Visualisera en kväll där fokus ligger på mat och prat, och lägg sedan till följande tre komponenter: japansk nyårsmat, Kikkoman soja och kocken Jennie Walldén. Låter bra va? Jag var på precis en sådan kväll för en tid sedan. Lärde mig saker, babblade alldeles för mycket, fick en proffsguidad kurs i gyoza- och mandutillverkning, och viktigast av allt, åt.

Först har vi det här med sojan. Min morsa köpte alltid bara soja från Kikkoman, med den extremt kortfattade och inte så utbroderade motiveringen att ”den är bäst”. Eftersom jag åtminstone i köket alltid gör som jag blir tillsagd av min mor så har jag följt hennes exempel, och alltså är Kikkoman soja en basingrediens här hemma. Det är en av de där ingredienserna jag alltid vill ha i lager, så jag har som vana att köpa den största varianten de har och festa på den tills det endast återstår någon deciliter, sedan är det bråttom att handla en back up. Jag vill helt enkelt inte vara utan. Den sojaprovning kvällen inleddes med var alltså lite preaching to the choir, men min långa och stabila relation till varumärket till trots fanns där saker att upptäcka: de har flera olika sorter, var och en lämpad för olika saker. En ny favorit är den med lägre salthalt – mycket populär i det saltförskräckta landet USA, och en utmärkt produkt när man lagar mat och vill ha mer umamityngd men inte mer sälta.

Foto: Emil Nordin

Här ser ni undertecknad stå och halsa soja som om det inte fanns nån morgondag. Emil Nordin har tagit bilden.

Lite mer sojakunniga var det dags att ge sig på matlagningen. Kocken Jennie Walldén har jag nämnt här både en och två gånger, så det var kul att få en pratstund med henne. Under hennes ledning lagades sexton rätter som (nästan alla) är specifika för det japanska nyårsfirandet. Jag och min grupp fick den ärofyllda uppgiften att laga dumplings: en färsfylld gyoza som stektes och sedan ångades, och en koreansk mandu fylld med kimchi och tofu som ångkokades. Med dumplingstillverkningen bakom oss tog vi oss sedan an en rätt kallad namasu, som är en sallad på morot och rättika med yuzu.

Jennie Walldén instruerar. Foto av Emil Nordin.

Foto Emil Nordin

Avslutningsvis var det dags att äta alltsammans. Där fanns många bra rätter, och flera med en intressant historia som ackompanjemang, tillexempel en räktempura med ponzudipp – jag fick veta att räkan har ett symboliskt värde i japanskt nyårssammanhang, då dess form symboliserar åldringens krökta rygg och önskningen om ett långt liv. Min personliga favorit bland den ändlösa raden rätter var dock en som inte traditionellt käkas vid det japanska nyårsfirandet: en bifftataki med kejsarhatt, ingefärsdressing och tryffelmajonnäs. Den var helt enastående, och absolut något jag planerar att kopiera hemma så snart tillfälle ges. Stay tuned för recept på denna fantastiska skapelse.

Kvällens meny

Bifftataki med kejsarhatt, ingefärsdressing och tryffelmajonnäs. Foto Emil Nordin.

Foto Emil Nordin

De bästa sakerna i livet kommer med lärdomar i släptåg, och detta var sannerligen en sådan afton. Jag lärde mig massa nya saker, och har dessutom ett helt gäng nya recept i repertoaren. Känner ni läsare er extra nyfikna på något av menyns alla rätter får ni gärna låta mig veta, så ska jag dela med mig omgående.

/Slaktarn

Av alla matmetropoler i världen är Tokyo den stad som härbergerar överlägset flest restauranger som tilldelats stjärnor i Guide Michelin. Nyligen utkom guidens japanupplaga för 2017, och i den finns totalt 419 stjärnbelönta restauranger, varav 227 av dessa ligger i Tokyo.

Sedan guidens födelse har inga ramenställen funnits med bland Japans stjärnkrogar, men det ändrades förra året då nio platsers-nudelstället Tsuta tilldelades en stjärna, vilket enligt guiden motsvarar kriteriet ”en mycket bra restaurang i sin kategori”. I och med årets upplaga stod det klart att Tsuta inte längre var ensamt lysande på den enstjärniga nudelhimlen: de har fått sällskap av ytterligare en ramenrestaurang, vars namn är Nakiryu.

Utanför Nakiryu. Bild härifrån.

Krogen, som är mest känd för sina krydstarka dandannudlar, har plats för tio matgäster och tar kundernas beställningar genom en biljettmaskin. På menyn finns tre olika varianter av ramen, var och en med en prislapp på knappt sextiofem kronor. Mer om maten finns att läsa i den här artikeln.

Lunch på Nakiryu! Bild härifrån.

På temat stjärnnudlar: Tidigare i år kissade foodies över hela världen på sig av förtjusning då nyheten att ett litet gatustånd i Singapore som sålde nudelrätter för femton kronor stycket tilldelats en stjärna. Läs mer om det här, och missa för guds skull inte att se den fina intervjufilmen med ägaren!

/Slaktarn

Det är än så länge bara fredag, men jag har redan beslutat att veckans intryckskvot är fylld. Resterande tid kommer att ägnas åt vila och rekreation i väntan på måndagen och nya spännande upplevelser.

1. Getglass

Titta. En glass gjord på getmjölk! Svaret på getmjölksgåtan är funnet. Jättesoft hemsida har de också, de som ligger bakom tillverkningen. Planerar test av glassen inom snar framtid.

