Söderhallarna har funnits på Medborgarplatsen i Stockholm sedan 1992, och har sedan dess varit en naturlig mötesplats för Södermalmsbor oavsett det gäller att möta någon på lunch, inköp till helgens middagar i saluhallen, eller jakten på alla regnbågens karamellfärger i gelform (då går man till fenomenala The English Shop, de har fantastiska grejer för bakning som länge inte gått att finna någon annanstans. Varsågod för ovärdeligt tips). I våras påbörjades ett arbete av fastighetsbolaget Atrium Ljungberg med att utveckla Söderhallarna till en slags version 2.0, och målet är att det ska bli ett inspirerande gastronomiskt centrum som är lokalt förankrat men med influenser från hela världen och med ett högkvalitativt utbud som spänner från budget och street food till finkrog.

I visionen för ”nya” Söderhallarna ingår också ett tydligt hållbarhets- och miljötänk. Ett exempel på det är en pop-up-restaurang med tjugo platser i regi av cateringfirman Sopköket, som kommer att hålla öppet från den 27:e november fram till sista december. Där kommer man servera mat som tillagats på råvaror som annars skulle ha slängts, allt till ett bra pris och med engångsmaterial som är hundra procent nedbrytbart.

Sopköket startades 2015 av Filip Lundin, med affärsidén att minska matsvinnet genom att laga mat sånt som annars skulle hamnat i sopen. Sedan starten har man samarbetat med butiksjättar som Coop och Ica såväl som Stockholmsbaserade eko-matmeckat Paradiset, och sedan hösten 2017 har Sopköket haft daglig verksamhet i Fryshuset Husbys skolkök.

”Mat står för ungefär tjugofem procent av människans klimatpåverkan och en tredjedel av all mat som produceras i världen slängs”, säger Filip Lundin i ett pressmeddelande inför öppningen av pop up-restaurangen. ”Därför känns det otroligt kul att vi nu får möjlighet att utvidga och bredda vår verksamhet för att på så vis kunna bidra till att ytterligare minskat matsvinnet”.

/Slaktarn

En ny fransk lag gör att fransmän med förkärlek för att sitta på gräsmattator och bälga i sig rödvin ur plastmugg och skära brieostar med plastkniv snart får se sig om efter picknickplatser utanför landets gränser.

Lagen är en del av ett åtgärdspaket som tagits fram för att Frankrike ska kunna nå sitt mål att halvera mängden sopor till 2025. Med paketet följde även ett krav på mataffärer att donera överbliven mat till välgörenhet, som trädde i kraft i februari tidigare i år. Även Italien har infört en liknande lag.

Första kännbara effekten av Frankrikes kamp för att eliminera allt gjort av plast kom i juni detta år, då plastkassar i mataffärer förbjöds helt. Snart är det plastengångsartiklarnas tur att kasta in handduken. Varje år sängs 4,75 biljoner plastmuggar i Frankrike, av vilka ynka en procent återvinns. Nu har det klubbats att producenter av muggar, tallrikar och bestick av plast har till år 2020 på sig att ställa om produktionen till biologiskt nedbrytbara material som kan komposteras.

/Slaktarn

På dagis fick jag och mina kamrater lära oss att ”inte slänga skräp i skogen, för fåglarnas skull”. Vi brukade göra utflykter där vi gick i långa led, två och två och hand i hand, för att plocka skräp i skogsdungar och vid vägkanter. En dag berättade vår dagisfröken om Svanenmärkningen. Sedan satte vår dagisfröken upp en stor plansch på väggen, där det var en bild av Svanenmärket, och under den ett slags rutmönster. Etthundraen rutor. På den sista rutan var det en bild på en grön tårta. ”När vi har samlat in hundra svanenmärken ska vi äta tårta med grön grädde” sa hon. Vi, barnen alltså, skyndade oss hem den kvällen och klippte svanenmärkningar ur allt vi kunde komma över. Jag gick igenom hela skåpet under vasken och klippte ut botten på papperskassarna vi förvarade där. På morgonen hittade min mamma den här lappen på matbordet.

En påminnelse om att ”ta mä miljömärken”. Inte så mycket för fåglarnas skull kanske, utan mer för den där grönfärgade tårtans skull. Allt detta var långt innan begreppet växthuseffekt gick från hot till sanning, och långt innan grön karamellfärg kanske inte kändes som det bästa sättet att uttrycka sin vördnad för naturen.

Plastförpackningarna i alla fall, de där vi plockade upp från vägkanten som barn för att sedan som tonnåringar slänga ner igen. De svämmar över. Fattar ni hur mycket emballage människors liv ständigt kräver? Just precis nu, i skrivande stund, sitter jag och äter en Bibimbap ur en engångsförpackning plast. Ikväll när jag går och handlar kommer jag plocka ner saker i korgen som samtliga är inplastade, på ett eller annat vis.

