10:02 23 Jan 2015

Under gårdagen gav jag ett smakprov från årets filmfestival i Sundance med rapparkavalkaden Drop. Då skrapade vi dock endast på ytan av årets alster, och ännu kan vi drömma om att närvara vid branschen mest älskade snöinferno. Få av oss har kanske chansen att att närvara vid indiemeckat men detta hindrar oss inte från att se närmare på vad de har att erbjuda i år när det kommer till progressivt filmskapande. Från svenska dokumentärfilmare i Floridas trailer parks till emotionella sci-fi-draman — detta är filmerna du kommer vilja hålla utkik efter under 2015.

 
10. Seoul Searching

80-talet är fortfarande en fullt levande utopi på bioduken med alla dess färglystna filter. I denna tonårskomedi möts koreaner från hela världen på ett sommarläger för att lära sig om sitt kulturarv. Trailern är fullpumpad med tidsenlig musik, retroaktiga ljudeffekter och en vass ton där amerikanska klichéer blir till indieguld.

9. I am Michael

När James Franco inte störtar diktaturer lever han ut indiefantasier. Som tidigare finner vi honom i mer än en film när Sundance går av stapeln. Nog för att jag kan uppskatta bromancen med Jonah Hill i True Story, men mest lovande verkar ändå detta verklighetsbaserade drama vara. I am Michael berättar historien om en homosexuell man som fann kristendomen och blev en pastor — ja, detta är baserat på en sann historia, och lär säkerligen vara perfekt för den underligaste skådespelaren på Instagram.

 
8. Advantageous

I en framtid där klyftorna mellan de rika och fattiga är måttlösa väljer många att drömma sig bort. Det verkar i alla fall vara premissen för detta familjedrama med en touch av Philip K. Dick. Bara inte Arnold Schwarzenegger väntar på andra sidan av eskapismen så har vi något lovande här.

7. Going Clear

Filmen typ hela Hollywood fruktar i år är Going Clear. Alex Gibney tar oss till de troendes fängelse med Going Clear — en dokumentär om, ja ni gissade rätt, scientologi. Tom Cruise är nog redo att lägga hela Mission Impossible 5:s budget på att stoppa denna djupgående undersökning av kyrkan och dess grundare L Ron Hubbard. Den är baserad på Lawrence Wrights bok och lär vara många advokaters måltavla detta år.

 
6. The Hunting Ground

Med The Invisible War tog Kirby Dick sig an orättvisor inom den amerikanska armén på ett sätt som prisades världen över. Med sin nya dokumentär är dock siktet riktat mot ett slagfält inom hemlandets gränser — college. Här erbjuds vi en inblick i de amerikanska skolornas nästintill konspiratoriska behandling av våldtäktsoffer, där kvinnorna skuldbeläggs. Om The Hunting Ground får lika stor genomslagskraft som Dicks tidigare verk lär många rektorer få stå till svars detta år.

5. The Bronze

I vad många tror kan bli festivalens bästa komedi får vi ta del av en olympisk medaljörs vardag, där glansdagarna bakom ligger bakom henne. Den är skriven av huvudrollsinnehavaren Melissa Rauch och borde kunna bli en mer lättsam inblick i en elitidrottares liv, där krigsläger och psykopatiska tränare är exkluderade — så vitt jag vet.

 
4. Pervert Park

Här har vi ännu en dokumentär laddad med kontrovers. Svenska dokumentärfilmarna Frida och Lasse Barkfors tar oss med på en resa genom ett ökänt kvarter i Florida, som råkar vara hemmet för över 100 sexförbrytare. I samhällets utkant får vi ta del av liven ingen vill leva. Det verkar bli en brutalt ärlig skildring utan medlidande – och därmed perfekt för Sundance.

3. The Diary of a Teenage Girl

Alla som har läst serieromanen vet att denna ungdomsskildring kan chockera. I 1970-talets hippiehuvudstad San Francisco får vi följa en ung tjej som ger sig in i en romans med sin mammas pojkvän, spelad av Alexander Skarsgård. Detta är skådespelerskan Marielle Hellers regidebut och spås bli en kraftfull sådan.

