fruktansvärd. Tyget påminner mig om sånna där prinsessklänningar som säljs till barn på leksaksavdelningen för 199 kr (vilket dessutom är ett brutalt överpris!!). Att bara ta på materialet får blodet att stelna och tänderna att rassla. Men jag är rätt säker på att hon bar den ironiskt för hon bar den medan hon sjöng ”vad kan gå fel?”. Jag tror att dom gjorde hela uppträdandet jättetråkigt med flit faktiskt.

Sen bytte hon om till en spräcklig folieblus som blev vackrare och vackrare ju mer ögonen vande sig vid den och sen gjorde dom en låt om Robins hemstad. Bara låten inte handlar om Stockholm så tänker jag inte klaga.