Vad kallt det har blivit redan! Varsågod, här kommer ett recept på en god soppa.

Pasta e fagioli, alltså pasta med bönor, är en rätt som likt minestronesoppan dyker upp olika utföranden beroende på var i Italien man befinner sig. Soppa på pasta och kikärtor, eller pasta e ceci, faller in i samma kategori: enkla soppor som är värmande och mastiga. Och billiga. Första gången jag såg ett recept på den här rätten var i en Jamie Oliver-bok. Receptet jag tänkte dela med mig av här skiljer sig lite från orginalet, och har genomgått några diskreta men betydande förändringar – det är nämligen lätt att detta blir en brunmurrig rätt som förvisso är mycket god, men som också skulle kunna tas för någon slags menlös barnmat. För att punktera murrigheten har jag ampat upp dess örtiga kvalitéer och adderat syra i form av citronsaft. Funkade svinbra. När det gäller kikärtorna är det godast att använda torkade som blötläggs över natten och koksa i ett cirka två timmar i rikligt med vatten tillsammans med gul lök, morot, ett par kvistar rosmarin och selleri. Salta först framåt slutet för att undvika att skalen blir sega och tuggiga. Egentligen inte speciellt krävande arbete, men vi vet ju alla att det här med framförhållning är en av livets svårare kamper. Det jag vill komma till är: använd burkkikärtor om du måste. Då kan du passa på att laga lite veganska maränger också.

För fyra portioner behövs:
Olivolja
Ett par kvistar färsk rosmarin
1 gul lök, grovhackad
1-2 stavar blekselleri, hackade. Gärna blad också om det sitter sånna på.
1 vitlöksklyfta, finhackad
En näve småtomater, hackade
Två burkar kikärtor (avhällda och sköljda) eller motsvarande mängd hemkokta
En knapp liter kyckling- eller grönsaksbuljong
Ett par nävar pasta i småformat (ditalini, makaroner eller vad du nu känner för)
Saft av en halv citron
Peppar och salt
Rejält med persilja, hackad
Parmesanost

Hur göra?
Värm några matskedar olivolja i en stor kastrull, lägg i rosmarin och invänta fantastisk doft. Fräs lök och selleri till ett trevligt halvtransparent gojs, lägg till vitlök och tomater och kör ytterligare en stund. Häll i kikärtor och buljong och låt sjuda i tjugo minuter. Ta sedan ut ungefär hälften av kikärtorna med en hålslev och lägg åt sidan och stavmixa det som blir kvar mer eller mindre slätt. Häll tillbaka kikärtorna och häll i pastan, koka enligt anvisningar. Eventuellt lite mer vatten/buljong om det känns för tjockt (pastan drar åt sig en hel del vätska också). Smaka av med salt och peppar, häll i lite chiliflingor om du får feeling. Blanda i ordentligt med hackad persilja och servera i skålar, avsluta med att riva över parmesanost och en ringling av din bästa olivolja.

Nu är du taggad va!? Bara att köra igång.
/Slaktarn

PS 1: För mer kikärtor och kikärtsrecept, kolla här!
PS 2: Eftersom jag inte fotar allt jag äter kommer bilden från saveur.com. De tar dessutom finare bilder än mig. DS

Plöja några avsnitt Million dollar listing NY och äta sötpotatis. Är det inte life så säg.

1. Skala och hugg en sötpotatis i bitar. Lägg i en bunke, häll på neutral olja, flingsalt och en liten skopa za’atar. Sprid ut på en plåt, laga i ugnen på 180 grader tills de är rostade och genommjuka.

2. Blanda till en sås på ett par dl syrlig yoghurt, skal och saft från en citron, lite flingsalt och någon tesked honung. Lägg upp alltsammans och släng på några kvistar färsk timjan på toppen.

Det enda som saknas är rostade solrosfrön :,(

Lycka till!
/Slaktarn

Hej på er. Ännu en dag, ännu en samling brunchmackor. Med de veganska mackorna bakom oss blir det idag vegetariska. För varje ingrediensbegränsning som lättar ökar dock beslutsångesten – vilka ska man välja? Ni förstår säkert att de tre recept som följer är välförtjänta av exponeringen, givet konkurrensen.

