Hallå! Mysigt det var igår på Nisses Fredag i P3! Blev megagglad av att det var just Tara som skulle tävla mot Linn igår:

Här är anti-alla hjärtansmusiken jag spelade igår i programmet:

Nu har jag ju aldrig gillat alla hjärtans men en triple hot dog skulle jag ju inte direkt tacka nej till (någon dag på året).

För dig som känner lika samma eller faktiskt tycker om den här dagen och inte har någon att ”fira” med och känner dig ledsen/sur/kränkt/knäckt över det så kan du lyssna på Nisses Fredag i P3 från kl 16 idag. Jag ska spela låtar som handlar om allt annat än lyckliga instagramvänliga förhållanden. Det blir mycket om att vara fri, förbannad eller färdig. Det finns ju inte direkt ett överflöd av glada singellåtar konstigt nog, så det kommer bli lite åt det bittra hållet. Men det hade mer med urvalet att göra än något annat. En ska ju fylla två timmar med musik.

Ett lidet smakprov:

Älskar denna film + låt så mycket!

Såg den här Sex and the city-inspirerade ”I couldn’t help but wonder…”-reklamen från Gillette riktad till BARN om hur mycket de ska skämmas för fjunen på sin ben när de kommit in i puberteten.

Några spontana känslor som dök upp:

och naturligtvis:

GAAAAAAAHHHHHHH!!!!!!!!

Titta en gullig pudel som dansar Lambada!

Efter skitstormen igår och idag ber nu Gomorron Sverige om ursäkt:

Gött. Verkligen jättegött. Men ni förstår att det inte slutar där va?

För som med mycket annat så handlar det inte bara om de enskilda missarna människor i maktposition gör, utan summan av alla dessa stora och små kardemummor Vi kan kalla det för ett strukturproblem om vi ska vara såna och det ska vi. Pudlar är gulliga, speciellt när de står på bakbenen och dansar. ÅÅÅÅÅH okejrå vi tar en till:

Hur gullig?

Men pudlar ändrar inte automagiskt strukturer om man själv inte aktivt arbetar för att ändra dem. Om man själv inte speglar inåt och ser att man till exempel saknar kompetensen eller medvetenheten som gör att såna här saker aldrig igen får gå via alla människor det går igenom för att sen gå ut i rutan. För det förstår vi ju alla att någon gav ett förslag på ett möte, de andra föll in och sa att det verkade kul, någon gav ett uppdrag, någon skrev ett manus, någon tryckte upp klisterlappar, någon gav lapparna till någon annan som sa orden in i en kamera som ytterligare någon annan höll, någon producerade i öronsnäckan, någon twittrade svar som antydde att problemet låg hos de som klagade osv osv. Utifrån det som har hänt så verkar inte en enda person på vägen tänkt -Hallå, det här känns ju inte så fräscht! Eller så har någon tänkt det, men takhöjden på arbetsplatsen är för låg för att våga eller kunna säga något? Vad vet jag om arbetsmiljön just där. Det jag vet är att det här handlar om så mycket mer än 9 minuter som gick ut i SVT en måndagmorgon i februari. Ni ser det va? Och ni förstår väl att den kompetensen som ni saknar faktiskt finns ”därute”? Ni behöver bara vilja göra något åt det. På riktigt.

Pussokram