Inlägg taggade: bakning

2:15 12 Okt 2017

Clownfiskar och havsanemoner, Thelma och Louise, körsbär och choklad. Tre fullgoda radarpar. Att säga att den ena inte klarar sig utan den andra är fel, men vi kan konstatera att de tillsammans är oövervinnerliga. Körsbär är dock en vattendelare. Färska körsbär tycks de flesta tycka om och ha en relation till, oavsett den involverar att olovligt sitta uppflugen i grannens körsbärsträd som barn eller att ligga på en divan och matas med bigarråer av sin älskare som vuxen. Så fort de processas verkar det dock bli annat ljud i skällan – somliga skyr allt körsbärsrelaterat som pesten (speciellt den där äckliga pralinen med körsbäslikör i aladdinasken) medan andra är mer accepterande. Jag tillhör inte helt oväntat den senare skaran.

På grund av att det varit svårt att få tag i har bakning som involverar körsbär länge varit en omöjlighet, så länge de inte plockas själv. Nu för tiden kan man köpa frysta körsbär på Picard, och för några dagar sedan upptäckte jag att även Ica fattat galoppen. Jag bakar inte särskilt ofta, men det verkar inte bättre än att jag varje gång jag springer in i ett paket frysta körsbär köper det, för när jag på jakt efter en pinne citrongräs grävde runt i frysens djupaste inre upptäckte jag att där var fullt av körsbär. Typiskt senil-beteende att hela tiden köpa nya utan att använda de gamla. Eller bara ett tecken på hur stor min kärlek till denna lilla frukt är. Finner man sig i den positionen är det bara att skrida till handling: man kan göra sylt, man kan göra sprit, man kan baka en körsbärspaj à la Twin peaks, man kan göra brownies toppade med mascarpone och körsbär. Jag valde det sista alternativet.

Brownies med mascarpone och körsbär

Brownies med mascarpone och körsbär

Jag stod i valet och kvalet huruvida jag skulle inkorporera körsbären i själva brownien eller ej, och jag hade nog gjort just detta om jag inte hade levt med just en sån där person som ställer sig skeptisk till körsbär annat än som färska. För att alla i hushållet skulle känna sig nöjda och glada hamnade körsbären därför i toppingen – lättare att göra sig av med för den som vill, men lika gott för mig som inte vill annat än att äta bakverk med körsbär dagarna i ända. Saknar du körsbärsskeptiker i din närhet föreslår jag att du slänger lite körsbär i browniesmeten, och beroende på mängden i själva kakan kan du ju ta ställning till om de bör vara i mascarponetoppingen också eller inte. Oavsett kommer du på andra sidan projektet stå med en riktig tungviktare till bakverk. Intensivt chokladig, len och krämig, med små explosioner av syrliga körsbär. Det skulle kunna vara början på en riktigt snuskig novell, men det är det inte. Det är ditt eftermiddagsfika.

Brownies

1. Ställ ugnen på 160 grader. Smält 150 gram osaltat smör och rör sedan i 2.75 dl strösocker, 1,5 dl kakao, 1 tesked vaniljsocker (eller en slurk vaniljessens om du har det), och en nypa flingsalt. Det kan se lite klumpigt och jävligt ut, men oroa dig inte, allt kommer att bli bra i slutändan. Rör nu försiktigt ner 2 ägg, ett i taget, se till att det första arbetats in ordentligt innan du kör på med det andra. Vänd slutligen ner 1 dl vetemjölet (och eventuella körsbär) och blanda tills smeten är slät.

2. Lägg bakplåtspapper i en 20×20 cm form och ös i smeten så att den är jämnt fördelad. Skjutsa in i ugnen och grädda i 20 minuter, det kan ta ett par minuter till om du haft körsbär i smeten. Plocka sedan ut formen och ställ att svalna.

brownies

Mascarpone- och körsbärstopping

1. Tina körsbären långsamt, de blir mindre rinniga då än om du gör det i tillexempel microvågsugnen. Blanda 100 gram osaltat rumstempererat smör med 2 dl florsocker och 250 gram rumstempererad mascarponeost. Philadelphiaost eller liknande funkar också, men är lite syrligare än den gräddiga mascarponen, så sockret kan behövas justeras en aning. Jag vill inte att toppingen ska bli för söt, men fortfarande balansera upp de syrliga körsbären. Blanda väl, så krämen blir helt slät.

Brownies med mascarpone och körsbär

2. För över hälften av blandningen till en annan skål, och stjälp i dina körsbär (jag hade i ungefär 300 gram), men se till att det inte blir för mycket vätska. Smaka av, kolla om du är nöjd med sockerhalten, om ej – ös i lite mer. Återigen – blanda väl.

