Väntan på en ny säsong från Broad City – den bästa och ja, egentligen enda serien om två 20-någonting tjejer i New York med en passion för gräs och utekvällar som lär plåga oss tittare med fomo – är fortfarande en vi lär genomlida ett bra tag till. Februari är månaden då den tredje installationen av Abbi Jacobson och Ilana Glazers alltid lika urspårade eskapader når oss, då förmodligen med ännu kändare gästskådespelare inkluderade, för den här serien blir bara större och större.

Tur nog härstammar komediserien från internet, och genierna bakom den verkar inte ha glömt sina rötter. Igår landade nämligen ett nytt ocensurerat – men fortfarande rätt censurerat – klipp på Youtube där vi bjuds in till tjejernas diy-spadag. Än en gång är det uppenbart att de två är allas våra själsfränder när de öser kärlek över den fantastiska skådespelaren Jessica Lange. Sen kommer twisten som involverar ett visst rumpbeläget hål – och abrupt förvandlas en dag av spirituellt upplyftande skitsnack till en hårlynchande mardröm.

Även ifall jag till viss del kan sympatisera* med Abbi och Ilanas smärta så är jag väl i slutändan en manschauvinistisk YAAAS-sägare som inte kan låta bli att skratta när de lider – eller är det kanske bara bra humor helt enkelt? Jag är rätt kräsen inom den genren så måste medge att jag är lite osäker.

*Bara för att förtydliga, jag har inte stoppat upp hårborttagningskräm i mina nedre regioner.

I skuggan av Himalaya finner vi en tillflyktsort från vardagens påträngande stressfaktorer. Ett tempel där munkar tillbringar sin tid med meditation – och snart även du i din egen form.

Resan mot Samsungs Catchup Grant-stipendium har nämligen börjat, en resa vars slut innebär att en lycklig vinnare kommer få chansen att se igen alla sina favoritserier i ett indiskt tempel. Med jobb, sociala mediaflöden samt familj eller liknande – om du ens har tid över till det – blir det svårt att få in alla de hundratals serier man vill se i sitt schema.

Hur många tv-serier skulle du ta igen, och vilka, under 100 dagar på en spirituellt tillflyktsort? Den frågan kommer att ställas i en final där ett flertal kandidater kommer att genomgå en rad tester i form av lögndetektor och psykologiska utvärderingar, kontrollerade av Samsung, för att finna den perfekta kandidaten för detta tv-experiment. Ifall CIA-klyschor eller några ”good guy, bad guy”-cops förekommer återstår att se.

Huruvida jag själv skulle passera alla tester felfritt är en annan fråga. Under månaden har jag testat en något minimerad version av denna upplevelse med en SUHD-tv – som även kommer befinna sig i Indien under 100-dagarsstrapatsen – utlånad av Samsung. Ni har säkert sett reklamerna för den ”vridna” tv:n, minst sagt fascinerande grejer. Tror aldrig mina ögon har varit mindre plågade av ett dygnslångt tv-maraton.

Men även ifall jag kanske är bäst lämpad för tv-tittande i mitt vardagsrum kommer någon kandidat att vinna biljetten till Indien. Vem det blir får vi reda på den 26 oktober då en vinnare kommer presenteras.

Sen 60-talets vurm för b-aktiga sci-fi-filmer, och genom 70-talets oförklarliga våg av bortföringar, har vi ställt oss frågan: finns det liv bortom vår planet? Svaret, ja, det gömmer sig kanske bland populärkulturen.

Bevisgrunden för liv på andra planeter har varit svag genom åren, makthavare har hymlat och viftat bort det hela som tomma konspirationsteorier. ”Gröna gubbar i flygande tefat?” Ja, visst det låter befängt, men för några år sen landade trots allt kanske det bästa argumentet någonsin – i just vår ofta UFO-älskande populärkultur, passande nog – för intelligent liv bortom vår jord: Benedict Cumberbatch.

