Inlägg taggade: vegetariskt

17:03 19 Jan 2016

Ni har väl inte glömt att det kommer ett vegomatprogram? Ni har väl inte glömt att det är ikväll?

 HÄR finns mer info, samt min egen pepp dokumenterad. Nu ska jag lyssna på Barry White och vänta på att klockan blir sju. Och när jag sett programmet ska jag skriva några (förhoppningsvis många) rader om det. Spännande va.

19:42 4 Jan 2016
Nej men hej, vego-TV. Det var på tiden.
Att Sverige ska få sitt första helt vegetariska matprogram är en oktobergammal nyhet, men tisdagen den 19 januari är det alltså äntligen premiär! Vegorätt, som programmet heter, kommer sändas i SVT2 och förstås på SVT Play.
Programledare är Karoline Jönsson och Elenore Bendel-Zahn, båda två hundraprocentigt vegofrälsta. Karoline driver den utmärkta och mycket inspirerande bloggen Det gröna skafferiet, och 2014 kom även en kokbok med samma namn. Elenore har bakgrund som kock och trädgårdsmästare, och driver websidan Eartsprout, där det finns mängder av recept och raw-pepp, samt appen 30 Raw Breakfasts som är poppis bland hälsomedvetna matälskare världen över.
Här går programledarna runt på en åker och har det gött
Vegetariskt blir det ja, men vad som är ännu mer revolutionerande är att maten till och med blir nästintill helt vegansk. Inga ägg- eller mjölkprodukter kommer att användas, de enda ingredienserna från djurriket som kommer att användas är bipollen och honung. Varje program kommer att ha ett eget tema, och inom ramarna för det lagas ett gäng recept. Programmet riktar sig till alla som vill äta grönt, inklusive noviser.
Låter ju alldeles spektakulärt härligt detta. Längtar till 19 januari klockan sju! Min prognos, vem som nu bad om den, är: floder av kokosolja, jordiga grödor, snirkliga nyplockade ogräs, starka färger, uttrycken ”helt vilt” och ”galet” (baserat på trailern och intervjuer), och framför allt… på och i tiden. Vilken spaning va.
Och så till mitt på egen hand ditplacerade smolk i glädjebägaren… Det är så att jag har ett problem. En brist kanske, till och med. Det är i vilket fall något jag jobbar på. Det är nämligen så att jag är lite av en natural surpuppa, som inte reagerar så värst bra på åkrar, jord som silas mellan fingrar och råkostpropaganda av typen ”den kommer göra dig harmonisk och lycklig”. Jag hoppas att jag ändå kan njuta av detta, så som sig bör, för jag tycker verkligen att det är fett att det äntligen blir vegansk mat i tv, speciellt i ett format som är så mycket mer än ett recept av femtio, presenterat med introt nu ska göra en lite knasig sak – laga VEGANSK mat?! …Men i hemlighet kommer jag ändå att längta efter ett vegoprogram för lata, lite utbrända, ”vanliga” människor. Kanske blir detta en språngbräda till det. Isåfall: ni vet var ni hörde det först. Skoja.
Här är trailern.
/Slaktarn
13:00 4 Jul 2015

Jag läser en del mattidningar och bloggar av amerikansk härkomst. Senaste veckorna har det varit ett jäkla recepthetsande gällande den stora högtidsdagen fjärde juli, som ju är USA:s självständighetsdag. Det grillas och skjuts fyrverkerier, dricks blaskig öl och mumsas på allehanda friterade djurdelar. Kul! Själv har jag aldrig firat fjärde juli då jag aldrig befunnit mig på amerikansk mark denna dag, och dessutom har en umgängeskrets med mycket låg halt amerikaner. Jag befinner mig som vanligt på behörigt avstånd från firandet, men tänkte ändå anamma den kulinariska biten. Kanske jag till och med gräver fram en grill.

Varsågoda, här får ni en best of från mitt matsurfande inför fjärde juli. Ta vad ni vill ha och lämna kvar resterna till kråkorna!

1. GRILLEN
Det känns orimligt att fira denna dag utan att grilla saker. Jag gillar att grilla, men ibland gillar jag själva fenomenet grillning mer än vad jag gillar det som blir resultatet. Här kommer ett par fail safe recept (nåja, det ena är väl mer ett slags… tips) som är högtidsdagen värdiga.

