”This was me on my way home from an audition for King Kong where I was told I was too ‘ugly’ for the part. This was a pivotal moment for me. This one rogue opinion could derail my dreams of becoming an actress or force me to pull myself up by the boot straps and believe in myself. I took a deep breath and said ‘I’m sorry you think I’m too ugly for your film but you’re just one opinion in a sea of thousands and I’m off to find a kinder tide.’ Today I have 18 Academy Awards. :)”
(P.S. Detta är postat av en fanpage, tror de egentligen menar nomineringar och inte vinster men bla bla, whatever, det är ändå fint.)
Ja hörni, om ni undrar var jag har tagit vägen så är svaret: rakt jävla in i den här rapporten som mitt jobb släppte idag.
Om bilden känns svårtolkad så Karin skrivit mer om vad den handlar om. Och om vi ska sammanfatta min senaste tid (skoja, mena hela mitt liv) i en enda gif (pga enda jag sättet jag kan kommunicera tydligen) så blir det den här:
Om du är en mörkrädd person som precis som jag inte klarar minsta skräckis utan att börja hyperventilera och gråta: LÄS INTE DETTA!
Men jag måste skriva av mig. Jag har upptäckt att mitt enda sätt att bli av med skräckkänslor är att lägga över dem på någon annan. Så here goes. I natt blev jag plötsligt fruktansvärt mörkrädd. Jag klarade inte av att fälla ihop datorn förrän efter 03-tiden för jag blev så skräckslagen av tanken på att någon skulle dyka upp i mitt hem och skada mig. Det här händer ibland. Jag får helt urflippade föreställningar om att jag plötsligt ska se en siluett av en galen mördare som bara dyker upp i mörkret vid min säng eller nåt. Det är inte rimligt, men det är vad det är. Och det allra värsta skräcktankarna kommer när någon har berättat en urban legend som skrämmer upp mig. Flera veckor senare kan det plötsligt dyka upp. Tänk om det visst bor nån under min säng som levt där i flera månader utan att jag vetat om det? Tänk om jag när jag ska hämta vatten mitt i natten ser en spegling av någon i ögonvrån när jag går förbi spegeln i hallen?
Så förra veckan åt jag middag med vänner och en av dem berättar något som är värre än en urban legend. Han berättar något som är sant, något som finns! Och det värsta är att jag först stoppar honom för jag vet hur jag blir, men sen tar nyfikenheten ändå alltid över och jag måste bara få veta.
Det finns alltså tydligen något som heter sömnparalys eller sömnförlamning. Det är ett tillstånd som kan visa sitt fula tryne när man håller på att somna eller vakna. Det som händer är att muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Det varar inte mer än några sekunder, men det känns som mycket längre. För vissa känns det som att de inte kan andas och de håller på att kvävas medan de ligger helt förlamade. Andra människor börjar hallucinera och kan se saker hända i rummet medan de själva ligger helt orörliga i sin säng. Som till exempel min största skräck att främmande män plötsligt dyker upp i ens mörka rum och står och stirrar på en vid sängen. Och det värsta är att flera människor ser exakt just det – just den grejen som jag är livrädd för! De ser samma sak!
Så ni fattar att jag blev livrädd för att detta skulle hända mig i natt? Jag vågade inte somna för jag ville inte hallucinera om läskiga män (som jag föreställer mig ska se ut exakt som äcklisarna i Buffyavsnittet Hush).
Alltså jag har haft exakt denna skräck sedan alltid, att någon ska dyka upp – och nu är det som att jag fått veta att när som helst kan min kropp gå emot mig och bara få det att hända!
Annan vanligt förekommande är tydligen att en varelse sitter på ens bröst och försöker kväva en (se bilden längst upp). Gott snack lilla troll.
Om man vill veta mer vad som faktiskt händer i hjärnan och varför det blir så här så kan man läsa på den engelska wiki-sidan, jag förstår knappt hälften, men ”typ”. Buzzfeed har gjort en Buzzfeedig förklaring på fenomenet men jag vågar inte läsa den pga rädd för att bli ännu räddare. Oavsett är det så sjukt taskigt av kroppen att vara så jävla falsk! Och falskare än allt är att eventuellt så ökar risken att få sömnparalys om man har sömnbrist – typ om man legat till 03 natten innan och inte vågat somna ifall man skulle bli sömnparalyserad.
