Ja du..

I alla fall, om ni har ungar i mellan- eller högstadieåldern – lyssna på det här programmet vi gjorde om grupptryck. Det är skitbra. Det går imorgon kl: 9.33.

Nu åker jag hem från Växjö och försöker hantera allt som hänt. Att vara Härlig Barnprogramledare samtidigt som man ska fatta att ens 5 år långa förhållande är slut i en stad där man inte känner någon har varit som ett slags OS i förnekande och undertryckande av känslor. Har haft en så konstig känsla runt halsen sedan i tisdags. Alltså det känns som ett sånt där 90-tals halsband i svart sammet som sitter skittajt. Det är en så himla stark fysisk känsla att jag måste kolla efter hela tiden. Varje gång jag går förbi ett skyltfönster eller en spegel måste jag titta bara för att dubbelkolla att det verkligen inte är något där. Inser så klart att det är råångest som inte fått komma ut pga varit tvungen att vara skärpt och hålla ihop när jag jobbar. Om jag släpper ut det här känns det som att det aldrig kommer sluta. Men det är alltså det som händer nu. Det måste bara ut. Begone evil spirit.

Jag har aldrig hört låtar så tydligt som idag. Jag lyssnar på Dancing on My Own för första gången och förstår inte varför jag aldrig har hört den på riktigt när jag har lyssnat på den förr. Veronica Maggios röst lägger sig som en brandfilt över min kropp. No One’s Gonna Love You bultar så hårt att jag får huvudvärk och måste byta till In the Real World som sluter mina ögonlock och kyler dem i nästan 30 hela sekunder innan tankarna flyger iväg igen. A Change Is Gonna Come masserar mina tinningar medan Chained skrapar små hål i min hud. Jag försöker med Angels istället men då känns det bara som att alla kroppsdelar ska ramla av. Den är för kopplad. Allt är för kopplat.

Efter fem år finns det inte en enda låt som inte påminner och skaver. Jag försöker ändå hålla mig till min musik, det som inte är vårt eller hans. Som Annika Norlin. Hon hade kanske hjälpt nu, men hon är hans. Till och med Ditt Kvarter som jag lärde mig på piano. Jag begraver Use Somebody och Nicest Thing längst bak i huvudet för jag vill aldrig höra dem igen. Aldrig aldrig aldrig igen. Och plötsligt, mitt i alla mina patetiska försök till… något, flyger Positive Vibrations upp och sparkar in min bröstkorg.

Jag letar frenetiskt efter låtarna som kan förklara. Kan bara höra korta partier av varje låt innan jag måste gå vidare till nästa och nästa och nästa. Jag scrollar bland mina favoritartister och undrar om det är någon av dem som vet. Kan någon av dem bara säga vad jag ska göra nu? Kan någon av dem bara hålla om mig och klappa mitt huvud. Bara en liten stund?

Från ingenstans börjar den där textraden om att inte kunna gå utan din luft i mina lungor eka i mitt huvud. Om och om igen så att jag till slut måste leta upp låten och lyssna. För vi är över och jag kan inte andas mer. Jag behöver få in ny luft men allt som finns där är den där jävla Kent-låten.

Och jag som verkligen avskyr Kent.

Fan.

Åh det vore så roligt om folk gjorde detta! Har såklart tagit bort alla namn eftersom SD:are är … och hittar på all möjlig skit. Typ springer runt på stan med järnrör m.m.

Och just det, vill ni att era spoilers ska komma fram bör ni maila kent.ekeroth@riksdagen.se eller kent.ekeroth@sverigedemokraterna.se istället.

Puss puss!

Var inne på Kafferosteriet i Malmö för två dagar sedan. Medan jag står i kön spelar de Nina Simones My baby just cares for me och på två sekunder blev jag den där jobbiga jäveln som ska nynna med och verkar tro att hon är den enda i hela caféet som hört låten tidigare. Ba plinke plonke plinke plonk sjöng jag med i varenda pianoton.

My baby don’t care for 

BOM BOM <– knäppte med fingrarna här, en knäpp på vardera hand. HERREGUD VEM ÄR JAG?????

high-tone places.

HU så vidrigt. Men också gött. Hellre vara hon, än hon som behöver stå bredvid och plågas av vidret. ”Asså hörni, jag har hört den här låten jääääättemånga gånger att jag kan varenda liten utsvävning i den okej?”

I alla fall trillade över den här dokumentären. Har inte sett den än, men tänker att den nog ändå måste vara rätt intressant pga Nina liksom.