Tagliata på grillad flankstek och citron

Tagliata = italienskt hittepå där man tillagar kött och skär det jättetunt för att sedan marineras. Det här receptet är en slags hybrid mellan en kreation som Nigella Lawson klämt ur sig och nån slags egen variant som uppstått efter ett flertal omgångar flanksteksillagning. Flankstek är en billig köttbit från kossan som är ganska grovfibrig, platt och stor. Plattheten gör att den är mycket lämplig att grilla då det inte tar åratal att tillaga den. Här är det viktigt att grillen är rasande het, annars blir köttet trist och fult. Ta din flankstek och gnid in ordentligt med nymald svartpeppar och flingsalt. Låt den ligga framme lite om den nyss kommer från kylen innan du lägger den på grillen. Dela ett par citroner och lägg på grillen med den skurna sidan nedåt. Grilla flanksteken tills utsidan ser ut som den godaste grillade köttbit du kan tänka dig (detta går fort!), ta bort från grillen och slå in den ordentligt i folie. Låt den ligga i en kvart, ta fram och skär tunna skivor. Drappera dessa elegant på ett stort fat (som du kanske innan strött ut lite ruccola eller annat på). På denna öser du en liten emulsion av olivolja, saften från ett par av dina grillade citroner och krossade torkade chiliflingor. Toppa med färsk oregano, och mer flingsalt och grovmalen svartpeppar om det verkar lämpligt.

Det här med halloumin

Om man säger: ”Kom hem till mig och grilla! Ta med något kul som vi kan lägga på grillen!” så är det alltid någon som tar med sig halloumi. Jag tycker mycket om halloumi, så det är trevligt. Det härliga med halloumin försvinner dock om den skivas för tunt och speciellt om den sedan får ligga en stund innan den äts upp. Så låt mig här sätta ner foten och säga NÄE! Ingen mer seg torr halloumi. Lösningen är att skära halloumin i stora kuber på typ 3×3 cm. På en ost brukar man få fyra kuber. Grilla på hög värme men relativt kort, ta av grillen och pressa en av dina grillade citroner på och ät upp DIREKT.

2. MILKSHAKES
Hälften efterrätt, hälften drink. Och mycket amerikanskt. Jag har hittat två som känns extra tilltalande och passar bra efter middagen eller när som helst när man behöver höja humöret en aning, mest lämpliga för det vuxna klientelet.

Peanut Butter and Bourbon milkshake

Från The Skillet Diner i Seattle till din lyckliga trut: En vuxenversion av den klassiska vaniljmilkshaken. Detta shake tillagas genom att slänga ner alla ingredienser i en mixer, kör på puls några gånger och hälla upp i favoritglas. För en shake behöver du en sexa bourbon, en rejäl slatt lönnsirap (ta vanlig ljus sirap eller acaciahonung om du inte får tag i lönnsirap)  en dl jordnötssmör med bitar, runt 2,5 dl god vaniljglass och en näve isbitar. Tillsätt ett fint sugrör och sug i dig.

Golden Cadillac

Snuskigt god shake på vaniljglass och galliano toppad med vispgrädde. Denna vuxensundae får du genom att mixa en halvliter vaniljglass med tre cl galliano och tre cl vit creme de cacao. Häll upp i ett högt glas, toppa med vispgrädde och en skur rostade hackade hasselnötter.

Tackohej!

14:22 15 Jun 2015

Våfflor hör på något vis sommaren till. Det är knappt någon som lagar våfflor under resterande året, men under sommarmånaderna förekommer de så ofta att man nästan hinner tröttna. Vi brukar åka till en släkting på sommaren som går under namnet “Moster Marina”. Hon är gammal och hennes hår är vitt, tunt och puffigt som ett litet moln. Hon startar varje dag med en termos kaffe på farstubron. Alltid redo för besök, alltid en kanna kokkaffe på spisen ifall någon skulle dyka upp. När vi kommer presenterar hon en meny som överstiger allt förstånd vad gäller mättnad: det börjar med kallskuret och mackor, korntunnbröd, potatis och lax. Sill och dill. Kanske skinka och några grönsaker. Sedan följer en kavalkad av våfflor, alltså jag menar enorma mängder. Och det är ingen idé att försöka protestera mot ännu en, de hamnar på tallriken vare sig man vill eller inte. Efter en åtta, nio stycken våfflor med hjortronsylt, jordgubbsylt, grädde, socker och smör, hallon, you name it, är man ganska knäckt av mättnad. Men det slutar inte där. Vi förflyttar oss till vardagsrummet och dricker kaffe och äter Marinas hembakade kakor, kanske någon liten godis, och förstås saft. Efter detta förflyttar vi oss till lusthuset i trädgården där det serveras mer kaffe och tårta, även en och annan bulle brukar synas till. Man åker från Marina mätt, nästan nedbruten, så gödd att man knappt orkar tala. Hon är ett proffs.