Nu har ett gäng forskare vid USA:s jordbruksdepartement tagit fram ett förpackningsmaterial som är tillverkat av mjölkproteinet kasein, tänkt att ersätta plastförpackningar för mat. Det är genomskinligt, kan göras lika tunnt som plast, tål väta, och stänger ute syre femhundra gånger mer effektivt än plast vilket skyddar maten bättre. Bonus: du kan äta upp förpackningen, om du nu inte riktigt blivit mätt av maten den skyddat. Bioligiskt nedbrytbara förpackningsmaterial är ingen nyhet, men de flesta tidigare framtagna sådana har varit baserade på stärkelse. Men stärkelse är poröst, och står inte emot påfrestningar särskilt bra.

Förutom att mitt inre svanenmärkessamlande barn jublar betyder detta att jag också vilt kan börja spekulera i smaksättningar på förpackningar! I nuläget säger forskarna att materialet inte smakar någonting alls, men de är inte främmande för att addera smaker och kryddningar såväl som vitamin- och mineraltillskott.

Kossorna levererar. ”För fåglarnas skull”.
/Slaktarn

Italien! Mortadellans och Versace-familjens hemland! Men inte bara det: italienarna har på gamla dar visat sig vara oväntat progressiva i ansträngningar för att, med maten som verktyg, skapa en bättre värld.

I våras beslutade landets högsta domstol fria en hemlös man som stulit mat för trettiofem kronor, då han inte kunde anses ha begått ett brott för att han stulit maten på grund av ”ett omedelbart och grundläggande behov av näring”. Det är alltså inte längre ett brott i Italien att stjäla små mängder mat ifall omständigheterna är tillräckligt akuta.

Tidigare i somras inledde den nytillträdde borgmästaren i Turin sin mandatperiod med att lägga fram ett förslag om att göra staden till ”Italiens första vegetariska stad”. Förebilden för förslaget är Barcelona, som tidigare i år gjort ansatser att bredda vegetarianismen bland sina medborgare bland annat genom att stötta vegetariska affärsinitiativ och uppmana till minst en köttfri dag i veckan i hushållen.

Den senaste matpolitiska skrällen är en lag som klubbades igenom denna vecka, som syftar till att minska det enorma matsvinnet med en miljon ton. Det är en femtedel av all mat som slängs idag.

UN uppskattar att världens matsvinn är hela en tredjedel av all mat som produceras. I Europa är siffran ännu högre än så, då nära fyrtio procent av all mat hamnar i soporna: vansinniga mängder svinn, som enligt UN skulle räcka till att nära tvåhundra miljoner människor.

Det är inte ovanligt att livsmedelsbutiker och restauranger slänger varor som egentligen är fullt ätbara, men som exempelvis passerat bäst före-datumet (här har jag förresten skrivit en text som handlar bland annat om just den typen av märkningar). Anledningen till det är för det mesta inte att de är onda och älskar att se människor svälta, utan att de riskerar bryta mot livsmedelslagen. Att donera överskottet till välgörenhet är alltså ofta en knepig historia som kan resultera i att det slår tillbaka mot kedjorna själva. Man vill helt enkelt premiera gott beteende snarare än att straffa dåligt beteende.

Den nyklubbade italienska lagen syftar bland annat till att underlätta dessa processer. Affärsverksamheter som donerar mat kommer hädanefter inte att behöva oroa sig för att åka dit på kuppen, och ju mer de donerar desto lägre ”waste tax” behöver de betala. Det som kommer påverka kreti och pleti mest i och med den nya lagen är dock något annat, nämligen något som refereras till som ”family bags”. Kort beskrivet är det ett finare uttryck för doggy bags, något som inte är speciellt vanligt men som hädanefter ska bli standard på restaurangerna.

/Slaktarn

Den italienska staden Turin har en ny borgmästare. Hon heter Chiara Appendino, och hon har inlett sin mandatperiod med något av en skräll: hon vill nämligen göra Turin till ”Italiens första vegetariska stad”. Hon och hennes administration har som en av sina viktigaste punkter på agendan att främja ett vegetariskt och veganskt levnadssätt hos medborgarna i denna gömda gastronomijuvel bland Italiens svulstiga skattkista av matstäder.

Exakt hur genomförandet av planen ska gå till har inte specificerats, men ett utbildningsprojekt i standens skolor om näringslära och djurens välfärd ligger tydligen i loopen.

Förslaget har redan mött visst motstånd. Somliga tycker att Appendino gör intrång i privatlivet med sina vegetariska pekpinnar. ”Om du inte lyder borgmästarens order får du gå till sängs utan middag!” löd en hånfull twitterpost. Det initiala motståndet är förstås inte helt oväntat, då regionens matkultur har djupa rötter i mathantverk där kött är huvudråvaran. Stefania Gianuzzi som är verksam inom samma parti som borgmästaren Appendino är vegetarian sedan tjugo år, och har bemött oron i ett uttalande. ”I would not want to create a contrast with the meat industry. We do not want to close the small shops or ruin the people who have worked for years to develope the Piedmontese food and wine heritage” sade hon till Corriere della Sera, som är en av italiens största dagstidningar.

En annan europeisk stad som tidigare detta år gjort ansatser att bredda vegetarianismen är Barcelona. Detta genom att uppmana sina medborgare att införa åtminstone en köttfri, dag i veckan och stötta vegetariska affärsinitiativ. Det har också tagits fram en officiell guide till stadens köttfria etablissemang.