Ytterligare en grej (från svenska wiki-sidan):
”Sömnparalysen har ofta tolkats av folktron som att ett demoniskt väsen sätter sig på den sovandes bröst, ofta sammankopplat med en känsla av andnöd. I svensk folktro var detta väsen maran, och ordet mardröm betecknade ursprungligen endast ett anfall av sömnparalys, för att senare beteckna alla former av otäcka drömmar. Även detta är en vanlig utveckling i andra språk. I religiösa sammanhang har ”maran” fått namnen incubus respektive succubus, här två demoner av manligt och kvinnligt kön som under sina nattliga besök har sex med sina offer. Det så kallade ”alien abduction”-fenomenet tros vara en modern variant av förloppet. En småväxt varelse med förmågan att telepatiskt paralysera sina offer, påfallande ofta i dennes sovrum, gör anatomiska undersökningar, inte helt sällan av sexuell karaktär.” FÖR I HELVETE KROPPEN!!!!
Min kompis som berättade det här för mig sa att det även finns en dokumentär på Netflix om sömnparalys som heter The Nightmare om någon vill ha mer av detta jävliga (jag klarade exakt 10 sekunder av trailern). Själv ska jag väl aldrig sova igen. Synd.
Jag behöver nog inte ens berätta hur mycket jag älskar Tillbaka till framtiden va? Ni fattar att jag är en sån som sett första filmen ungefär femhundratrettiomiljarder gånger? Att jag är en person som när jag har svårt att komma på något vill knacka mig själv på huvudet och säga ”Think McFly, Think!” men låter bli för att folk inte ska sluta vara mina kompisar och att jag är en sån vars bästa dröm i livet var när hon drömde att hon var Marty McFly i öppningsscenen med skateboarden efter den blå trucken? Att jag inte kan spela Popkult om jag inte får vara spelpjäsen Marty McFly pga allt annat är fel fel fel?
Och ni fattar att jag på riktigt fällde mer än en rystår när jag såg trailern till Tillbaka till framtiden-dokumentären (INKL MICHAEL J. FOX OCH CHRISTOPHER LLOYD!!!!) som släpps – ja, 21 oktober?
Ok, gott snack. Måste gå och gråta ut nu pga för mycket känslor.
Snor en lista av Hanna. Bild från Stora Radiopriset, strax efter jag beskrivit Risks dubbelavsnitt Kevin goes to Kink Camp i detalj för en produktionsbolagschef. Bra kväll.
Vad behöver du mest just nu? Gumption (en bra engelsk glosa, den satte sig). Har kommit in i nån slags personlighetsslöhet. Vet inte om jag inbillar mig eller om jag bara skjutit upp höstens första D-vitaminpiller för länge.
Vad tror folk om dig? Att jag är präktig tror jag? För att jag bryr mig om rättvisefrågor så tror nog folk att jag är präktig och lite humorlös. lol.
Vad får du oftast komplimanger för? Att jag är bra på att snacka inför folk. Utseendemässigt brukar det bara mitt hår.
Brukar du skratta för dig själv? Gud ja. Alldeles för ofta in public dessutom.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? ”Vi har försökt nå dig angående ett blommogram till dig.” Trodde det var en hemlig beundrare. Det var SBAB.
Nästa mål i ditt liv? Hitta fina saker att hänga på mina väggar. Fick inkalla experthjälp i form av Elsa för att få mitt huvud runt det. Ska på Affordable Art Fair imorgon och se om jag hittar något som kallar.
Hur svarar du i mobilen? Hallå det är Soraya? Annars nån form av spex som alltid sabbas av fördröjningen innan samtalet kopplar upp. Pärlor för svin.
Antal timmar sömn inatt? Åh jag vet inte, 6-7?
Brukar du komma i tid? Absolut inte. Förutom om det är första gången jag ska göra nåt. Då är jag typ en timme tidig. Har noll tidsuppfattning. Kan lätt komma en vecka för tidigt.
När mår du bra? När jag har ett glas cava i kroppen, precis när förfesten börjar leva upp. Eller när jag är med de jag älskar. Eller när jag har ensamtid med Netflix. Eller alla samtidigt.
Vanligaste färgen på dina kläder? Svart.
Favoritdryck på morgonen? Snabbkaffe. Eller en stor cappuccino med extra shot och laktosfri mjölk från Espresso House.
När brukar du oftast gå och lägga dig? 23.30
Är du blyg? Nej. Men vet att det kan verka så ibland när jag blir tyst. Men oftast är det för att jag inte har något att säga eller att någon annan säger väldigt mycket. Försöker träna på att inte alltid ta socialt ansvar och vara tvångsmässig Härlig Person™
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Aldrig hänt mig pga sååå ifrågasättande och ältande person. Men jag lovar att jag inte är präktig och humorlös.
Efter ett par år som som programledare i P3 och en oundviklig livskris tog hon ett gäng flyttlådor och drog till Stockholm och nu… … ja, det är bland annat det den här bloggen handlar om.
