Under Way Out West hade jag lyxen att få gå på en middag i regi av Lotta Lundgren tillsammans med Coop. Förutom att skriva, laga och lära ut visdomar om mat är ju Lundgren även ansikte utåt och receptmakare för formatet ”4 personer 80 kr” – en serie filmsnuttar där vi får lära oss nya snabba vardagsrecept som inte kostar skjortan.

Coop hade som en av huvudsponsorerna för Way Out West tagit sig an att belysa problemet med matsvinn, och förutom att slå upp en matsvinnrestaurang på området hölls alltså även bland annat denna middag i en behaglig skogsglänta. Formatet var ungefär att Lotta Lundgren lagade mat på de vanligaste svinnråvarorna och vi som var gäster babblade och åt och drack och carpade diem. Här kommer några bilder.

Min rygg med flera

Kvällens kök!

…och kvällens kockar!

Det bjöds på små pizzor med olika goda toppingar, en ravoili som jag funderat mycket över (mer om den strax) och en italiensk marängtårta med glass och bär som bidrog till en mättnad som satte mig ur spel i åtminstone ett par timmar efter intag.

Jo, det här med raviolin. Det var en stor rackare, säg 10 cm i diameter. Vid dissekering framgick att den var fylld med färskost och en perfekt rinnig äggula. Den var vansinnigt god. När jag åt den var jag upptagen med att dricka vin och kackla med de runtomkring. Men dagen efter när jag vaknade med en smulig halväten falafel på nattduksbordet bredvid mig slog det mig: Hur, hur, kunde gulan vara så rinnig?

Olika alternativ har flutit in och ut ur mitt medvetande (och ibland måste man för sin egen självkänslas skull hitta svaret utan att googla). Kan den ha börjat som fryst? Opererades den på något mirakulöst sätt in i efterhand? Inget av mig påhittat svar kändes tillfredställande.

Ravioli med vänner

Detta har alltså gnagt i mig.

Lyckligtvis fick jag så småningom tillfälle att fråga rättens skapare, och det är väl för enkelhetens skull bäst att citera.

”Det är en skitknepig form av ravioli. Grundprincipen är att INTE laga dem till 20 personer. Två, högst fyra, max sex portioner är vad man klarar av, och man bör ha ett kök, inte en foodtruck (det blir starka nära-döden-upplevelser om man envisas). Äggen ska vara väldigt kalla och väldigt färska, så håller gulan stilen. Sen ska du helst baka ut pastadegen i direkt anslutning till att den ska kokas. Koktid max 2 minuter (så pastan måste vara helt färsk). Det är kort sagt ett jävla pill på slak lina men har man enormt gott självförtroende så går det.”

BRA, tänker jag nu, nu har jag pusselbitarna. Men så har man ju känt med andra saker och ändå misslyckats, som att börja träna eller memorera primtal. Det finns inget mer att göra än att testa, så jag avslutar med att säga: fortsättning följer.

Tack för maten och för denna kväll!
/Slaktarn

Om det var någon som gick och funderade på när nästa gång man skulle få se Lotta Lundgrens fejs igen kan denne nu sluta undra.

Coop har nämligen slagit sig i slang med matprofilen för en serie reklamfilmer tänkta att slå ett slag för vardagsmiddagen, som kommer att visas både i reklamkanaler och digitalt. Varje vecka kommer nya recept som Lundgren själv tagit fram, samtliga för fyra personer och till en kostnad av åttio kronor (baserat på genomsnittspriser i Coops större butiker).

– Jag tar vardagsmaten på stort allvar. Livet består av så väldigt många vardagar. Middagen är den tid på dagen man möter de man lever med. Med filmerna vill jag göra vardagsmiddagarna både godare, mera prisvärd och lite roligare, säger Lotta Lundgren i ett pressutskick.

Nu har jag sett första avsnittet av den tredje säsongen av Historieätarna, så det är väl inte mer än lämpligt att jag listar några av programmets utmärkande ögonblick. Eftersom jag patetiskt nog först vid tjugosex års ålder begripit hur man gör en gif har jag även förberett just en sådan, som illustrerar vad som enligt mig var programmets största höjdpunkt. Det kan väl bli kul?! Upp till bevis. Let’s go.

Programmet inleddes med en förklaring av temat för avsnittet, denna gång industrialismen. Inledningsvis skulle programledarparet lajva förmögna skogsägare, och jag hann precis tänka undrar om Erik Haag tänker visa röven i varje avsnitt även den här säsongen? innan Erik Haag tog av sig byxorna och visade röven även denna säsongen.

