Jag var åtta år gammal, ung och oförstörd. En sen kväll hemma hos min granne ledde från det ena till det andra och helt plötsligt såg jag min första skräckfilm, en rysare som skulle ha ödesdigra konsekvenser för mina gossedjur.

I sommar återvänder barndomens mardröm i ny skepnad, men kanske kan denna remake av Poltergeist ge nytt liv i min relation till gamle hunden Fluffe — för om man ska tro trailern så kommer jag heja på att clownjäveln inte misslyckas i sin mordiska jakt på outhärdliga barnskådespelare.

Denna nya vision från Sam Raimi är ett gastkramande drama inte alls lik sin föregångare, eller ja det är i alla fall vad de vill få oss att tro. Det betyder bland annat att spökena som terroriserar Sam Rockwell och hans familj huserar i en gigantisk flatscreen-tv denna gång — fettfläckarna lär vara ett helvete att få bort. Originalets kanske mest briljanta rollfigur — mediumet Zelda Rubenstein — har även förvandlats till en av snubbarna från Mad Men så du kan ana att dessa paranormala aktiviteter menar allvar. Sen har vi så klart CGI, ack så mycket CGI är att förvänta sig. Kanske kan denna film ändå kompensera för all terapi man har behövt genom åren?

Under gårdagen gav jag ett smakprov från årets filmfestival i Sundance med rapparkavalkaden Drop. Då skrapade vi dock endast på ytan av årets alster, och ännu kan vi drömma om att närvara vid branschen mest älskade snöinferno. Få av oss har kanske chansen att att närvara vid indiemeckat men detta hindrar oss inte från att se närmare på vad de har att erbjuda i år när det kommer till progressivt filmskapande. Från svenska dokumentärfilmare i Floridas trailer parks till emotionella sci-fi-draman — detta är filmerna du kommer vilja hålla utkik efter under 2015.

10. Seoul Searching

80-talet är fortfarande en fullt levande utopi på bioduken med alla dess färglystna filter. I denna tonårskomedi möts koreaner från hela världen på ett sommarläger för att lära sig om sitt kulturarv. Trailern är fullpumpad med tidsenlig musik, retroaktiga ljudeffekter och en vass ton där amerikanska klichéer blir till indieguld.

9. I am Michael

När James Franco inte störtar diktaturer lever han ut indiefantasier. Som tidigare finner vi honom i mer än en film när Sundance går av stapeln. Nog för att jag kan uppskatta bromancen med Jonah Hill i True Story, men mest lovande verkar ändå detta verklighetsbaserade drama vara. I am Michael berättar historien om en homosexuell man som fann kristendomen och blev en pastor — ja, detta är baserat på en sann historia, och lär säkerligen vara perfekt för den underligaste skådespelaren på Instagram.

8. Advantageous

I en framtid där klyftorna mellan de rika och fattiga är måttlösa väljer många att drömma sig bort. Det verkar i alla fall vara premissen för detta familjedrama med en touch av Philip K. Dick. Bara inte Arnold Schwarzenegger väntar på andra sidan av eskapismen så har vi något lovande här.

7. Going Clear

Filmen typ hela Hollywood fruktar i år är Going Clear. Alex Gibney tar oss till de troendes fängelse med Going Clear — en dokumentär om, ja ni gissade rätt, scientologi. Tom Cruise är nog redo att lägga hela Mission Impossible 5:s budget på att stoppa denna djupgående undersökning av kyrkan och dess grundare L Ron Hubbard. Den är baserad på Lawrence Wrights bok och lär vara många advokaters måltavla detta år.

6. The Hunting Ground

Med The Invisible War tog Kirby Dick sig an orättvisor inom den amerikanska armén på ett sätt som prisades världen över. Med sin nya dokumentär är dock siktet riktat mot ett slagfält inom hemlandets gränser — college. Här erbjuds vi en inblick i de amerikanska skolornas nästintill konspiratoriska behandling av våldtäktsoffer, där kvinnorna skuldbeläggs. Om The Hunting Ground får lika stor genomslagskraft som Dicks tidigare verk lär många rektorer få stå till svars detta år.

