Inlägg taggade: hamburgare

20:31 8 Apr 2016

shake shack 2

Hamburgerhetsen, den hetsigaste av hetsar. Den fick mig att uppsöka ett Shake Shack när jag var i New York, trots att det endast fanns en uteservering utan tak och jag var ensam och mycket kall i spöregn och snålblåst. Lite som Knyttet. Vem tröstade knyttet? Svar: Shake Shacks orginalburgare.

Efter att ha beställt genom en lucka av en mycket surpuppig jämnårig kvinna ställde jag mig bland de andra fem desperata själarna för att vänta på att den där runda pucken jag fått i handen skulle börja blinka och tjuta. Jag hatar sånna där puckar. De avger negativ energi och förvandlar känslan av ”den som väntar på nåt gott” till frustration och maktlöshet.

Den blinkade tillsist, fick min papperspåse med en burgare och pommes frites. Vågiga pommes frites. Ställde mig under det enda lilla tak som fanns, det som var över bänken där man tar ketchup och sånt, och började käka. Det var gott. Jag var inte ensam under taket. En man i fyrtoårsåldern med resväska och svart rock stod bredvid mig. Han hade varit i vägen för mig tidigare, när jag skulle gå till luckan och hämta min mat, jag hade varit tvungen att be honom att flytta sig, två gånger till och med, för han hörde inte första gången. Vi låtsades inte om varandra, prasslade med våra påsar och åt i tystnad medan regnet öste ner. Jag tänkte att han nog var turist, på grund av den där lilla rullväskan han hade med sig. Jävla turist, tänkte jag, utan att komma ihåg att jag också var en jävla turist, som stod i spöregn och tryckte i mig en burgare enbart för att jag ju var i burgarnas förlovade land nu. Så mycket konstig undertryckt aggression mot turister man har?

shake shack

Sen kom en gubbe. Gubben hade ett hetsigt sätt att röra sig på, fast inte ett jobbigt sätt utan mer energifyllt och glatt liksom. Han åt sin hamburgare jättesnabbt, och med munnen full tittade han på mig och utbrast: ISN’T IT THE BEST?! Jag svarade att det var min första Shake Shack-burgare. OH MY GOD REALLY YOU MUST BE JOKING. Mannen med rocken mumlade att han inte var säker men att han trodde att burgarna var bättre förut, att de hade ändrat de på något vis. Gubben var på så jävla bra humör, gestikulerade stort och protesterade: NAAAAH YOU’RE JUST OLD AND BITTER, THEY ARE AS GOOD AS THEY ALWAYS WERE, THAT’S A FACT, YOU’RE JUST OLD AND BITTER. Sedan torkade han sig om munnen med en servett, slängde den tog farväl av mig och mannen i rocken, sedan drog han upp kapuschongen och gick därifrån, förstås med spänstiga steg.

Sen började jag och mannen i rocken prata. Han hade jobbat i flat iron-byggnaden alldeles bredvid, men nu bodde han inte längre kvar i staden, var bara där för dagen i jobbet. Han sa att varje gång han återvände var det första han gjorde att gå hit och ta en burgare. Han frågade om mig, jag berättade att jag turistade, bla bla. Han sa att han älskade New York, att nattlivet var fantastiskt, hade jag varit ute något? Nej inte direkt, sa jag, förutom drinkar här och var. Konstigt tyckte han. När jag i förbifarten sa något om min pojkvän, att jag hade fyllt år och att han hade överraskat med en utelivsrelaterad grej, avslutade han snabbt konversationen, burgaren var ju ändå uppäten, och så följde han gubbens exempel och torkade sig om munnen med en servett, drog upp luvan och sa ett hastigt hejdå. Gick med sin fåniga rullväska över torget.

Alla burgare jag åt på resan hade så äggiga bröd. Gula och äggiga. Är de så hemma också? Så konstigt hur man märker av saker när man reser som man annars aldrig skulle notera. Med ens hänförda turistögon, så himla sugna på allt som bjuds. Torkade mig om munnen med en servett, hade ingen luva att dra upp men jag knäppte kappan ända upp och fällde upp kragen, och så gick jag därifrån också.