Veckans kock visade sig uppiggande nog vara Frida Ronge. Hon verkar skarp och kul, och i det här avsnittet fick hon laga både det ena och det andra (läs: kalvhjärna och kohud).

Så småningom var det dags för vad som enligt mig var programmets mest spektakulära rätt: en hel lax smaksatt med tryffel, som dekorerats med en märklig formation av lysande röda kräftor. Uppläggningen är verkligen ett labour of love.

När det var dags att lajva skogsarbetande fattiglappar var det också dags att äta kolbullar med lingon. En kolbulle är en slags stabbig pannkaka med fläsk som tillagas i stekpanna. Jag har aldrig ätit det själv, men det är tydligen fruktansvärt gott om man får tro programledarparet. Det såg faktiskt väldigt gott ut.

Tyvärr blev Lotta Lundgren sjuk en bit in i programmet. Lyckligtvis gick det enkelt att bota: gulsoten fick de bukt med genom att lägga en bit av hennes hår och nagel under tröskeln, och huvudvärken försvann efter att de packat in hennes huvud i några rejäla savoykålsblad.

Mina känslor för blodpudding har jag redogjort för utförligt i ett tidigare inlägg, men efter att Frida Ronge serverat en kokt variant ganska långt in i programmet känner jag att det kanske inte är färdigpratat om blodpuddingen riktigt ännu. Den som lever får se.

Sist men inte minst var det den där gifen också. Savoykålsbladen roade mig en hel del, men den här dumma sekvensen med Lotta Lundgren tog ändå priset. Erik Haag står på sitt sedvanligt barnsliga vis och intervjuar en ekonom om hur det svenska konsumtionssamhället tog fart. Lundgren bidrar till känslan av köplusta genom att visa upp ett blockljus hon uppenbarligen vill illustrera särskilt stort begär för.

Det var allt för denna gång. Nästa avsnitt lägger fokus på efterkrigstiden och sänds på TV på måndag klockan åtta, men det ligger redan uppe på svtplay för den som inte kan hålla sig.

/Slaktarn

Hej alla gamla, barn och mittemellan. Som jag tidigare nämnt kommer TV-programmet Historieätarna tillbaka för en tredje säsong, och den som väntar på något gott (Läs: Lotta Lundgren) väntar inte speciellt länge – på måndag den fjortonde november klockan åtta är det dags. I den nya säsongen kommer värdparet äta sig igenom bland annat femtiotalet, den gustavianska tiden och nittiotalet (yes!).

Tills dess att måndag är här: några screenshottade teasers från Historieätarnas instagramkonto. Observera Lundgrens genialiska bälte samt väggdekorationen på den första bilden.

/Slaktarn

Du har en idé om att investera i en ny bostad. Ett hus. Du gräver bland bostadsannonserna och du går på visningar. Tar på dig blå plastpåsar på fötterna, öppnar skåpsluckor och får bekymmersrynkor av kakelplattorna i badrummen. Betar av etagehus efter etagehus, gammelfunkis och nyfunkis. Nåt gammalt ruckel med ”potential”. Funderar på bara en tomt, kanske bygga huset själv? Slippa deala med de fula kakelplattorna.

Du hittar ännu ett hus som du tycker om, som kanske kan bli ditt hem. Huset ligger i Nacka, en trygg och behaglig plats på jorden, bra kommunikationer. En tvåplansvilla med utsikt över vatten och skog, med en walk in closet som har vacker tapet och funktionella förvaringsstommar som ger lyxig förvaring. Ett kök som är modernt och stilrent och som har en utsikt över trädgården. Det känns bra, nästan för bra för att vara sant. När du kommer in i köket står där en kvinna du känner igen och lagar mat. Hennes mörka hår, hennes breda mun. Vem är hon?

Det är Lotta Lundgren.

Vad gör hon här? Varför lagar hon mat i det stilrena och moderna köket, varför hackar hon vitlök vid den maffiga köksön i grått? Drömmer jag, tänker du.

Du drömmer inte. Det är hon. Det är den femtonde maj, och du är i hustillverkaren Trivselhus visningshus för att se om det är något för dig. De har toppat visningen med ett välbekant ansikte, som bjuder in till testomgång av köket.
– Alla har kanske inte Lotta Lundgren i köket varje helg, men alla våra kunder kommer att leva i och använda sina kök. Nu ger vi dem en möjlighet att prova på huset i verkligheten, säger Trivselhus designchef Jessica Nilsson i ett pressmeddelande.

Kanske blir det lättare att köpa ett hus om man ser Lotta i köket? Kanske blir det lättare om man får smälla lite i skåpluckorna själv, plocka fram en gurka ur kylen? Trivselhus hoppas i alla fall på det. Mer om visningen här.

/Slaktarn