Dock: Man behöver inte äta våfflor med söta tillbehör. Den salta våfflan är också boss, fast i en helt annan kategori. Om man vill känna sig som en lyxig och värdig människa kan man bjussa sina vänner på en sådan brunch eller till och med middag. Våfflorna kan vilken träskalle som helst knåpa ihop, graden av värdighet däremot ligger i tillbehören. Förslag: gravad lax, vanliga eller rökta räkor, tångrom, laxrom, löjrom, smetana, creme fraiche, nån slags tapenade, den här kronärtskocksdippen, marinerade cocktailtomater, finhackad rödlök, gräslök, dillvippor (älskar det ordet, så fjolligt), citronskivor, halstrad pilgrimsmussla, kantareller som man steker eller stuvar. Bara våfflans diameter är begränsningen. Ba kör. När jag en gång bjöd på våfflor hade jag ett antal veganer på besök. Jag hade gjort en laxröra till fiskätarna, men ville förstås bidra till veganernas njutning också. Sån jäkla pleaser, jag. Således ger jag er ett recept som jag valt att kalla för FALSK LAXRÖRA. Lite som vegetariska eller veganska recept brukade få heta på sjuttiotalet. Ständigt detta ”falska”. Vi kör!

Slaktarns Falska Laxröra

1. Pressa vattnet ur ett block hård tofu med hjälp av en kökshandduk eller så. Smula ner tofun med hjälp av dina små händer i en stekpanna med lite rapsolja. Bitarna ska vara av varierande storlek, men tänk strimlad rökt lax eller typ grovhackade räkor så blir det nog inte fel. Fräs på din tofuscramble med lite salt och en droppe liquid smoke eller en nypa rökt paprikapulver. Låter måhända lite underligt, men den rökiga biten är viktig. Hjärnan kopplar direkt till västkusthäng, Göteborgsvitsar och berg av rökta räkor eller nyss varmrökt lax.

2. Hacka ett par nävar dill, ett par vårlökar och riv skalet av en citron och blanda i en bunke. När tofun fått lite färg och krispighet öser du i även den och blandar runt.

3. Nu kommer krämigheten! Häll i en burk cream cheese gjord på soja, de brukar komma i 225g burkar. Den är oftast lite för stabbig i konsistensen för den rätt vi försöker åstadkomma här, så den behöver modifieras lite. Pressa saften av en citron, rör om, om konsistensen fortfarande känns för tjock kan du tillsätta en liten skvätt vatten. Med betoning på liten.

3. Smaka nu av, och beroende på vad du får känslor kan du köra i lite mer salt, nymald peppar, mer dill, mer citron kanske?? och mer paprikapulver. Dill och citron ger ju automatisk en lite marin feeling, men den rökiga komponenten bidrar med en extra dimension i detta prank av smaklökarna.

Där har ni den alltså, den falska laxröran. Passar bra på rostat bröd eller på våfflor som vi åt här (funkar inte så bra för veganer dock). Eller bara som ett tillbehör typ på någon av de gudsförgätna svenska högtider vi firar hela tiden, alla med samma tröttsamma meny.

Det var allt för idag, ses på stan.

16:21 9 Jun 2015
Där sitter du och läser en matblogg, ja. Det tyder på att vi är åtminstone lite av samma skrot och korn. Jag gillar också att konsumera mat genom läsning, och inte bara genom den traditionella tråkiga gamle munnen. Den oerfarne skulle kunna få för sig att det ena vore ett substitut för det andra, men det är naturligtvis fel. Att läsa om mat kommer för det mesta göra dig hungrigare, och att stoppa maten i munnen kommer inte att göra dig mer välinformerad.
Nu är det sommar. Jag sitter på balkongen och skriver detta. Det är inte så praktiskt för jag ser knappt något alls på grund av det starka solljuset, så jag ber er ha överseende med eventuella stavfel. Under sommaren läser vi generellt mer än vanligt (källa till detta är en studie jag har gjort. Antal deltagare: en) och jag tänkte därför att det var på tiden att jag satte ihop en lista med tips på lektyr kategori mat. Jag kommer själv att hålla till vid Comosjön i Italien i en månad, så det finns ingen anledning för mig att ta med mig några böcker för att uppnå kulinarisk tillfredställelse. Varje resa jag gör bär dock inte av till matländer av Italien-rang, och i brist på matupplevelser jag har då betat av ett antal matrelaterade böcker. Allt för er skull, förstås.
Ett hopkok (heh) av memoarer, skönlitteratur, faktaböcker och essäer. Varsågoda, sju lästips till sommaren!
1. Mastering the Art of Soviet Cooking av Anya von Bremzen

Detta är ingen kokbok, som titeln antyder. Anya Von Bremzen är en mycket välkänd matskribent och växte upp i sextio- och tidiga sjuttiotalets Moskva. 1974 flydde Anya och hennes mamma till USA där deras enda koppling till sitt gamla liv är genom matlagningen. Genom tio recept berättas en historia som sträcker sig bakåt tre generationer och handlar om lika delar familj, politik och käk.