12:14 18 Nov 2015
Ibland har jag olika hetsiga diskussioner med människor i min närhet, och då särskilt en, om vad som faktiskt betyder något: känslor eller fakta. Naturligtvis är det fakta som väger tyngst, men jag är en människa vars sinne grumlas av hormoner, hjärta och smärta, så jag kan få för mig att det är på annat vis då och då. Det är dumt. Men, it gets the juices flowing, som man säger!
En kort och koncis nyhetsrapportering följer. Faktabaserad sådan.
1. Kikkoman slutar med djurförsök
Visste du att sojatillverkningsjätten Kikkoman utfört djurförsök senaste femton åren? Inte jag heller. Jag tänkte genast, varför måste man djurtesta soja, det är ju inte som att soja inte människotestats under de senaste hundra miljoner åren (lätt överdrift, men ändå). Tydligen har djurförsöken inte varit nödvändiga enligt någon lag, utan haft till syfte att få argument för hälsofördelarna med en konsumtion av soja. Råttor, möss och kaniner har tvångsmatats med fermenterad sojamjölk och getts en högkaloridiet för att framkalla hjärtproblem. Nu har djurrättsorganisationen PETA rapporterat att en intensiv protestkampanj lett till att Kikkoman nu slutar med djurförsöken. I en ny policy som publicerades på företagets hemsida igår skriver de att ”Kikkoman has made a commitment that no further animal testing will take place”.
2. #TousAuBistrot
Den här veckan var det tänkt att den franska matguiden Le Fooding, som listar landets bästa restauranger, skulle släppa årets upplaga. Efter helgens Parisattentat, som bland annat utfördes tre alldeles vanliga parisiska kvarterskrogar, valde redaktörerna för guiden att uppmana alla parisare att hedra offren för attackerna genom att igårkväll ta sig ut i restauranglivet för att hålla en tyst minut klockan 21, och genom hashtagen #TousAuBistrot (”Alla till bistron”) visa sitt stöd och vägran att ge efter för rädsla och hat. En annan hashtag som fått stor spridning i sociala medier är #JeSuisEnTerrace (”Jag är på terassen”), som har till syfte att uppmuntra folk att visa motstånd genom att fortsätta leva sina liv och besöka sina lokala barer och kaféer.
3. Tidigare VDn för McDonalds ansluter sig till styrelsen för Vegansk Startup
Det veganska företaget Beyond Meat har tagit marknaden med storm med sina växtbaserade och proteinrika köttsubstitut. Ambitionen har varit att ta fram produkter som i största möjliga utsträckning efterliknar smaken och konsistensen hos riktigt kött, och då framförallt hamburgare. De har redan stora (minst sagt…) namn som Bill Gates i ryggen, och nyligen utökade de styrelsen med Don Thompson, en man som jobbat inom McDonalds-koncernen i tjugofem år varav de senaste 2,5 åren varit som VD för företaget. ”Beyond Meat have proven that you can actually have great taste and high quality with plant based proteins — even in a burger!”, säger Thompson i ett uttalande. Boom.
Klart slut!
/Slaktarn
17:00 11 Okt 2015

McDonalds, lördag eftermiddag. Jag är där ensam för att äta lilla menyn med cheeseburgare och coca cola. Ibland gör jag så, går på McDonalds, ensam. Det är inget jag brukar prata högt om, för det är nämligen i matnördiga sammanhang ungefär lika förtroendeingivande som när de anställda på naturvårdsverket vägrar meet free monday i personalmatsalen (obs ej rykten, har säker källa på detta). Men vi har alla våra akilleshälar, och att ensamäta lilla menyn är min.

Det sitter några andra ensamätare vid borden runt omkring mig. En kvinna i femtioårsåldern i beige dunjacka, en ung kille med oroväckande kontaktsökande blick. En far med son som hela tiden tappar sin leksak på golvet, och varje gång den rullar iväg i lokalen utlöses en ny gråtattack. Jag sitter och doppar mina pommes frites i den pepparspetsade ketchupen, utför denna ritual som i trans. Hela sessionen tar nog inte mer än tio minuter. Reser mig upp, går med brickan till avlämningsstationen och ”källsorterar” slappt is, läskbehållare, övrigt.

På vägen ut rullar barnets leksak fram till mig och jag råkar stöta till den med foten. Ett par skräckslagna ögon ser upp på mig ,jag försöker le snällt men det är för sent. Underläppen darrar och så förvandlas hans happy meal åter igen till ett unhappy meal. Själv är jag äckelmätt, men nöjd. Tillfredställelsen ligger inte i smakupplevelsen, utan i minimerandet av överraskningar. När man vet vad man får blir man aldrig besviken, och måltiden kan arkiveras i mappen där alla andra måltider som inte betyder något ligger. Bekväma, dramafria upplevelser som kan glömmas bort direkt, så att det frigörs utrymme att spara på verkligt intressanta minnen. Lämnar lokalen. Luktar frityr. Är redo att ta mig an oväntade upplevelser igen.

23:59 19 Aug 2015

Varje gång jag ser dessa inne på Lidl får jag kalla kårar. Det är något djupt deprimerande och nästan ensamt över dem. Så ovan att se burgaren, som i vanliga fall är så högt älskad i såväl slott som koja (äntligen fick jag använda det uttrycket! har laddat länge!) på detta utelämnade vis. Vem är kunden? Har någon provat? Kan ni i så fall ge er till känna och dra en snabb recension?

12:38 27 Jul 2015

I helgen åt jag en hamburgare med stekt skivat ankbröst, anklever och fikon. Idag lagade jag en ostburgare med tomat, isbergssallad och lök. Livets små toppar och dalar.

För en kvalitativ hemmagjord slabburgare:

Gör en biff på kalvfärs som kryddats ordentligt med mald koriander, salt, svartpeppar, paprikapulver och cayennepeppar. En liten slatt grädde kan vara fint att ha i också om man vill ha biffen lite fluffigare. Ja, det är lite kontroversiellt, men det är gött. Forma till biffar och peta ett litet hål i mitten för att undvika att de drar ihop sig och blir bollformade under tillagningen. Stek i smör och lägg till valfri hamburgervänlig ost (jag gillar att ha på sån där riktigt vidrig plastost som kommer i individuellt förpackade skivor). Stek en delad fralla i smör i stekpannan. Montera burgaren med mycket tunt skivat gul lök, tomat, biff och isbergssallad. Kleta på heinz chiliketchup och servera med pommes frites och saltgurka delad på längden.

Ingen gråt över brist på ankburgare.

Andra bloggar