Konspiratörer har länge pekat på att den brittiska skådespelaren egentligen är ett vandrande och – artificiellt eller ej – andandes bevis på att vi inte är ensamma i detta universum. Studera bara hans figur, från de slingrande armarna till de nästan hypnotiserande bottenlösa ögonen. Inte övertygad? Googla då ”Benedict Cumberbatch” samt ”alien” och se hur bevisen radas upp framför dina ögon, till och med de gröna karikatyrer från förr förvandlas bredvid en bild av Cumberbatch till ett än mer solitt bevis för att inte bara har vi en utomjording bland oss, denna varelse har funnits bland oss länge. 

Idag får, tidigare ansett galna, konspiratörer ännu mer vatten under sin kvarn med en trailer från utomjordingen Benedict Cumberbatchs kommande produktion: en julspecial för BBC-serien Sherlock.  Medan tidigare säsonger har följt denna privatdetektiv när han löser brott med finess – och en outhärdlig självgod basröst – i en samtida värld tas vi nu tillbaka till ett tidigare liv, närmare bestämt 1800-talets viktorianska era, en era då den ”skräplitteratur” som skulle bli fundamentet för framtidens sci-fi växte fram.

Tro inte att vi talar om några sammanträffande här, BBC har trots allt försökt driva jordens befolkning till vanvett med över 800 avsnitt av rymdfararen Dr Who. Ifall de har en uråldrig utomjording bland sitt skådespelarensemble kommer de att använda den, för ärligt talat, vem vet vad de planerar? Ridån har enligt trailern dragits undan och scenen är redo, men för vad? Vore det alltför dåraktigt att tro att britterna har matat oss med propaganda i alla dessa år som förberedelse inför en kommande invasion?

Bevisen gömmer sig bland alla mörklagda hörn i denna trailer, förutom Sherlock Holmes huvudbonader vars importans praktiskt taget tycks affischeras framför våra ögon. Vad är grejen med en jägarhatt och vad signalerar den? Försöker någon säga att vi snart är de jagade? 

Frågorna börjar än en gång staplas på varandra, efter år av Cumbermania och dess tillhörande bitches börjar jag tro att vi blir hjärntvättade till att bry oss om denna karismatiska skådespelare – som helt uppenbart inte är karismatisk, lyssna bara på honom. Det hela håller ärligt talat på att göra mig galen, så pass att jag snart själv lär inspektera skalpen gömd under den där hatten. 

Detta blogginlägg lider mot sitt slut och med det mitt hopp, redo att förtäras av Cumbermania. Efter alltför många utekvällar – spenderade på sunkiga söderhak där ölen går för hela 25 kronor – med skeptiska vänner och utebliven respons är jag snart redo att ge upp. Mina vänners ögon skriker dravel medan deras munnar talar om några deckarromaner från 1800-talet, som om inte det var bevis nog. Måste jag börja raka mig ännu mindre och börja konsumera ännu flera olagliga substanser för att någon ska ta de konspirationer jag talar om på allvar? Nej, det är snarare så att manin redan har konsumerat mina vänner, de kan inte längre se det jag ser.

Bevisen finns trots allt genom historien och populärkulturen. Vem byggde pyramiderna? Utomjordingar, googla bara. Var ville ET ringa? Hem? Nej, det handlar snarare om vem han ville ringa. Ni tror han sa ”home”, men jag vill påstå att det snarare handlar om Holmes. När julen väl kommer gör ni bäst i att hålla ett fast grepp om presenterna, för det lär inte vara tomten som knackar på. Jag som verkligen ville se den nya säsong av X-Files, men jag antar att det finns ett värre öde än att se den dystopiska framtid ens favoritserie talade om realiseras – om det nu inte vore för Benedict Cumberbatchs inblandning i det hela.      

Hi-hats och snares nedpitchade, 808s kicks och basgångar distade, där har ni receptet på vad som lite raljant kan kallas en banger på Soundcloud dessa dagar. Komponenterna florerar i ett överflöde på musikdelningsforumet och har minst sagt börjat kännas kasserade. För ibland är kanske en viss musikyttring reserverad till de som faktiskt förstår och kan hantera den. Tur nog har det närmaste vi kommer ursprungsmakare i detta fall slagit sina djävulska hjärnor samman och skapat en diaboliskt tung ensemble-låt utan dess like, redo att få andra producenter att omvärdera sina prioriteringar.

