…här står ju vi (som första barn/ungdomsprogram någonsin) och är nominerade till Stora Radiopriset för 1000 modiga frågor i kategorin årets folkbildare. Nu vinner vi det här fuckers ❤️

Imorgon tycker jag att alla som är i Stockholm ska komma till Salong 4 (alltså en våning under restaurang Barbro) där Elin Grelsson Almestad och jag ska stå (läs: härja) bakom skivspelarna. Okej kanske inte alla för ni får inte plats, men alla som inte hatar hits *snävar av*.

Har gett mig tid att fundera ut vilka låtar jag vill spela, men allt jag kommer på är snuskiga låtar och den här:

Så det lär bli riktigt bra. Kom!

Vi måste prata hemförsäkring. Aaa tyvärr nu händer det. När ni inte trodde jag kunde bli präktigare. BAM! Hemförsäkring bitchezzz!!!!

I lördags blev jag av med min väska på T-centralen. Det är så himla oklart hur det hände, men det hände. Jag kom på det när jag var hundra hållplatser bort och min kompis och jag fick åka hela vägen tillbaka och leta igenom varenda papperskorg på plattformen, be en stilla bön inför varje nytt samtal med en spärrvakt osv. Men den var ju helt borta och med den både min plånbok och hemnycklar. Alltså HEMNYCKLARNA! Så sjukt oskön känsla. Att vara den enda i Sverige som heter som jag är gött på massa sätt, men icke när nån har dina nycklar och ditt unika snöflinge-namn. 

Efter samtal till polisen fick jag reda på att jag fortfarande inte är skriven på min adress (tack livet för att jag är en sån lat och ouppstyrd person) så den som har nycklarna vet eventuellt inte var jag bor. Och tack ännu mer livet för att jag har såna strålande stjärnor till vänner som öppnar hotell i sitt hem åt mig under de två dygnen jag tänkte att nycklarna skulle dyka upp. Efter evigheters om och men, en låssmed som fick byta ut 4 (!) lås på min dörr, vänner som tar ut kontanter till mig medan jag swishar över som om jag vore rik och ett id-kort som plötsligt dök upp på Popaganda som jag inte var i närheten av (och inte heller kan använda pga spärrade snabbt som inihelv) så sitter jag äntligen i min lägenhet. Utan kontokort eller leg. Men med en låst dörr som bara jag har nycklarna till och det nya id-kortet och kontokortet är på väg. Snart ska jag dessutom levla upp från att ha pengarna i en 7eleven-påse till att köpa en ny plånbok *unna majj*.

Poängen är hur som helst att låssmeder är skitdyra. Med rätta. Men med en hemförsäkring så kostade 9000 kr bara 1500 kr i självrisk. Fatta bra grej? Det finns en anledning till att vuxna tjatat om hemförsäkring, a-kassa och facket hela ens liv. All this is good. Det handlar om att ha ett säkerhetsnät. Och fyfan vad tacksam jag var efter miljarder självspäkande samtal till olika människor om att jag varit en idiot att få höra damen på försäkringsbolaget räkna upp allt jag förlorat och vad det var värt (”plånbok: 10 kr”) och sen säga att jag får nästan allt tillbaka. Att det kommer ordna sig. Samma känsla som när man blir av med jobbet och a-kassan gör att man bara står med brallorna halvvägs nere. Alla dessa saker jag räknade upp ska ni, om ni har möjlighet, se till att skaffa. Och vänner som mina ska ni också ha. Såna som inte bara låter dig sova hos dem, utan också packar en matlåda till dig och lånar ut sin tandborste när du glömde köpa en på vägen. Fy fan vad jag är lyckligt lottad (och har världens snyggaste nyckelring).

Fatta att vår fantastiska podd 1000 modiga frågor har blivit nominerade till Årets folkbildare!!!! Alltså jag är så extremt stolt, speciellt över att det blev just den kategorin. Dessutom fick jag precis höra att det är första gången ett program för barnradion blir nominerade. Så himla rätt och häftigt – för det här är ett av de absolut bästa och mest givande projekten jag har fått vara del av. Är dessutom extra glad över att få dela glädjen med några av de allra modigaste, klokaste, roligaste jag någonsin har fått jobba med. Lord, måste dränka mig i champagne nu. Skoja (kanske).

För er som kanske inte själva är i målgruppen: 1000 modiga frågor är som en slags poddvariant av Kropp & Knopp i Kamratposten. Fast istället för att vuxna experter svarar på barn och ungdomars frågor om relationer, kroppen, känslor osv, så är det ungdomar som är några år äldre än de som skriver in som sitter i panelerna och svarar. De är liksom närmare de här delarna av livet än vuxna någonsin kan vara och därför är de *hoooooost* bättre på det. Och jag är så kär i dem. Lyssna gärna!

Går det ens att återhämta sig från Way Out West? Jag minns inte hur det kändes att inte vara så här slut.

Årets WOW var mitt åttonde och hittills roligaste. Bland annat för att jag äntligen ÄNTLIGEN fick se Lauryn Hill live. Lauryn som också verkade vara årets vattendelare (se tjafs om Kanye, Outkast mfl från tidigare år för ref.). Jag tyckte hon var briljant, från första till sista ton var det himmel. Liksom att våga skita fullständigt i att publiken sjunger för fullt till Killing Me Softly och bara gå vidare med nästa låt? Älskar det! Och vi behöver faktiskt inte ens prata om hur hon arrangerat om sina låtar till magi, hur hennes röst är perfektion och hur hennes rap får mig att kissa på mig på det bra sättet. För det fattar ni ju redan.

Annars var Patti Smiths sista kvart helt amaze. Kan ha hört fel, men i mitt huvud (vi säger att det är någorlunda sanningsenligt) lät det så här strax efter att hon klappat igång publiken med ett ”Come on you fuckers!”: Women of my generation (hon är alltså född 1946), this is the only weapon you need – An electric guitar. Sen drog hon av ett bröligt solo innan hon slet sönder strängarna på gitarren. *ler*

AVGUDAR HENNE! VILL VARA HON!

En annan upplevelse var att bli påmind om att Nile Rodgers står bakom ungefär alla låtar i hela världen. Den konserten var underbar! Där Lauryn Hill jobbar med mördande blickar för att skrämma bandet i led var Nile lite mer av en Döda Poeters Sällskap-stå på skolbänken typ av ledare. Där är ju röven som bekant delad. Exempel på extremt bra feeling under den konserten:

Annars var det mycket sånt här:

Lätt sommarens bästa dagar! Nu sätter jag igång räknaren inför nästa år.