Pga så himla sysslolös just nu så passade jag på att söka massa kuser till våren och en sen ansökan nu till hösten redan.

Kan inte ens föreställa mig själv som student. Det har alltid varit så stor del av min självbild att jag inte är en sån som pluggar. Menar verkligen inte att det är nåt fel med att göra det så klart – det har bara aldrig varit min grej. Och det märktes extra tydligt när jag gick in under Mina sidor på antagningssidan och tittade igenom mina gymnasiebetyg. Å herre vilken oengagerad elev hörni! Jag tyckte verkligen inte det var kul. Ville bara hålla på med elevkåren, tjafsa med rektorn och bränna mina slutbetyg i en tunna på Brunnsparken (<– sanning, jag gjorde detta). Pluggade dock en termin engelska i Brighton och det var himla fint. Fast det var ju grejen som var fin, vet inte hur mycket läshuvud jag hade då heller egentligen. Tog mest csn-pengarna och omvandlade dem till bakade potatisar och alkohol. Allt detta trots att jag är en av de nyfiknaste människorna jag vet. Älskar ju att lära mig nya saker.

Vet inte alls vart jag vill komma med det här, men jag är nog lite nervös. Tänk om jag skulle komma in? Ska JAG lyckas skriva en himla tenta? JAG?? Alltså jag är så himla osäker på om jag ens skulle bli antagen til något. Är inte direkt den behörigaste av alla behöriga om en säger.

Om den här supermotiverande texten inspirerar er att ta upp studier så är idag sista ansökningsdagen, ni har till midnatt på er.

Igår sågs ÄNTLIGEN världens bästa bokklubb, Klitteraturklubben, igen. Vi samlades hos mig och pratade om Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna. Så mäktigt med en författare som lyckas mejsla ut och lyfta upp varenda tema i boken så precist. Hur hon lyckas beskriva saker som lycka, sorg, sex, begär, begränsningar, störda föräldrarelationer, samhällskrav så fruktansvärt exakt. Har nog aldrig vikt och markerat så mycket i en bok förut. Mening efter mening fick mig att stanna upp och dra fram pennan igen.

Vet ni hur magiskt det är att sitta i ett separatistiskt, tryggt rum och prata om en bok som berörde varenda en av oss? Ibland tyckte vi så extremt lika, vid andra tillfällen ville diskussionen aldrig ta slut. Den väckte rätt olika saker i oss, men den ruskade om något hos alla. Och gemensamt var att varenda en av oss kunde dra så himla tydliga paralleller till våra egna liv. Det är just det som gör det trygga rummet till det allra viktigaste i klubben, för när man sitter där med sina färska insiktssår och behöver få ut orden måste de tas emot. Oavsett om de gäller ens brusta hjärta, oförmåga att känna lycka i stunden, hur när vissa specifika situationer dyker upp på tv:n så måste man lämna rummet för att det gör för ont eller hur man känner igen sig i att man kanske aldrig kommer klara av att leva på det sättet som anses vara ”normalt”. Allt det lyssnas på och vänds och vrids på det mest respektfulla och varma sättet ni kan föreställa er.

Tänk er själva att få sitta med några av de klokaste man vet över en helt sjuk knytisbrunch och rensa inombords på det här sättet i fem himla timmar tills det börjat mörkna ute och man känner sig helt torktumlad av för mycket mat, känslogegg och garv. Och en vänsterskinka som somnat av för mycket stillasittande.

Hatar ju ej Skin direkt.. Kommer aldrig kunna förstå hur så mycket cool kan vara inbakat i en och samma person.

Är ej ett stort Jimmy Fallon-fan direkt. Tycker han är allmänt eh?! Men det här gillade jag så himla himla himla mycket. Låt mig vara tydlig med att det har inget att göra med honom och allt att göra med Miley (så besatt av henne nu) och The Roots:

Om ni inte redan sett förra veckans SNL när hon både var värd och artist – se det. Det börjar himla starkt med att hon möter sitt forna jag och även spelar Scarlett Johansson i en 50 Shades of Grey-audition tillsammans med Christoph Waltz. Sen blir det lite segt mot mitten och slutet men hennes uppträdanden är guld.

Hennes skiva Bangerz kom ju ut precis nu, blev väldigt glad av detta: