Ibland kan jag känna att vi är dömda till ett liv fastlåsta i det svenska vintermörkret, bevittnandes hur omvärlden får gotta sig i all möjlig populärkultur före oss. Detta är till exempel fallet med Paul Thomas Andersons kommande film Inherent Vice. Här är mord, sekter och Kalifornien bara några av komponenter i denna filmatisering av Thomas Pynchons noir — och redan idag har alla bosatta i London en chans att ta del av galenskap.

Tur nog har detta i alla fall resulterat i en kort trailer som en del av marknadsföringen. Även om den första officiella kändes skakig så landar detta korta smakprov bättre och herregud rollistan! Filmens titel syftar på en befintlig brist vilket inte går att säga om detta galleri av skådespelare. Det är några tungviktare som radas upp i trailern men allra mest spänd är jag på att få se vilken sida av sin mångfacetterade personlighet Joaquin Phoenix har anammat för rollen som filmens ankare Doc Sportello. Om inget annat så är polisongerna vad drömmar är gjorda av för varenda excentrisk Södermalmsdriftare där ute.

Filmen får sin svenska biopremiär 20 mars nästa år.

Det kanske fanns en tid då världen hade någon form av respekt för Adam Sandler. Hans tid hos Saturday Night Live är inte den mest minnesvärda men gav helt klart upphov till en del oförglömliga sketcher. Under 90-talet gjorde han succé med infantil humor för att efter millennieskiftet erbjuda mer seriösa rollprestationer i filmer som Punch Drunk Love. De senaste åren har dock varit en mörk, nedåtgående spiral fylld av en rad tveksamma komedier. Cirkeln tycks nu vara sluten med The Cobbler — en magisk feelgood som tagen från skådespelarens parodiserade verklighet i filmen Funny People. 

Dagarna är i dessa sena hösttider mer mörka än ljusa då vi går mot den långa vintern. När du lämnar hemmet för jobbet är det mörkt, när du kommer hem från jobbet är det mörkt. Deprimerande? Ja, något. Tur nog finns det en vardagshjälte i form av en mp3-fil specifierad som podcast.

Framgångsvågen för det digitala mediumet tycks inte ha en ände, och jag har nu bestämt mig för att förgylla de kommande månaderna i era liv med fem podcasts där allt från hektiska filmdebatter till aliens och verkliga mordgåtor figurerar. Såklart finner du följande i iTunes och Podcaster.

5. The Canon

Förra veckan lanserade podkanalen Wolfpop sitt alster och en av de mest lovande titlarna är The Canon. Här utmanar de två hänsynslösa filmkritikerna Devin Faraci och Amy Nicholson — från Badass Digest och LA Weekly — varandra i en episk kamp om vilka filmer som förtjänar att tillhöra The Canon, en lista över verk värda att minnas för evigt. Hittills har de tagit sig an Goodfellas och Indiana Jones and The Temple of Doom med ett hetlevrat resultat. Detta är kanske inte podden du väljer att luta dig tillbaka med en gråmulen söndag då de båda recensenterna gör sitt absolut bästa för att motbevisa varandra. Underhållningen är uppseendeväckande då de två kan gå från att belysa den postkoloniala problematiken i Indiana Jones resa genom Indien till faktumet att skådespelerna i Martin Scorseses maffiaklassiker är oerhört felcastade då de alla spelar män i 20-årsåldern, vilket ger en helt ny syn på filmen.

4. X-Files Files

Premissen för denna nostalgiska tillbakablick på FBI-agenterna Mulder och Scullys äventyr bland utomjordiska konspirationer är kanske lite smal – men ärligt talat, har du inte sett X-Files tidigare har du nu en perfekt anledning. Silicon Valley-skådespelaren Kumail Nanjiani kanaliserar här sin brinnande kärlek för kultserien varje vecka genom livliga diskussioner med intressanta gäster. Vi kan bland annat höra hans briljanta fru Emily V. Gordon, redan nämnda Devin Faraci, Emma Caulfield från Buffy och Vampyrerna samt självaste nördguden Kevin Smith — var dock inställda på att den sistnämnda likt alltid mer än gärna talar om sig själv. Podcastens absoluta höjdpunkt är dock Kumails hängivna arbete. X-Files är bland pålästa tv-tittare känt för att ha kickstartat den moderna tv-kulturen, och här får vi till exempel ta del av dåtidens spekulationer från en av de första internetforumen dedikerad till en tv-serie. Detta ger oss en spännande inblick i begynnelsen av de vettlösa teorier som skulle komma att bli fundamentet för dagens Reddit-teoretiker.

3. The Nerdist Writer’s Panel

Här har vi en av de äldre aspiranterna på listan från den alltid lika underhållande hemsidan The Nerdist. I denna podcast får vi ta del av manusförfattaren Ben Blackers möten med förebilder och jämlikar där de reder ut den alltid lika mångsidiga processen som är att skriva manus. Oftast rör det sig om tv-serier, och det är just där vi finner några av de mest intressanta gästerna. Fokuset är ingen specifik genre så även sitcom-älskaren kan finna något här men för fans av de senaste årens bästa draman är detta inget annat än en guldgruva. Vad sägs som Breaking Bads Vince Gilligan, Fargos Noah Hawley eller Kurt Sutter, med en sann inblick i dårskapen bakom Sons of Anarchy.

2. Firewall & Iceberg

När det kommer till det rådande tv-klimatet känner ingen till branschens alla turer lika väl som Hitfixs egna Alan Sepinwall och Dan Fienberg. Vare sig det är den senaste premiären, nedläggningen eller twisten har de två alltid en intressant infallsvinkel att komma med. De båda är något av veteraner, vars ord är värda att tas på allra största allvar. Med över 250 inspelade avsnitt är dynamiken mellan den varmhjärtade Sepinwall och den cyniske Fienberg fulländad vilket ger upphov till inbjudande samtal. Faktumet att den ackompanjerande infotexten för varje podd innehåller tidpunkterna för alla programmets ämnen gör även lyssningen underlättande i en tid då vi fruktar spoilers mer än någonsin förr.

1. Serial

Okej, här är kanske en som inte faller inom ramerna för populärkultur lika väl som de andra, men faktumet är att Serial är den absolut bästa podcasten där ute just nu. Konceptet är något inte helt bekant för podcastvärlden då serien — istället för att fokusera på en enskild gäst eller historia i varje avsnitt — har ett narrativ som sträcker sig över en hel säsong. Många har valt att likna podden med True Detective, och då inte bara pågrund av berättarformatet. Detta är den riktiga historien om en dömd mördare och programledaren Sarah Koenings jakt på den dolda sanningen i ett häpnandsväckande fall där allt inte tycks stämma. Den begåvad historieberättaren Koening tar oss med hjälp av bevismaterial, förhörsinspelningar och intervjuer på en fängslande resa genom ett grått Baltimore där mystiken vilar lika tätt som över Louisanas träskmarker. Världen vi bjuds in till är lika sann som den är levande och har gett upphov till miljontals lyssnare – alla med sina egna teorier kring fallet.  Serial är sannerligen något av en In Cold Blood för podcasts och det vore dåraktigt av dig att inte ta del av den.                   

Har du fler podcasts att rekommendera? Lämna en kommentar!  

Hela Stockholms gamla indieelit håller idag andan medan Morrissey tar sig igenom de svenska skogarna i jakt på minkar att befria — allt i förberedelse för morgondagens föreställning på Hovet. Det är med andra ord en påfrestande tid för rocklegendens blint dedikerade följe, vetandes att han befinner sig någonstans i stadens utkanter måste vara en kittlande tanke. Men ta det lugnt, för en temporär frälsare finns här i form av en annan artist med en kärleksrelation till sin egna hybris — James Franco.

Skådespelaren har nämligen släppt första singeln från ett kommande musikprojekt tillsammans med sin gamla konstpolare Tim O’Keffe. Duon går under namnet Daddy och vi kan nu ta del av första smakprovet från deras The Smiths-inspirerade film/album Let Me Get What I Want. Första låten bär på det familjära namnet This Charming Man och är likt resten av spåren på albumet baserad på dikter ur Francos senaste bok som i sin tur är baserade på The Smiths fullpackade portfolio. Vad vi har här är helt enkelt ett virrvarr av influenser med sin hemvist i Pineapple Express-skådespelarens något stenade hjärna. Gissningsvis var han hög under hela skrivprocessen — gissningsvis.

Med varje låt följer även en musikvideo regisserad av filmelever från Francos hemstad Palo Alto. Varje visuell tolkning är en del av ett övergripande narrativ och kommer kunnas ses som en hel film när albumet finns ute under 2015. Franco har även målat en tavla för varje låt men skitsamma, det intressanta här för alla The Smiths-fans är faktumet att bandets gamla basist Andy Rourke har deltagit i inspelningsprocessen av samtliga låtar.

För det är väl alltid något? Lite av en fredsgåva efter denna korta samt drastiska krigsförklaring mot indiehusguden. Jag är egentligen väl medveten om att Morrissey inte letar minkar, dock lär han ha satt eld på ett flertal snabbmatskedjor vid den här tidpunkten. Med det sagt gör varenda finlandsfärja bäst i att kasta allt kött överbord, då britten beger sig ut på Östersjön under helgen.  

Rasism i Hollywood återvänder — likt filmstadens alla franschises — varje år ännu mer påkostad. Senaste exemplet vi kan se vid horisonten är Ridley Scotts nya bibliska epos Exodus där historien om Moses skildras med hjälp av filmvärldens kändaste och vitaste skådespelare. För hur mycket smink och skägg du än pryder Aaron Paul med så är han fortfarande en methkokande vit loser och inte Joshua, en av israeliternas mest prominenta figurer i Toran.

En som har upplevt Hollywoods långa historia av rasism är den legendariska skådespelaren och musikern Harry Belafonte. Redan 1959 tog han ställning mot filmlandskapets ojämlikheter med den postapokalyptiska sci-fi-rullen The World, the Flesh and the Devil. Handlingen kretsade kring jordens tre sista överlevare efter ett atombombskrig — en vit kvinna samt en svart och vit man. Det gick väl knappast att sticka under stolen med hur rasismen gentemot afroamerikaner inspirerade filmen och än idag — 45 år senare — så är Belafonte redo att kämpa mot de fördärvande strukturerna i samhället.

Under helgen tog den 87 år gamla veteran emot Jean Hersholts Humanitära Pris för hans år som aktivist. Priset mottogs vid Oscars-associerade Governors Awards och Belafonte gav publiken ett brandtal med en tillbakablick på Hollywoods historia av rasfördomar. Ni kan ta del av hans långa anförande nedan som tar sin början vid begynnelsen med kända inskränkta verk likt KKK-hyllningen Birth of a Nation men finner mot slutet ett hopp för framtiden. Det är 12 minuter fullpumpade av visdom från en man som har upplevt den strukturella rasismen vid dess front och kämpar än idag för en progressiv värld där Batman inte spelar en av Bibelns huvudkaraktärer.