2. Stuffing

Den här bilden kan inte beskyllas för att vara vacker, men den är tagen med stor förnöjelse. Jag var på mitt livs första Thanksgivingmiddag i veckan, och lagade således även mitt livs första så kallade ”stuffing”. Man skulle kunna tro att stuffing är något som endast ska hålla till inuti kalkonen, men nej, den har även ett liv utanför murarna – här är en variant jag skakat fram genom att blanda ihop en stor mängd hackade kastanjer med örtkryddad italiensk färsk korv (som tagits ur sina fjälster), mycket persilja, lök, selleri, marsalavin och annat. Jag är framförallt nöjd med den extremt retro-artade presentationen. Det enda som saknas är egentligen en krans av salladsblad runtomkring. Nästa år.

3. Totemo Ramen

På vardagar mellan klockan 11-14 håller Totemo Ramen öppet för lunch på St Eriksplan i Stockholm. Jag gick dit solo nyligen, för att få i mig lite näring innan dagen bullrade vidare. Rekommenderar! De har en liten meny (fyra varianter) med finstämda och mättande rätter vars stjärna är de handgjorda nudlarna. Framförallt är jag peppad på att göra egna marinerade ägg efter besöket – de kokas tills gulan är fast men geggig, och marineras sedan i något jag antar är en blandning vars bas är miso och soja. Tipsa mig gärna om tillvägagångssätt gällande detta ifall du sitter på information.

4. Att ge Jägern en chans

Tillräckligt vatten hade flutit under broarna för att ha glömt mitt senaste möte med jägern. Tyvärr upptäckte jag att allt vatten i världen inte räcker för att tvaga denna dryck fri från sina synder. Dock: miniflaska jäger + minijulkula = framgångskoncept som gå-bort-present, i alla fall om man ser till överraskningsparametern.

5. Energibollarna

Den här boken har:
1. Ett roligt namn
2. Inget annat som intresserar mig
However: Jag planerar en genomresa i energibollarnas värld snart, då jag tack vare en Tunisisk vän fått bekanta mig med något jag är bombsäker skulle kunna *slå stort* på den svenska energibollsmarknaden. Tänk att det finns en sådan, en ”energibollsmarknad”. Fantastiskt.

Det var allt! Synd men sant!
/Slaktarn

Internets största kunskapskälla när det gäller japansk matlagning kan mycket väl vara det youtubebaserade matlagningsprogrammet Cooking with dog. I stora drag går det ut på att en kvinna vars namn aldrig avslöjats men som refereras till som ”chef” tillreder olika japanska rätter, medan hunden Francis sitter bredvid, alltid lika lugn och sansad. En mansröst redogör på engelsk-fransk accent för vad som pågår i hundens huvud, berättar om recepten och ger steg-för-steginstruktioner. Showen är omöttligt populär och

Pudeln Francis, som snart skulle fylla femton år, dog under den gångna helgen. Beskedet nådde fansen genom en tweet av ”chef” som kom under måndagen.

Francis passed away this afternoon. He was 14 years and 9 months old and lived a full, happy life. He was a good friend and will be missed. pic.twitter.com/vCAhCQ7JEv

— Chef & Francis (@cookingwithdog) 6 november 2016

Cooking with dog har över 1,25 miljoner prenumeranter på Youtube, och beskedet möttes av sorg och bestörtning bland de många fansen. Vila i frid, Frances. Ingenting kommer vara sig likt utan dig nu när vi måste ägna oss åt cooking without dog.

:,(
/Slaktarn

Haft tid för mig själv idag. Så jag har varit på Chelsea Market för att äta olika saker. Fruktansvärt irriterande att man blir mätt av mat – att äta runt är en av de bästa grejerna med att resa, men då man oftast på resande fot har begränsat med tid att jobba med blir det lite stressigt mellan måltiderna, att få kroppen att bli mottaglig igen alltså. Jävla mättnad.

Jag tar eftermiddagen i bilder.

På Chelsea Market kryllar det alltså av små för det mesta billiga matställen, uppblandat med diverse för det mesta matrelaterade butiker. Det är mycket folk och mycket turister, men likväl kul och bra (och gott). Jag råkade hamna där precis när folk är hungriga efter jobbet.

I en bokhandel hittade jag en bok från coctailstället Death & Co som jag besökt kvällen innan. Det var ett fruktansvärt härligt ställe.

Blev taggad på nudlar från Very fresh noodles.

…Men åt istället en taco från Takumi som innehöll en fyllning av spicy tuna och rättika. Ett lustigt litet ställe vars nisch är mexikanskt med japansk twist. De hade iste också. Valde litchismak, fast jag inte brukar tycka om det på grund av att litchi är så oerhört parfymigt, men detta var dunder.

Var inne i en underbar köksredskapsbutik som hade precis allt man skulle kunna önska sig. Inklusive sånna här plastflaskor med piplock. Har försökt lokalisera sådana hemma ett bra tag utan någon större framgång, så jag kände mig oförskämt nöjd med detta fåniga lilla inköp. Köpte några små tänger också, för det tyckte jag nog att jag var värd. I alla fall: Alla såser och dressingar har nu en plats i världen, i väntan på att hamna på nästa mål mat! Lyckan.

Gick in på Lobster Place. Där var det fullt ös och luktade som havet. Vid en långdisk stod kostymklädda män och shottade ostron i en rasande takt, och i ett annat hörn åts det halva nykokta maine-humrar i papplåda på stående fot.

…men jag hostade upp nitton dollar för en lobster roll som jag åt ensam sittandes i en trapp. Sånt är mitt liv nu, tydligen. Den var underbar.

/Slaktarn