 
2. Partisan

I sin långfilmsdebut ger Ariel Kleiman oss en inblick i ett Australien undangömt för omvärlden. Vincent Cassel — till synes i toppform — spelar här en man som ser över en tillflyktsort för kvinnor och barn på flykt från sitt förflutnas plågor. Men fruktan slår till i Cassels rollfigur då hans äldsta son och protegé börjar utforska världen runtom dem. Under idyllens ytan kokar ett känslomässigt drama där kameran verkar ha fångat upp hisnande miljöer.

1. Z for Zachariah

Vid första anblick liknar detta postapokalyptiska relationsdrama 50-tals rullen The World the Flesh and the Devil något avsevärt. Men när Robert O’Briens roman agerar förlaga kan det bli till en tankeväckande film där Chris Pine, Margot Robbie och Chiwetel Ejifor har en chans att briljera som de sista människorna på jorden. Detta är regissören Craig Zobels andra film och många är förmodligen spända på ifall den kommer skaka om lika mycket som den kontroversiella debuten Compliance, vars premiär på Sundance för tre år sen möttes med burop.

8:07 22 Jan 2015
 Speaking with Appleby

Undansköljd i en dimmig mystik och ett ansikte ej öppet för allmänheten har Appleby sakta men säkert blivit Soundclouds senaste R&B-enigma . Det tog sin början med den bäcksvarta Spit on Me där sångarens självskadebeteende blev till surrealistiska fantasier med hjälp av en melankolisk pianomelodi. Numera är musiken fortfarande av den deprimerande sorten — samtidigt hänger han dock runt med Russell Simmons och släpper nya låtar genom Complexs systerblogg Pigeons and Planes. I en ny intervju med sidan pekar han ut Spooky Black som en inspiration till hans mörka ljudbild vilket knappast chockerar då nämnda sångares grupp thestand4rd tycks kunna bli en trendsättare för året. 

Med intervjun har författaren och ständiga Mishka-bloggaren neonpajamas satt ihop en spellista av det material Appleby hittills har delat med världen. Genom sex spår sätter lågmälda synthar tonen och ekande trummor tar oss framåt med emo-R&B-sensationens mörka stämma som ett överraskande ledljus genom landskap jag endast skulle kunna likna med någon snötät gothvideo från 90-talet. Denna värld dit texterna tar oss är djupgående personlig och stundtals går det nästan att känna av pulsen i Applebys röst. Vare sig denna röst tillhör en framtida stjärna eller förblir ett Soundcloud-fenomens återstår dock att se men något säger mig att han ändå alltid lär finnas där för internets mest brustna hjärtan.

 

DOPE.jpg

Sundance mytomspunna filmfestival står för dörren och med den en rad filmer som vi andra lär få se ett halvår härifrån. Men den som väntar på något gott eller? I detta fall handlar det dock om något mer rusingivande och smått olagligt med trailern till filmen Dope. Här tas vi till de hårda gatorna i Inglewood, Kalifornien där vi finner rapnörden Malcolm — spelad av debutanten Shameik Moore — i en adrenalinstint kamp mot tiden efter att en fest når sitt slut med en misslyckad drugdeal.

Regissören Rick Famuyiwa ville enligt Entertainment Weekly ge en inblick i livet för den vanliga killen vars hotfulla omgivning är en han inte kan försvara sig emot. Att göra den skillnaden mellan filmens protagonist och de tonåringar vars vardag är att langa droger känns som smått överilad elitism när filmen ändå har tagit inspiration från regissörens uppväxt. Året är 2015 och att spela tv-spel kräver ingen högskoleutbildning.