Waldorfmackan

Patrick Bateman är upprörd, frågar sin flickvän Evelyn varför Donald Trump inte var inbjuden till julfesten. Flickvännen blir irriterad, säger att hans besatthet av Trump måste upphöra, att han beter sig som en idiot. Bateman svarar, sammanbitet: “It was the Waldorf salad, Evelyn. It was the Waldorf salad that was making me act like an ass!”. Jag älskar hur den här strama gamla salladen får kanalisera den spända stämningen! Här modifierar vi dock salladen till något lite mer vänligt, greppbart. En macka.

1. Waldorfsallad är en simpel sak som består av fyra huvudelement: valnötter, selleri, äpple och majonnäs. Till den här brunchmackan behöver vi göra valnötterna bredbara. Det åstadkommer du genom att börja med att rosta några rejäla nävar valnötter lätt i en panna. Lägg undan en halv deciliter, häll sedan resten i en matberedare. Mixa like crazy tills texturen blir tät och smulig. Skopa i en klick naturell färskost (ibland använder jag vispgrädde) och en nypa salt, blanda om ordentligt. Ration avgör du själv, men låt inte färskosten ta över.
2. Steg två är själva salladen. Hacka upp ett oskalat urkärnat äpple och en-två selleristjälkar, hacka valnötterna du lade åt sidan grovt och blanda ihop alltsammans med majonnäs – max en tesked. Det ska binda ihop, men inte bli kladdigt.
3. Utse en lämplig brödbit, förslagsvis ljus, och så monterar du alltsammans. Glöm inte att garnera med en tunt skuren äppelskiva och den finaste valnöt du kan gräva fram för extra retropoäng!

Frukost-Bánh Mì med sriraca och stekt ägg

Mackornas macka, denna gång i frukostvänligt utförande. Autentiskt vietnamesiskt, näh, men vem bryr sig när man är hungrig? Bánh mì bör dock aldrig tillredas på något annat än en riktigt, i brist på bättre ord, prasslig baguette, en som är lätt som ett moln med tunt krispigt skal.

1. Det finns en sak som sätter käppar i hjulen för tempot i det här receptet, och det är pickelsen. De behöver minst en timme i kylskåpet innan de kan konsumeras… men å andra sidan håller de i tre dagar när de väl är färdiga. Med andra ord: gör mycket och ät tills du storknar. För tillräckligt med pickles till en macka: börja med att blanda en matsked socker och två teskedar salt i en skål. Skär en morot och samma mängd rättika i späda stavar, blanda med salt/socker-mixen. Låt stå i tio minuter så att vätskan släpper och salt/socker-mixen är helt upplöst. Tillsätt en halv deciliter risvinäger och lika mycket vatten, rör runt och lägg i en lufttät behållare i kylen.
2. Lägg brödet att värmas några minuter i ugnen utan att ta färg. Stek under tiden ägg på medelvärme i rejält med smör, lägg åt sidan. Skär en skåra i brödet på längden, stryk eventuellt på ett lager majonnäs och definitivt en rejäl slatt sriracasås, lägg på pickels och generöst med koriander,, och slutligen äggen. Toppa med tunt skuren chili och vårlök. Ät upp allt själv, eller dela i mindre bitar om ni är flera.

Kartoffelmad

Ett danskt smörrebröd med ett tydligt budskap – det är potatis, det är mat. Tro dock för den sakens skull inte att det skulle vara något utan finess. I Köpenhamn kryllar det av smörrebrödställen, men råkar du befinna dig på Dyrehaven Spiseri tycker jag du ska slå till på just ett av detta slag.

