Snubblade över det här klippet på www. Det är nån webbserie som gitarristen i Moldy Peaches har hittat på som heter :DRYVRS. Skitsamma vad den handlar om mer än att i första avsnittet så dyker Macaulay Culkin upp som Kevin Allister (från Ensam Hemma) igen. Nu vuxen och traumatiserad efter att som barn ha blivit bortglömd och lämnad ensam hemma två jular och jagad av banditer som försöker mörda honom:

Det fick mig att tänka på en antologi som jag var med i för 6 år sedan som heter Vad gör de nu?. Min kompis Alex fick idén om att få folk att skriva om vad som hände karaktärerna i filmer efter att eftertexten gått upp. Vi skulle alla föreställa oss hur de levde i april 2010. Så man kunde inte skriva om någon som dött (i filmen eller med största sannolikhet i verkligheten). Min berättelse var om Forrest Gump Jr, den var kanske inte det bästa jag skrivit, men många andra riktigt bra var med. Sara Bergmark Elfgren skrev om Point Break, Andrea Reuter om Zoolander, Sören Olsson om Jesus och så var det ytterligare 50 personer till som var med. Såg att den fortfarande finns att köpa om nån får feeling.

Okej okej, EN grej kan jag ändå ge Star Wars. Och den ger jag inte ens Star Wars, utan geniet på Jimmy Fallon som planerar alla de här geniklippen de gör. Men detta gjorde mig glad:

Man e väl inte körtönt för inget…

Om du liksom jag ger i runda slängar noll fucks om en ny Star Wars-film (JA – JAG SA DET!!!!!) så har jag en way mycket mer efterlängtad nyhet. Tre av mina bästa kvinnor i livet ska återförenas och göra film igen. Bette Midler, Goldie Hawn och Diane Keaton aka Före detta fruars klubb (inofficiellt kallad för Livets tröstfilm)!!!!!!!! 

Den nya filmen ska heta Divanation och det är Netflix som ligger bakom (tacktacktacktack). Handlingen är typ att de tre har haft ett populärt band ihop som efter 30 år ska återförenas. Det spelar egentligen inte så stor roll (precis som det inte spelar nån roll vad nya Star Wars egentligen handlar om, fansen vill ju bara dit igen). Jag vill bara höra dem sjunga, se dem bråka och bli vänner igen och kanske hämnas på en eller tre snåla, sura, griniga och själviska gubbar (sorry för spoiler om du inte sett Före detta fruars klubb).

Tre viktigaste sakerna som måste vara med i nya filmen:

DEN HÄR (eller motsvarighet):

2. Ett välskrivet gräl (alltså Bette är min drömkvinna i den här typen av roller):

(denna lilla punkt känns mest omöjlig. Före detta fruars klubb är från början en bok som skrevs om till filmmanus av Robert Harling som tidigare har skrivit Blommor av Stål och den fantastiska Älsklingsfiende från 1991 (SE DEN!). Men här ska något skrivas från scratch och de som ska lyckas med detta har typ Surf’s Up på sin korta meritlista. Så…. ja..)

3. Att Stockard Channing får en roll – en riktig roll – den här gången och inte dör typ 4 min in i filmen.

Varje dag dansar jag min fulaste dans och frågar Aurora om hon fortfarande skulle vara kompis med mig om jag dansade så här på riktigt. Hon svarar ja varje gång. Ibland kontrar hon med en ännu fulare dans. Om ni kommer till Hearts idag och käkar brunch så får ni se alla våra silky smooth moves till några av de bästa brunchlåtarna som finns.

Och kommer ni tillsammans med nån kan ni bygga en sån här hamburgerpepperonipizza som vi uppfann sist vi var där. Rekommenderas!

Om ni undrar hur det känns att dra ut två visdomständer i en sittning och ligga hemma i ungefär hundra (okej sju) dagar och ha ont, inte kunna käka och inte vara vaken mer än korta stunder i taget så kan ni fråga mig. I fredags gick jag in till tandis, redo att plocka ut en visdomstand som krånglat sedan alltid och kom ut med två helt andra visdomständer uttagna . Lämnade den gråtigaste gråtattacken (trots starka ångestdämpande) efter mig i tandläkarstolen. Fyfan, det var det vidrigaste! Att inte kunna överkomma sin egen skräck är så förlamande. Är dock lite kär i min tandis, hon är så soft och snäll och har ett så förstående sätt – allt är bra med henne. Och sköterskan var så snäll och tog tag i mig när jag bad om att få hålla hennes hand när jag höll på att gå sönder. Tyvärr hjälpte inte det. Jag fulgrätmig genom hela grejen så hårt att efter ett litet tag gick det inte att andas genom näsan mer pga full med gråtsnor. Efteråt sa tandis att jag ändå var modig som gick igenom hela grejen med att ta ut båda tänderna och att andra patienter avbryter mitt i och bara går. Visste inte att det var ett alternativ ens, får man göra så?

Aja, de senaste dagarna har jag alltså legat hemma och käkat yoghurt med tesked (hatar yoghurt nu), målat några rutor på en tavla som jag inte ens vet om jag vill ha

och kollat netflix. Och sovit då. 

Det här med att måla är något helt nytt. Alltså jag har aldrig varit särskilt bra på att rita, men alltid gillat att pyssla med saker. Jag gillar att pilla med typ korsstygn och annat systematiskt. Så för ett tag sedan pratade jag med en vän om att jag vill ha en stor tavla som jag vet på ett ungefär hur jag vill att den ska se ut, men jag vill inte lägga en massa tusen på den. Han sa: Måla den då! Jag svarade att jag inte har en aning om hur man målar, men han förklarade att Äh, det är bara att göra och blir det fult så målar man vitt över och gör om. Så vi testade. Den första blev jag inte alls nöjd med men den hänger på väggen ändå. Mest för att jag vill ha nåt där. Den här andra… ja vi får se. Ingen av dem är det jag hade tänkt att jag ville ha. Det är mest att jag gillar att pilla med nåt när man ändå kollar på tv. Jag trodde att det skulle vara värsta grejen att måla något, men det var så lätt! Jag såg ett flygfoto på ett stort fält som jag gillade, sen köpte jag en duk på TGR för 70 spänn, testburkar med olika väggfärger på en måleributik för 25 kr styck och en pensel. Sen är det bara att möscha lite och se vad det blir. Mest är det sjukt mysigt. Oavsett om det blir fint eller fult, om det får finnas kvar eller inte.