Det handlar om Worldwive, första singeln från Misogis kommande album PLAYMISOGI®, där Dubai-producenten gästas av en rad välkända namn bland Soundcloud-flöden – närmare bestämt Night Lovell, Dylan Brady, Curtis Heron och Fifty Grand.

Ett 808s-dränkt magnum opus år 2015 är inget utan en iskall vers från den självutnämnda mammas pojken Night Lovell, ackompanjerad av synthar gjorda för annalkande Halloween-tider. Men inte helt oväntat lånar även medproducenterna Dylan Brady och Fifty Grand ut sina röster där sistnämnda, vars sång vi hör över det industrikokande mittenpartiet, är den mest spännande. Om jag inte missminner mig är detta nämligen första gången vi hör Grands sångröst sen hans könskorrigering, och från vad vi kan höra glädjer det mig att de hoppfulla orden i hans annars väldigt hjärteskärande och blottande Fader-krönika från förra året tycks stämma – rösten är på väg att nå sitt crescendo.

Dock handlar det här främst om produktionen, och ifall någon fortfarande kan få hörlursmobbande 808s att låta intressanta så är det Misogi. För sin ringa ålder – grabben är trots allt knappt född på 90-talet – bemästrar han den ljudbilden han vill framhäva fullt ut. De klaustrofobiska melodierna i symfoni med nacksvingande trummor är en skräckfilm på tjack gjord för en blodig fest i äkta Blade-anda, samt en utmärkt tidskapsel av vad som under de senaste åren har vuxit fram och blivit till en ljudmässig norm på Soundcloud – vilket är befriande och uppgivande efter att ha hört alldeles för många slarvigt skräniga basgångar detta år.

Lägg även på minnet att bland alla de influenser tonåringen har haft är, enligt han själv, svenska GRXGVR en av de största:

Meddelande till valfri svensk musikjournalist. 

Äntligen, efter tre år av väntan, verkar Tim Vocals ha funnit ett hem i skivbolaget Next Records NYC och med det flödar nu ny musik från artisten. Men först är kanske en kort introduktion på sin plats?

Det var under 2012 som en rad freestyle-videos, inspelade på en gata i klassiskt rapmanér, började dyka upp på Youtube. Där kunde vi finna en ung artist omgiven av en skrytsam crew. Men det fanns en twist, artisten Tim Vocals är nämligen ingen rappare utan en rnb-sångare som med sin röst förvandlade låtar av t ex Drake eller The Weeknd till råa skildringar av hans vardag i ett ekonomiskt nedsatt och kriminellt Harlem. Under den sommaren släppte han mixtapet Live from Harlem, som bland annat innehöll den fruktansvärt medryckande internethiten Harlem NYC, och efter det verkade en framtida karriär säkrad.

Problem med lagen skulle dock komma i vägen för Vocals som under de senaste åren har spenderat en stor del av sin tid inlåst, med några glimtar av förhoppningar till låtar släppta då och då – vilket bland annat yttrade sig i den förkrossande Next-videon där vi följer sångarens väg till häktet. Men inget konkret eller lyckobringande verkar ha kommit Vocals väg förens nu.

Sen ett kontrakt med Next Records signerades tycks sångaren vara mer dedikerad till sin ”Real N****s Bars”-rnb än någonsin tidigare, vilket manifesterar sig genom låtsläppsföljetongen #TimTuesdays där den unga förmågan briljant tar sig an några av årets största hitlåtar.

Återkomsten blev officiell förra veckan när Vocals förvandlade Where Are Ü Now till en weedode – som i varje amerikansk politikers hörlurar säkert skulle få den matsvulstiga drogen legaliserad i alla stater – och nu är det The Weeknds tur, än en gång. Ta efter Tim Vocals och det är mer än ditt ansikte du inte lär känna när The Hills remixas till en smärtstillande eskapad. Den ena stunden släpiga, andra stunden pricksäkra, rösten tar oss på en Fear & Loathing-resa genom ett Hollywood dränkt i partydroger och vi gör alla bäst i att kapitulera för euforin.

Ni längtar efter Frank Oceans nya album? Se över era prioriteringar för i november  släpper Tim Vocals sitt nya album som lär lämna ett starkt avtryck på detta musikår.