1. Potatisen har huvudrollen och bör därför väljas ut med omsorg. Jag är mycket förtjust i mandelpotatis, men vanlig färskpotatis är mer än fullgod för ändamålet. Skrubba (eller skala om du måste) och koka i rejält saltat vatten. Låt svalna till rumstemperatur och skiva upp.
2. Stek gul lök i smör. Mycket lök! När den är gyllene och krispig plockar du upp den och lägger att svalna på  pappershandduk. Gå vidare med att blanda en klick räddfil med färskriven pepparrot – hur mycket pepparrot är omöjligt att säga, du måste smaka dig fram till mållinjen.
3. Monteringsdags! Innan vi börjar: var inte blygsam – högst matberg vinner. Fram med en stor tunn skiva danskt rågbröd och på med ett något relativt platt och stort salladsblad. Lägg ut potatisskivorna, huller om buller eller i fina formationer, och klicka på gräddfil. Dra några varv med svartpepparkranen, och så på med löken. Avslutningsvis toppar du hela skapelsen med ett monstruöst berg finhackad gräslök, och eventuellt krasse alternativt färsk körvel.

Med det tackar jag för mig, men ser redan fram emot morgondagen och allt vad det innebär – då blir det som utlovat extra allt. Fågel, fisk och mittemellan. Som vanligt uppskattas er input i ämnet, har ni egna vegetariska brunchmackefavoriter bör ni tala nu.

Kram! Tack! Hej!
/Slaktarn

I ett slags hetsigt inspirationsryck som bottnar i min kärlek till brunch har jag beslutat mig för att viga nästan all min vakna tid åt att stilla min (och er) hunger på brunchmackor, detta genom att tre dagar i rad lista tre favoriter. Imorgon blir det vegetatiskt, och fredag är vigd åt det totalanimaliska, men först: topp tre veganska brunchmackor.

Påläggskräm på salvia, rostad vitlök och vita bönor

Salvia, med sin stickiga och parfymerade smak, trivs bra i sällskap med feta och liksom täta texturer med milda och söta smaker. Den vita bönan utgör ett utmärkt komplement till salvians näbbiga attityd! Rosta en skiva surdegsbröd och svep på ett frikostigt lager av denna hummusartade kräm, som är är en mutant av ett recept signerat Marcus Samuelsson. Pyssla med detta någon gång när du har mycket tid, och förvara i kylen tills ett ögonblick kommer då du inte har någon tid alls. Tre sekunder senare: brunchmacka.

1. Den här röran går att få till på burkbönor (jag tycker om Zetas), men blir godast av torkade. Blötlägg 3,5 dl torkade cannelili- eller stora vita bönor över natten. Häll av och lägg i en stor kastrull, och fyll på vatten så att det täcker till sådär fem centimeter ovan bönorna. Lägg i fem vitlöksklyftor, en näve färska salviablad (tio borde göra susen), ett par lagerblad och en stor nypa salt. Sjud alltsammans tills bönorna är mjuka – det kan ta allt från en halvtimme till en och en halv timme.
2. Medan du väntar på bönorna ska ge med sig ägnar du dig åt lite hederligt ugnsrostande av vitlök: fram med ett helt vitlökshuvud som du tagit det yttersta mest papperslika skalet av,  gnid in med lite naturell olja, och lägg i en mindre ugnsfast form tillsammans med en knapp deciliter vatten. Kör i ugnen på 175 grader i 45 minuter tills vitlöken är mjuk och aningen karamelliserad. Ta ut och kläm ut det krämiga innehållet i klyftorna.
3. Häll av bönorna men spara spadet. Lägg dem i en matberedare eller mixer, blanda ner vitlökskladdet, saft från en liten citron och tillräckligt med spad för att få till en krämig, bredbar konsistens. Hellre lite lösare än för tjock – röran tjocknar ändå när den får stå. Smaka av med salt och peppar. Boom.

Slabbig macka med portobello, ruccola och karamelliserad lök

Hungern är den bästa kryddan brukar det heta, men när man är vrålhungrig vill man inte sitta och knapra på vilken finstämd liten brödbit som helst. Ibland duger bara extra allt. I detta fall betyder det portobellosvamp, karamelliserad lök och äggfri majonnäs. Portobelloburgare verkar lura på menyer i varje hörn nu för tiden, men lever inte alltid upp till förhoppningarna. Det kan vara som att tugga på en gammal vinägerindränkt sula. Så synd, när den om den behandlas rätt levererar till hundra procent: saftig, smakrik och mättande på det där grottmansaktiga viset.

1. Svampen är stjärnan och ska behandlas därefter! Välj ut några spänstiga rackare som är ljusa i färgen, en per macka. Ta bort skaften och lägg ut svamparna så att säga ”på rygg”, och sleva på en marinad bestående av 1 dl vitt vin, två matskedar ljus soja, två matskedar balsamvinäger, en klyfta riven vitlök, en nypa rökt paprikapulver och en matsked olja. Låt marinera i en halvtimme, och se då och då till att ösa dem.
2. Hetta upp en stekpanna till medel/hög värme. I med lite olja, och så placerar du ut svamparna med ryggen nedåt. Lägg på ett lock, men se till att öppna och ösa på lite mer marinad efter några minuter. Efter en stund är det dags att vända dem och köra en stund till. Obs! Detta är en snabb process: allt sammans bör vara över på sisådär fem-sex minuter.
3. Vilken tur då att du hade så mycket tid på dig att förbereda resten medan svamparna marinerade. Ta fram ett bröd du gillar, mitt enda krav här är att det ska vara ljust och fluffigt – portobellon är saftig och behöver något som kan stå upp mot den. Kräma på vegansk majonäs (köp färdig, för guds skull, någon måtta får det vara), strö på ruccola och karamelliserad gul lök (det tänker jag inte berätta hur man gör, det vet du redan). Skiva slutligen upp din portobellosvamp och lägg på, och så knyter du ihop säcken genom att försegla mackan med ännu en brödskiva. Viva!

Jordnötssmör och färska jordgubbar

Ingen brunch utan munch. Att skriva ut ett recept på en sån här macka känns aningen överflödigt, men vikten av att den svampiga formfranska som allt vilar på får sina kanter avskurna måste ändå emfaseras, hur det än ser ut på bilden här ovan. Är jordgubbar inte i säsong föreslår jag att du tar till gammal hederlig jordgubbssylt istället. Eller, för den lite mer exprimentellt lagde: riv ett granny smith-äpple grovt och blanda ner i jordnötssmöret, bred på mackan och avsluta med en minimal nypa kanel. Värre saker lär ha passerat din gom.

Imorgon fortsätter vi vår vandring genom brunchmackornas rike, men vidgar ingrediensmöjligheterna något – det blir vegetariska mackor. Ägg och ost tills en storknar, med andra ord! Kul! Egna förslag och idéer som du tänker skulle kunna vara roligt för gruppen att ta del av? Posta i kommentarerna tack.

/Slaktarn

Den italienska staden Turin har en ny borgmästare. Hon heter Chiara Appendino, och hon har inlett sin mandatperiod med något av en skräll: hon vill nämligen göra Turin till ”Italiens första vegetariska stad”. Hon och hennes administration har som en av sina viktigaste punkter på agendan att främja ett vegetariskt och veganskt levnadssätt hos medborgarna i denna gömda gastronomijuvel bland Italiens svulstiga skattkista av matstäder.

Exakt hur genomförandet av planen ska gå till har inte specificerats, men ett utbildningsprojekt i standens skolor om näringslära och djurens välfärd ligger tydligen i loopen.

Förslaget har redan mött visst motstånd. Somliga tycker att Appendino gör intrång i privatlivet med sina vegetariska pekpinnar. ”Om du inte lyder borgmästarens order får du gå till sängs utan middag!” löd en hånfull twitterpost. Det initiala motståndet är förstås inte helt oväntat, då regionens matkultur har djupa rötter i mathantverk där kött är huvudråvaran. Stefania Gianuzzi som är verksam inom samma parti som borgmästaren Appendino är vegetarian sedan tjugo år, och har bemött oron i ett uttalande. ”I would not want to create a contrast with the meat industry. We do not want to close the small shops or ruin the people who have worked for years to develope the Piedmontese food and wine heritage” sade hon till Corriere della Sera, som är en av italiens största dagstidningar.

En annan europeisk stad som tidigare detta år gjort ansatser att bredda vegetarianismen är Barcelona. Detta genom att uppmana sina medborgare att införa åtminstone en köttfri, dag i veckan och stötta vegetariska affärsinitiativ. Det har också tagits fram en officiell guide till stadens köttfria etablissemang.