När jag skulle åka hem från New York fastnade jag i säkerhetskontrollen. Någonting i mitt handbagage hade sett misstänkt ut, och på personalens inrådan började jag packa upp väskan. Mannen som övervakade det hela hade död blick och entonig röst, rimligt med tanke på hans arbetsmiljö, och såg avmätt på när jag placerade min bråte på bordet framför honom. Till sist kom jag till den vita plastpåse jag fyllt med alla de köksattiraljer jag handlat under resan, och när jag drog upp en glasburk fylld med rökt honung vaknade mannen plötsligt till liv. Han tog burken, noterade innehållet var flytande och att det definitivt översteg hundracentiliters-gränsen, och så sa han: I love this! I use it as a glaze, like when I do a barbecue. Jag blev oerhört förvånad. Han sneglade åt ena sida, och sedan den andra, och så sköt han ner burken i väskan igen och sa: I never saw this.

På grund av en ändring i reglerna på italienska staden Genuas flygplats finns det skäl att misstänka att även säkerhetspersonalen där haft svårt att neka resenärerna hemfärd i sällskap av burkar med inhemska delikatesser. Regeln om max hundra centiliter vätska per behållare gäller fortfarande, men med ett undantag: pesto.

Flyger du hem från Genua är det numera fritt fram att bära med dig hela fem hundra gram pesto i handbagaget, detta förutsatt att du donerar minst femtio cent till en välgörenhetsorganisation som arbetar för att flyga barn i behov av akut sjukvård till sjukhus. Uppenbarligen har ett ganska stort gäng pestoburkar passerat säkerhetskontrollen sedan den basilikabaserade såsen gavs fri passage, för under de första tjugo dagarna har välgörenhetsorganisationen mottagit donationer på över femhundra euro.

Vad kan vi då dra för lärdomar av detta? Jo:
1. Hundracentiliters-regeln är blaj
2. Länge leve peston!

/Slaktarn

PS: Har du ett osunt stort intresse för mat i kombination med flygplatser så får du dagens kvot fylld genom att trycka här.