Åh jag är så lycklig, jag har blivit med världens vackraste cykel! En turkos livsfara som får mig att känna mig som en superhjälte. Ja, jag har en speciell relation till att cykla.

Hur som, det här tipset behöver alla som är på jakt efter en ny cykel i Stockholm få. iRecycle är ett företag som bygger nya cyklar av gamla delar. De köper upp partier av begagnade cyklar från t.ex. polisen och kommunen och sen rustar de upp och säljer vidare. Läste även på deras hemsida att ”Under handledning av våra erfarna mekaniker får även samhällets utstötta en chans tillbaka till arbetsmarknaden genom iRecycle. Grundaren hade själv en svår period i livet och träffade människor i liknande situation. En småstegsspiral nedåt kan göra att det sedan barkar iväg. Vi tror att en utsträckt hand kan göra underverk”.

Aurora och jag gick dit tillsammans och fick kliva ner i ett garage i Vasastan. Väl i verkstaden stod kanske hundra cyklar parkerade och vi fick berätta vad vi var ute efter så fick vi hjälp att leta upp vilka vi skulle ha. Jag såg min cykel med en gång och föll som en fura för henne. Så här såg hon ut från början:

Jag visste att jag ville ha korg och vi snackade om att byta handtag och sadel, fixa med ekrarna och lite sånt. Två dagar senare kunde jag hämta den här skönheten:

Hur fin? Det kostade ungefär som på Blocket + extra för korg och lås. Plus det göttiga i att någon faktiskt har gått igenom hela cykeln så man vet att allt funkar. Jag är rätt nojig med sånt pga tappade framhjulet i en nedförsbacke när jag var 15 år.

Så förlåt Stockholm, men nu har de här två idioterna inte bara fötter att dumma sig på, utan även cyklar.

Halloj, ikväll tycker jag ni ska komma och hänga med mig på Ljunggren. Jag spelar världens bästa låtar mellan 21-01. Ledtråd till musiksmak hittas i rubriken.

Den senaste månaden har varit helt sinnes. Min hjärna har varit ett stort kaos av uppladdning. Det största var så klart Pelle och Paulines bröllop där Aleksander och jag både bestmanade och toastmastrade (med bravur if I may say so myself).

Här är vi på suddig föröl innan bröllopet. Jag hade precis klippt bort de där trådarna som sitter kvar i kavajen på Pelle och skavsårsplåstrat om mina fötter på baren:

Och här efter en miljard glädjetårar och två ”ja!” (bild snodd av Elsa som tog mängder med fler vackra bilder från dagen):

Och i tisdags blev jag avtackad på mitt jobb:

Efter lite mer än två år som Community Manager och föreläsare på Rättviseförmedlingen ska jag göra något annat i höst. Lite oklart vad än så länge, maila gärna förslag!

Igår hade Tiffany och Bianca Kronlöfs föreställning Slå pattarna i taket nypremiär på Södra Teatern. För den som sett sin share av Full Patte så finns en hel del att känna igen, men jag gillade den här formen bättre. Just för att deras spontanitet, äkta kulhet, lekfullhet, Tiffanys liveröst (OMG!) och deras gemensamma briljanta tajming får utrymme att komma fram på ett helt annat sätt. Och på vad jag hoppas är deras villkor. Båda systrarna hade egna stunder på scen där de gjorde längre utläggningar om alltifrån att klättra Kilimanjaro och white privilege till töntiga nättroll och killar som är helt jävla sämst i sängen. Det är i dom scenerna det fanns tid för dem att gå loss på ett sätt som så klart inte får plats i korta webbavsnitt. För mig låg storheten i de fysiska detaljerna. Vissa små rörelser, blinkningar eller mim som fick mig att bröla av skratt (uppenbar självinsikt-lyftet, herregud vad kul!). Och Daniel Åkerström Steens kostym, jeeebus! Det var som att kliva rakt in i Willy Wonka och Effie Trinkets hemliga sexpad mitt på Götgatan. Så snyggt! (obs, syns inte på den här bilden, you had to be there)

Publiken bestod av ca en miljard feministtjejer och det är ju fett på lika många sätt, men jag kände nästan att jag hade velat se den en gång till och den här gången ta med mig någon som inte är extremt kunnig i frågorna, kanske ta med mig en kille som är nybörjare. Eller ännu hellre en sån här kille (OBS läs del två här). För efter år av att försöka syna den typen av bullshit som säkert är välmenad men likväl är bullshit, är det väldigt väldigt skönt att ta hjälp av någon annan för att illustrera sin poäng. Och där tror jag The Kronlöfs är sjukt effektiva. Det går inte att värja sig emot. Tempot är gasen i botten och rummet är helt deras att göra vad de vill med. Som publik är det bara att tacka och ta emot.