3. Klicka nu upp blandningen ur dina respektive skålar på själva kakan. Det är viktigt att kakan är helt svalnad när du gör detta. En klick av den vita, en klick av den rosa, och så vidare tills allt är fördelat. Gör lite snygga swirls i toppingen med en sked eller liknande (man äter även med ögat bla bla bla).

Brownies med mascarpone och körsbär

4. Gör nu dig själv en tjänst och ställ nu kakan att svalna ordentligt, i kylskåpet, frysen eller på balkongen om du har en sån. Det är en stor utmaning att skära kakan snyggt annars! När toppingen hårdnat en aning kan du skära upp i bitar, och sen är det bara att smälla i dig din underbara skapelse. Grattis.

Brownies med mascarpone och körsbär

Det var detta om detta, som min morfar brukade säga. Jag vill så här avslutningsvis säga två saker: jag hoppas att ni noterar att jag ansträngt mig med bilderna! Lade ut en liten kökshandduk och allting. Att fotografera denna kaka var en utmaning då jag var ivrig att äta den, men jag tycker att resultatet blev ganska tilltalande, så det får anses vara värt det. Nummer två är att browniereceptet är mycket flexibelt – du kan egentligen göra vad du vill med det. Lägg i nötter, gör en topping med kaffe och kakao istället för körsbär, ät som den är, världen är ditt ostron. Det var allt.

/Slaktarn

7:30 21 Jun 2017

Du kanske är en sån som ligger och fantiserar om syltkakor på nätterna. Hur de smälter i munnen, hallonens färg, den där segheten när man biter igenom. Ja, vi har väl alla våra små nöjen. Men låt mig erbjuda lite variation på eskapismerna: rabarberkakor. De kanske inte är vackra, men de är goda. Och till skillnad från i resten av livet så är godhet inom matvärlden faktiskt ett framgångskoncept.

Det rör sig alltså om rabarberkompott istället för hallonsylt. Jobbigt, kanske du tänker, men det är det inte. Det enda ”jobbiga” med att göra rabarberkompott är att skala och skiva rabarberna, för den ska den bara stå på spisen och göra sin grej, alldeles ensam. Några matskedar tar du åt sidan till dina kakor, resten lägger du dig på soffan och äter med vispgrädde lite då och då när du känner för det, inget jobbigt med det.

rabarberkakan är den nya syltkakan

1. Gör kakdegen (recept här). Slå in i plast, lägg att vila i kylen.

2. Gör rabarberkompott! Det finns massa olika recept på detta, och alla varianter går väl mer eller mindre an. Det viktigaste är att den inte blir för rinnig, eftersom den ska toppa kakorna. Hur mycket socker man har i beror på hur sura rabarber du kommit över, smaka dig fram. Här kommer ett grundrecept att förhålla sig till, men jag vill understryka att jag uppmuntrar till egna utsvävningar:

Skala och skiva 500 gram rabarber, lägg i en kastrull tillsammans med 1 dl vatten, 0,5 dl strösocker (men som sagt, smaka och se om du vill ha i mer), och en hel urskrapad vaniljstång (alternativt en tesked vaniljsocker om du inte pallar skaffa en stång). Vill du spejsa till det ytterligare kan du nu välja att ha i saker som stjärnanis, en kanelstång, limeskal, citronskal eller krossad kardemumma. Koka nu på medelvärme tills rabarbern mjuknat, rör om ibland. Om du tycker att kompotten är för rinnig låter du den stå en stund till, så får den reduceras något. Alternativt har du i någon tesked maizenamjöl, se bara till att röra om ordentligt.

3. Fram med kakdegen, forma kakorna, lägg på en plåt och gör en fördjupning i mitten på varje kaka. I med så rabarberkompott du får plats med, och så skjuts in i ugnen på 150 grader i femton minuter.

4. Bjud alla du känner, bli älskad och hyllad för all framtid.

/Slaktarn

PS. Här finns mer rabarberläsning, och här finns ett recept på rabarbersylt som man lagar i ugnen! Varsågod för det. Det är gott som tusan vill jag lova.

 

7:00 11 Apr 2017

Suck, dagen har kommit då jag blivit brädad utseendemässigt av en kaka. På plussidan: jag har bakat den med mina egna små händer, vilket i sammanhanget ändå måste räknas som någon form av vinst. Bakverket i fråga är en sockerkaka bakad på brynt smör och kesella, vars största usp ligger i smaksättningen: citron och blå vallmofrön. Alltsammans krönt av en rinnig citronglasyr och ännu mera vallmo. Satan satansson säger jag bara.

