Åh det går inte så bra för SVT just nu. Jag tänker på Guldbagge”skämten” och Fittstimskaoset. Ska vi snacka lite om det som hände i morse på Gomorron Sverige också då? Okej okej, let’s.
Panetoz och Sanna Nielsen var med i soffan eftersom de vann senaste deltävlingen i Mello. Kul! Grattis! Hurra! osv. När programledaren John Crispinsson hälsar alla välkomna börjar han dela ut namnlappar eftersom han ”har jättesvårt med namn”. Jag tittar på Gomorron Sverige nästan varje morgon och kan inte minnas att jag en enda gång sett några namnlappar delas ut på det här sättet, snälla rätta mig om jag har fel. Och med den genomlama ursäkten att man har svårt för namn? Nej vet ni vad SVT, det där håller inte.
Nu ska jag försöka vara så absolut genomtydlig jag bara kan: Problemet är inte att programledaren eventuellt kommer att uttala något namn fel, sånt händer. Det är pinsamt och jag tycker att det är extra oartigt när man bjudit in folk som gäster till sitt program, men visst alla snubblar vi ibland på vokaler och konsonanter och alla har vi blandat ihop namn som låter lika. Jag har ofta råkat kalla en Andreas för en Anders eller blandat ihop Robin med Robert. Jag skäms för mitt hjärnsläpp, det känns dumt, jag ber om ursäkt, jag lär mig, vi går vidare. Och ni kan ju bara gissa antalet gånger någon uttalat mitt namn helt fel. Jag har fått heta Suraya, Sonja, Sorya, Saroya, Saraya och allt möjligt. Men det här är inte samma sak.
Det här är antingen att inte ens försöka anstränga sig att lära sig människors namn och det är rakt av förolämpande ELLER så är det ett spex gone så jävla wrong. Det jag menar med det är att när SVT gör en stor sak av namnen på det här sättet, gör de också personerna som bär dessa namn till ”De Andra”. Igen, det är inte samma sak som när en privatperson i ett privat sammanhang råkar säga fel, det här är public service och public service ska representera det svenska samhället, framför allt ska de veta bättre. Men de gör de tydligen inte. Så låt mig förklara på ytterligare ett sätt:
Det handlar inte ens om hur svåra eller lätta namn människor har. Frågan är snarare: svåra för vem? Om SVT var lite mer vana vid att ha människor som hette till exempel Pa Moudou, Nebeyu eller Njol i sina program, antingen som gäster, redaktionella medarbetare eller programledare så skulle vi inte ens ha den här diskussionen. När man väl då har folk med namn som programledaren uppenbarligen inte säger varje dag så behöver man inte göra sig dummare än vad man är eller få andra att känna sig dumma, utpekade eller annorlunda (det gäller alltså både de faktiska personerna i studion och programmets tittare). Nej, det blir inte heller mer inkluderande för att de tre i soffan med mer ”svenskklingande” (SVT:s formulering) namn också får namnlappar. Okunskapen, ovanan och obekvämligheten lyser igenom ändå. Och vet ni förresten hur jag vet namnen på de Panetoz-medlemmarna som inte heter Daniel eller Johan? För att jag också har intervjuat dem och det är mitt frickin jobb att lära mig deras namn på samma sätt som det var det när jag intervjuade de fyra tjejerna som heter Cecilia, Bodil, Elina och Johanna i Timoteij. Men också för att jag har ett hemligt litet vapen som jag gillar att kalla för google.
Men okej okej, SVT kanske försöker lajva public service genom den här tanken som de twittrade när de började ifrågasättas:
Absolut, självklart är det respekt att ge alla sina gäster namn. Men varför inte göra en sån där praktisk liten namnskylt som dyker upp i rutan som vi är vana vid att se i de flesta program på tv? Ni vet en sån som Jan Björklund fick 30 minuter tidigare i samma program?
Det kanske var så att tekniken failade? Alla tangenterna på den speciella namndatorn kanske ramlade av? Låt oss för sakens skull säga att det var så. Låt mig tro en liten liten stund till på att public service vet vad de håller på med och förstår alla människors lika värde. Eller att de bara inte fattade det där lilla problemet med att det kan uppfattas som rätt himla förnedrande, exkluderande och exotiserande att hålla på att skämta om folks namn på det där sättet och trycka ut dem och en del av kanalens tittare (som de dessutom strävar att få fler av) ännu mer på kanten. Eller att de åtminstone kan ta till sig av kritiken under dagen istället för att hänvisa till att det visst var ”ett rolig sätt att namna”? Eh.. nej:
*suck*
Aja men de kanske tog till sig av kritiken yttepytte då, de kanske kan i alla fall kan lyssna på de som försöker förklara?
Måste varit jättemånga som skrev in på vykort med expressbud om hur tacksamma de var för att SVT gjorde namnleken på morgonen. Alla de som sa: HALLÅ LYSSNA PÅ MIG HÄRBORTA, tack för att ni inte skrev den stora tydliga digitala skylten med namn på, jag har mycket lättare för att läsa blank klisterlappstryckt vit text på gul bakgrund avec blänk från studiolamporna. TACK ÄSSVETEE!!
Här nedan kan ni se klippet som jag pratar om:
Så. Nu är jag trött på att ge SVT gratiscoachning i hur de ska följa sitt uppdrag:
God natt.
