Det började för en vecka sedan när jag gick runt och håglöst stirrade ner i frysboxar i mataffären. Ett gäng ”tuffa killar” gled förbi, ni vet killar i tolv-trettonårsåldern när de fortfarande är barn, men liksom bröligt tuppiga och extremt osäkra på samma gång. De knuffades runt en frysdisk och en av dom skrek:

”Vi köper Ben and Jerrys!”
”Nej den är för dyr vi har inte råd” sa en annan
”Har ni smakat Oatlys glass den är ASGOD” sa en tredje

Och så börjar de puffas kring frysdisken med Oatlyglass. Vid det laget hade jag hunnit vidare mot brödet.

Igår läste jag den här texten, som är en av flera texter från Lisa Förare Winblahds veganska vecka. Här testar hon sig igenom ett antal substitut för animaliska produkter, och funderar kring näringsvärden och tillkomsten av produkterna. Det jag bär med mig från den här texten, eller egentligen snarare från det hon samma dag skriver på facebook, är… att Oatlyprodukter är, som det kallas, ”the bomb”?

Då kan man ju undra, finns det någon anledning  att inte lägga ner en förpackning av denna hajpade havremjölk i varukorgen, när man ändå är i mataffären, och man ändå går förbi kylen där de står? Det skulle väl kunna vara att man inte hade råd. Men det hade jag. Så jag gjorde det.

Så nu sitter jag här med ett stort glas Oatly havremjölk 1,5% fett. Och upptäcker att det är… gott? Inte bara acceptabelt som alla de där andra sojamjölk mandelmjölk rismjölk fismjölk lattemjölk fnattemjölk, utan liksom… GOTT. Det smakar som vanlig mjölk men med lite havresmak. Och så finns det en mjölighet i som jag konstigt nog tycker om. Smakar lite papper, på ett trevligt sätt. Kanske lite som pannkakssmet?

Nästa gång ska jag köpa glassen. Som enligt rykten är ”ASGOD”.
/Slaktarn