Inspirationen till detta dåd kom då jag uppsökte årets första uteservering i avsikt att öka på blodsockerhalten. Jag och mitt sällskap beslutade oss att dela på några olika bakverk, och efter att ha utsett en slags knäckig ingefärsruta och en syltkaka (gammal favorit) stod valet mellan en vallmoprickig bit sockerkaka och en kletig sak med misstänkt chokladaktigt utseende. I vår obeslutsamhet rådfrågades kvinnan bakom disken, och när hon entusiastiskt förklarade att chokladkletet var ”glutenfritt, sockerfritt och bakat på dadlar, nötter och kokosolja!” var saken biff. Vallmokakan visade sig tyvärr vara torrare än beräknat, vilket absolut drog ner betyget en aning, men tanken var ju rasande god och således ett kakkoncept med stor förbättringspotential.

En googling senare fann jag att orginalreceptet tycks härstamma från Rosendals trädgårdskafé, men jag är ju en kreativ människa som lider enormt själsligt av att inte få utlopp för min experimentlusta, och därför har jag modifierat (förbättrat, tänkte jag skriva först, men man har väl nån slags humble pie i magen?) deras recept. Resultet: harder softer, better, faster, stronger. Släng dig i väggen, Martha Stewart.

Sockerkaka med kesella, brynt smör, blå vallmofrön och citron

Först, frågestund. Du har två frågor: varför brynt smör, och varför kesella? Angående smöret är svaret att brynt smör är det godaste som finns, och som komponent i en sockerkaka ger det en extra smakdimension som är lite knäckig och liksom nötig. Nötigheten passar just i det här fallet särskilt bra, eftersom vallmofrönen sitter inne med samma superkraft. Gällande inslaget av kesella kan jag bara säga att det är är en konsistensfråga, det blir saftigare. Gott så. Då börjar vi.


Du behöver:
150 gram smör
3 ägg
2,5 deciliter strösocker
250 gram kesella (strikt sätt är det ju kvarg vi talar om här, men kesella låter godare)
Rivet skal och saft av en eko-citron
4 deciliter vetemjöl
1 rågad tesked bakpulver
En nypa salt
Runt 4 matskedar blå vallmofrön
Till glasyren: 2 deciliter florsocker, saft av en halv citron

1. Sätt ugnen på 175 grader. Lägg smöret i en kastrull och smält ner. När det blir skummigt och börjar dofta knäckigt tar du det av värmen. Ställ åt sidan.
2. Vispa ägg och socker ordentligt (förr trodde jag att detta betydde: vispa litegrann tills allt är kombinerat. Nej! Vispa länge! Inget fusk!), och blanda sedan ner kesellan, det brynta smöret, citronskalet och citronsaften.
3. Nu är det dags för torrisarna. Är du ambitiös tar du fram en separat skål och blandar dina torra ingredienser i den innan du tillsätter dem till äggblandningen, men ibland orkar man inte med ännu mer disk och det är helt okej att bara dumpa i allt i samma bunke då. Gör som du vill. Oavsett: det ska ner och blandas runt!


4. Smörj en sockerkaksform och bröa kanterna med vetemjöl, ströbröd eller vallmofrön (kokosflingor är ofta en bra idé, men jag tycker inte det passar här. Men, du är din egen lyckas smed, så du får väl följa ditt hjärta). Häll ner smeten, jämna ut en smula med sked eller spatel, och så skjutsar du in alltsammans i ugnen. Eftersom alla ugnar är lite olika kan jag inte ge dig en exakt gräddningstid, men 40-50 minuter är rimligt. Detta betyder att du efter fyrtio minuter stoppar en sticka eller smal kniv i mitten på kakan, drar upp den och kollar om stickan är kletig eller ej. Är den inte det så är kakan klar.

5. Låt kakan svalna någonstans där den inte är i vägen. Nu ska du nämligen roa dig med att göra glasyren! Blanda florsocker och citronsaft, lägg eventuellt till några droppar vatten om den känns för tjock. Ta kakan ur formen och ringla över glasyren. Avsluta med mer vallmofrön, och om du vill något extra pynt: sånna där frystorkade smuliga hallon tillexempel, eller som i mitt fall: torkade ätbara blomblad (fick ju det i Kökets box som jag testade för ett tag sen, äntligen kom de till användning!).


Håll med om att den är snyggare än både mig, dig, och alla vi känner? Säkert godare också. Det gäller definitivt i mitt fall.