Samtidigt förstår jag vilka vars liv Dope är tänkt att skildra — de ofta självproklamerade weirdos som växte upp med rap under 90-talet och fann relaterbara artister likt Odd Future vid 2010-talets början. Precis som Earl Sweatshirt i låten Chum tycks Malcolm vara too black for the white kids, too white for the black. Kanske är det ett perspektiv outforskat och måhända perfekt för ett coming of age-drama där halvt självbiografiska element skall ha adderat till ett estetiskt Wes Anderson-homage från Famuyiwa.

Om inget annat har filmskaparen lyckats locka med en hel del rappare. I denna korta men intensiva trailer kan vi se skymten av A$AP Rocky som tillsammans med Vince Staples, Tyga och Casey Veggies verkar vara där för att säkra den buckethat-kompatibla målgruppen. Nämnde jag även att Pharrell ligger bakom musiken Malcolm och hans band utövar? På pappret verkar liknelsen Boyz In Da Hood för en generation uppvuxen på N.E.R.D istället för NWA inte alltför långsökt.

10:21 21 Jan 2015

I dimmiga Olympia, Washington bildades 1994 ett band vid namnet Sleater-Kinney. Bandet bestående av tre kvinnliga medlemmar blev under elva år kända för sju punkkraftiga album vars budskap fann inspiration inom vänsterpolitik och feminism.

Från New York härstammar en duo kanske inte helt olika redan nämnda band. Abbi Jacobson och Ilana Glazer startade 2009 en webbserie tillsammans vid namnet Broad City. De skulle dock komma att byta format till tv med lite assistans från Amy Poehler och är nu inne på sin andra säsong. Om det går bra för dem? Minst sagt. Tv-serien har sen sin premiär bemötts av enstämmiga hyllningar och prisats för sin progressivitet med offensiv humor inte helt främmande för feministiska tankegångar — och måhända lite weed.

Nu finner vi hursomhelst det återförenade punkbandet — ledda av Carrie Brownstein från fenomenalt absurda Portlandia — och tjejerna från Broad City i samma bar för över en timmes snack dedikerat till allt samt lite av ingenting. Den som trånar efter anekdoter kring Hannibal Buress eller Fred Armisens eskapader bakom kameran lär dock bli besviken. Här ligger nämligen fokuset på ett djupgående samtal kring feminism och hur alla de närvarande på scenen har brutit ner samhällets förväntningar på hur de — som kvinnor — borde agera. Utöver det utforskas Sleater-Kinneys ikoniska förflutna inom riot grrrl-rörelsen och framtiden med det numera nysläppta albumet No Cities to Love.

Sedan finns även en del smicker att vänta då bandet och tv-stjärnorna är fanatiska fans av varandra. Med all rätt då det blir uppenbart att detta är två generationer formade av samma ideal vars budskap ljuder ur två olika medium. Försvinn borta bland den intima atmosfären i lilla Ace Hotel nedan.

Är det en överdrift att påstå att Julia Spada är en av de mest underskattade sångfåglarna Sverige besitter — eller hur ska jag formulera det hela? Låt det i alla fall vara sagt att Lägg Dig Ner-sångerskan förtjänar all hype hon kan erövra. Under de senaste åren har hon blivit synonym med en skarpt distinkt och hjärtskärande röst, som över svävande synthfrälsningar har slagit an själsenliga ackord inom oss.

Bakom några av dessa produktioner ligger Ludvig Parment som — under pseudonymen Saturday, Monday —  gjorde fantastiska The Ocean med Julia Spada. Numera tycks de ha siktet på ett längre samarbete som duon Breakup
 
Debutsingeln Bubble är exakt den melodramatiska göra-slut-musik en kunde önska från dessa två. Melodin klingar av synthpop-esque tragedi i regi av Parment, där Spadas röst gungar i unisont smärta med den mörka basgången. Resultatet blir en tung tryckare i vemod vars slagkraft är medryckande.
 
2015:s alla romanser dömda att misslyckas tycks därmed ha funnit en kompositör i denna konstellation. För i slutändan behöver man måhända ingen — kanske bara en egen bubbla med synthar och all dess eskapism inkluderad.