2. Consider the Lobster av David Foster Wallace
Gourmet Magazine behövde en skribent som skulle bevaka Hummerfestivalen i Maine år 2005. David Foster Wallace var ett något oväntat val, vilket också skulle visa sig när redaktören fick tillbaka texten. Consider the Lobster är någonting helt olikt allt annat Gourmet publiceras både förr eller senare. Blir alldeles fnissig när jag tänker på hur nervösa de måste varit på redaktionen när de inväntade läsarnas reaktioner.
3. En doft av apelsin av Joanne Harris

Kapitel ett, stycke ett: ”När mor dog lämnade hon gården till min bror Cassis, förmögenheten i vinkällaren till min syster Reine-Claude, och till mig, den yngsta lämnade hon sitt album och en tvålitersburk med en enda svart Périgordtryffel, stor som en tennisboll och inlagd i solrosolja. En ganska orättvis fördelning av rikedomar, men så var mor också en naturkraft som fördelade sina gracer efter eget behag, utan att ge några ledtrådar till sin märkliga logik.”
Okej, ni fattar kanske redan. Avskräcks inte av att Joanne Harris också skrivit Chocolat, som Lasse Hallström fullständigt shabby chic-runkade sönder i sin film med samma namn. Här gäller det att ha ett öppet sinne. När du har det och läser Five Quarters of the Orange, som den heter på engelska, får i belöning en mörk släktkrönika kantad av smakförnimmelser och dofter av ruttnande fallfrukt, franska bakverk, surrande flugor och den bittra migränframkallande doften av apelsinens skal.

4. Secret Ingredients – The New Yorker Book of Food and Drink edited by David Remnick

The New Yorker har funnits i åttio år och har texter av en herrans massa namnkunniga matskribenter i arkiven. Här får man ta del av ett gäng, strösslat med lustiga små tecknade serierutor som sig bör i The New Yorker.

5. Spilling the Beans av Clarissa Dickson Wright

För att jag älskar Two Fat Ladies mer än livet självt. Nåja, nästan. Clarissa Dickson Wright, som numera är den enda som lever av de två feta damerna, har ett jäkla intressant förflutet med höga toppar och låga dalar. För det första kommer hon från en väldigt intressant släkt, var Englands yngsta advokat någonsin på sin tid och bråttades med en ganska mörk barndom. Och så berättar hon en massa om vad som hände på andra sidan alkoholismen. Den biten har med mat att göra.

6. Bitter: A Taste of the World’s Most Dangerous Flavour av Jennifer McLagan

Jennifer McLagan är kock, kokboksförfattare och matstylist och har skrivit ett par mycket köttiga böcker tidigare som jag inte ännu gett mig på. I den senaste får man en ordenlig genomgång av den mycket vuxna och ihjältigna grundsmaken beskt. Dags för det söta att stiga åt sidan efter sina fifteen årtusenden of fame.
7. Saltad Nota av Mats-Eric Nilsson

Reportagebok som granskar och guidar oss bort från de värsta och vanligaste fusken på svenska krogar, från snabbmat till lyx. Just det, Mats-Eric Nilsson är dessutom chefredaktör på tidningen Hunger som också är bra sommarläsning.
Bubblare: Eating Animals av Jonathan Safran Foer

Det finns två anledningar till att detta endast är en bubblare. Ett: jag har inte läst den själv. Två: Det är verkligen ingen njutig ”semesterläsning”. Likväl ska den läsas någon gång. Jag har inte läst den själv för att jag inte vågar. Jag vågar inte för att jag brukar äta kött då och då, och jag kan inte komma på någon vettig anledning till att göra det längre, förutom att det är gott. Jag är övertygad om att mitt köttätande kommer att upphöra efter att ha plöjt Safran Foers ingående undersökning av factory farming. Således har jag på grund av min feghet skjutit det på framtiden. Jag är bara en människa, som ni vet, och en köttätande sådan. Detta får vi gå in på vid ett senare tillfälle om det finns intresse av det.
Har ni tips till mig? Jag tackar och tar emot på mitt allra ödmjukaste vis.

Trevlig läsning!
/Slaktarn