/Slaktarn

12:56 17 Mar 2017

Att fryst mat skulle vara det som fick detta ishjärta att tina upp kom ju som något av en överraskning. Men så är det. Det betyder att jag titt som tätt tittar in på Picard för att se vad de har för nytt att erbjuda mig och min redan överfulla frys. Jag var där i förrgår och gjorde en räd, och kom hem en påse ogräddade croissanter, ett par små tomattarteletter, samt fyra chokladeclairer som jag slukade i rask takt medan jag kollade på det senaste avsnittet av Girls (stackars Ray). Utöver dessa sedan länge goda vänner fick jag också med mig ett par nya bekantskaper: pommes frites på sötpotatis, och ogräddade skivor kakdeg innehållande chokladbitar.

Sötpotatisen kommer i påsar om femhundra gram och kan tillagas i fritös eller ugn. Att göra egna pommes frites är sannerligen ingen konst (touchar ämnet lite löst i det här inlägget) men ibland finns det saker som känns vansinnigt mycket mer lockande än att skala, skära och olja in ett antal potatisar, speciellt om man ska tillaga stora mängder, och då kan den här typen av genväg vara synnerligen bekväm. Jag har inte testlagat ännu, så någon utförligare recension är inte aktuell just nu, men förhoppningsvis är det fåniga talesättet ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” applicerbart.

picard 3

Och, appropå bekvämlighet: kakdegen. Mellan den trettonde mars och tolfte april har Picard någon slags kampanj de kallar ”united tastes of America”, i vilken ett antal limited edition-produkter ingår. det är munkar med glasyr och krossade smarties, en hysteriskt tumblr-vänlig tårta med ett inre i regnbågens alla färger, en så kallad bretzel med pastrami och cheddar, och så sist men inte minst den där frysta kakdegen jag släpade med mig hem.

picard 2
picard 1

Innan jag går in på eventuella för- och nackdelar med den här produkten vill jag prata lite om själva företeelsen.

Minns ni den där TV-reklamen för Ekströms smulpaj från 2008? En mor och hennes dotter står i ett ljust pastelligt kök. De öppnar frysen och tar fram förpackningen, mamman häller ut först bären och sedan pajmixen i en form, och medan pajen gräddas i ugnen blir de *lite galna*: sätter upp håret i varsin slarvig knut och tar på sig förkläden, hänger upp en gammal bonad med det broderade budskapet ”baka baka liten kaka” på väggen, klappar in vetemjöl i ansiktet och beter sig allmänt busigt, och så tar de ut pajen lagom till att det plingar på ytterdörren. När gästerna dyker upp, lika pastelliga som scenografin, står mor och dotter uppställda med en nybakad smulpaj redo. Hela förloppet avslutas med att de sitter till bords, och mamman och dottern möter varandras blickar medan de ler ett slags vår-lilla-hemlighet-leende.

Den reklamen var mitt första möte med den här typen av produkter. Jag minns att jag då tänkte att det var helt sjukt, att just smulpaj av alla saker man skulle vilja ta genvägar till att baka var så orimligt, för det tar ordagrant tre minuter att göra själv. Tre minuters genväg till busshållplatsen, ja tack, men tre minuters-genväg till smulpaj? Då tar man väl hellre en noll minuters-genväg och köper en färdig, godare?

Så tänkte jag då. En slags matsnobbism kanske, som inte direkt avhjälptes av den där löjliga reklamen som anspelar på någon slags femtiotalsartad värdinneroll, men där hon tillåter sig att så att säga ta en liten paus, leva lite, busa till det lite. Inte baka från scratch! Nu sitter jag här med ett gäng frysta kakdegsklumpar i frysen, och planerar knappast att bjuda någon på dem och låtsas att jag bakat de själv, men jag känner mig nöjd – för visst är det så att trots tidsbrist eller allmän ovilja mot bakning är det det nybakade man vill åt, doften som kommer av något som gräddas i ugnen? Då hjälper det kanske inte att ta noll minuters-genvägen, den som innebär att gå till valfritt närliggande bageri och köpa en troligtvis mycket godare kaka för ett liknande pris. Och det är där detta segment av produkter kommer in.

Skärmavbild 2017-03-17 kl. 00.52.27Två personer som bara LÅTSAS baka!?

Om man bakat kakor själv tillräckligt många gånger vet man att det går att frysa in kakdeg. Rulla ihop alltsammans till en avlång korv, ta fram och skär upp en bit när helst du har lust, och BAM! en kvart senare har du en alldeles underbar nybakad kaka, precis så som du helst vill ha den. Svinbra grej. Det är dock så att inte ens en övermänniska som jag kan förmå mig att syssla med sånt, och bakar jag någon gång kakor så gräddar jag allesammans. Jag sitter inte och håller på kakdegen som en annan deg-horder. Det är inte realistiskt.

Alltså blev jag glad när jag såg denna kakdegsskapelse där i Picards frysdisk. Det finns liknande produkter i handeln, färdiga men ogräddade kakdegar alltså: jag vill exempelvis minnas att Ica har en egen variant som dök upp för ett par år sedan, men jag har inte stött på några vars innehållsförteckning inte multiplicerar antalet ingredienser i ett normalt kakrecept med tio. Jag har heller inte lokaliserat några halvfabrikat som innehåller smör, de tenderar istället att innehålla någon slags härdad fettbomb, en sprängdeg som aktiveras av ugnsvärme och som när du slukar den är redo att brisera i dina stackars artärer. Fördel med Picardvarianten: jag begriper innehållsförtäckningen! Och de innehåller smör. God bless the french. Nu återstår bara att smaka.

/Slaktarn

7:00 17 Feb 2017

Fredag! Det betyder att du kan gå hem och ta dig en spritstark americano, självklart med tillhörande friterade svartpeppriga bläckfiskringar, samt att jag kan summera veckans (matrelaterade) intryck i bilder. En win win helt enkelt.

1. Barnens happy hour

vi2

Fint väder har gjort en comeback i veckan, och på en promenad spottade jag ett etablissemang som kan det här med konvertering. Barn äter gratis varje söndag, illustrerat på ypperligt vis av en mycket nöjd ung man i full färd med just att äta gratis varje söndag.

2. Sockerkakan på Solde

vi5

För en tid sedan publicerade kafferosteriet Solde i Malmö ett instagraminlägg som jag då upplevde som särskilt tilltalande,och jag har denna print screen sparad i kamerarullen som bevis. Här är bilden nu igen för er skull. Det är nog det perfekta fikat, och som grädde på moset (i detta fall den rostade sockerkakan) också till det perfekta priset. Allt man kan önska sig på en bricka i rostfritt stål. Här är en gammal intervju med hjärnorna bakom Solde signerad undertecknad.

3. Semlan från helvetet

vi3

Av alla semlans desperat frampressade avarter måste detta vara den värsta. VÄRSTA! En så kallad ”chiasemla”, det vill säga tre slemmiga lager slabb serverade i sedvanligt genomskinligt glas. Mycket ska man tvingas se i sina dagar innan man kastar in handduken, och denna ”chiasemla” kan mycket väl vara det som slutligen får mig att trilla av pinn. Med vänlig hälsning, semmelkonservativ och stolt.

4. Kaka på bädd av marmor

vi1

Två saker:
1. Har bakat IGEN! Och detta min avsky för bakning till trots. Begriper inte vad som händer med mig, men jag har svårt att tro att det är något negativt (inte minst på grund av studier som denna).
2. Har korsat en linje jag aldrig trodde jag skulle korsa: att fota mat på marmor. Instagramkonto för hundra procent ointressant dokumentation av lunchande ute på lokal nästa, tänker jag nu. Kakorna blev goda i alla fall, använde samma recept som till syltkakorna fast med aningen mer mandelmjöl istället för dinkelmjöl, och med rostad mandel och mörk choklad i. Skål.

5. Ett smart tacotrick signerat Snoop Dogg

vi4

6. Det pyttelilla ägget

vi6

Nu för tiden köper jag bara ägg från Sanda, i väntan på den dag då en egen höna magiskt uppenbarar sig vid min sida. Intervju med Anna-Lena Karlsson från Sanda finns förresten här, den tycker jag du ska läsa om du inte gjort det innan. I alla fall öppnade jag min nya äggbox och fann där bland sina normalstora likar ett pyttelitet ägg. Det gjorde mig oförklarligt glad. Tanken på att det fick vara med alltså, och inte hamnade i en stor ledsen hög tillsammans med andra icke-normativa ägg. Länge leve äggvariation.

7. Bar Americain

haymarket-by-scandic-bar-pauls

Hade anledning att fira i veckan och premiärbesökte därför nyligen gulddrakenominerade baren Bar Americain på Haymarket i Stockholm. Allt var underbart, inklusive drinkarna. Mitt enda minus är att medelåldern var lite väl hög. Om du är under trettiofem och sugen på att sitta i en lokal med överhängande guldorienterad inredning tycker jag du ska gå dit och bada i champagne, det är bra för samtliga inblandade.

8. Slaktarns nya kläder

slaktarn1 gang-of-three.regular

Sist men inte minst vill jag påpeka att jag har en fräsig ny bloggbanner. Sitter som en smäck tycker jag själv. Hoppas ni håller med!

Tack för idag, slut för idag.
/Slaktarn