5. The Bronze

I vad många tror kan bli festivalens bästa komedi får vi ta del av en olympisk medaljörs vardag, där glansdagarna bakom ligger bakom henne. Den är skriven av huvudrollsinnehavaren Melissa Rauch och borde kunna bli en mer lättsam inblick i en elitidrottares liv, där krigsläger och psykopatiska tränare är exkluderade — så vitt jag vet.

4. Pervert Park

Här har vi ännu en dokumentär laddad med kontrovers. Svenska dokumentärfilmarna Frida och Lasse Barkfors tar oss med på en resa genom ett ökänt kvarter i Florida, som råkar vara hemmet för över 100 sexförbrytare. I samhällets utkant får vi ta del av liven ingen vill leva. Det verkar bli en brutalt ärlig skildring utan medlidande – och därmed perfekt för Sundance.

3. The Diary of a Teenage Girl

Alla som har läst serieromanen vet att denna ungdomsskildring kan chockera. I 1970-talets hippiehuvudstad San Francisco får vi följa en ung tjej som ger sig in i en romans med sin mammas pojkvän, spelad av Alexander Skarsgård. Detta är skådespelerskan Marielle Hellers regidebut och spås bli en kraftfull sådan.

2. Partisan

I sin långfilmsdebut ger Ariel Kleiman oss en inblick i ett Australien undangömt för omvärlden. Vincent Cassel — till synes i toppform — spelar här en man som ser över en tillflyktsort för kvinnor och barn på flykt från sitt förflutnas plågor. Men fruktan slår till i Cassels rollfigur då hans äldsta son och protegé börjar utforska världen runtom dem. Under idyllens ytan kokar ett känslomässigt drama där kameran verkar ha fångat upp hisnande miljöer.

1. Z for Zachariah

Vid första anblick liknar detta postapokalyptiska relationsdrama 50-tals rullen The World the Flesh and the Devil något avsevärt. Men när Robert O’Briens roman agerar förlaga kan det bli till en tankeväckande film där Chris Pine, Margot Robbie och Chiwetel Ejifor har en chans att briljera som de sista människorna på jorden. Detta är regissören Craig Zobels andra film och många är förmodligen spända på ifall den kommer skaka om lika mycket som den kontroversiella debuten Compliance, vars premiär på Sundance för tre år sen möttes med burop.

Sundance mytomspunna filmfestival står för dörren och med den en rad filmer som vi andra lär få se ett halvår härifrån. Men den som väntar på något gott eller? I detta fall handlar det dock om något mer rusingivande och smått olagligt med trailern till filmen Dope. Här tas vi till de hårda gatorna i Inglewood, Kalifornien där vi finner rapnörden Malcolm — spelad av debutanten Shameik Moore — i en adrenalinstint kamp mot tiden efter att en fest når sitt slut med en misslyckad drugdeal.

Regissören Rick Famuyiwa ville enligt Entertainment Weekly ge en inblick i livet för den vanliga killen vars hotfulla omgivning är en han inte kan försvara sig emot. Att göra den skillnaden mellan filmens protagonist och de tonåringar vars vardag är att langa droger känns som smått överilad elitism när filmen ändå har tagit inspiration från regissörens uppväxt. Året är 2015 och att spela tv-spel kräver ingen högskoleutbildning.

Samtidigt förstår jag vilka vars liv Dope är tänkt att skildra — de ofta självproklamerade weirdos som växte upp med rap under 90-talet och fann relaterbara artister likt Odd Future vid 2010-talets början. Precis som Earl Sweatshirt i låten Chum tycks Malcolm vara too black for the white kids, too white for the black. Kanske är det ett perspektiv outforskat och måhända perfekt för ett coming of age-drama där halvt självbiografiska element skall ha adderat till ett estetiskt Wes Anderson-homage från Famuyiwa.

Om inget annat har filmskaparen lyckats locka med en hel del rappare. I denna korta men intensiva trailer kan vi se skymten av A$AP Rocky som tillsammans med Vince Staples, Tyga och Casey Veggies verkar vara där för att säkra den buckethat-kompatibla målgruppen. Nämnde jag även att Pharrell ligger bakom musiken Malcolm och hans band utövar? På pappret verkar liknelsen Boyz In Da Hood för en generation uppvuxen på N.E.R.D istället för NWA inte alltför långsökt.

Nytt år betyder nya superhjältar i Marvels fortsatta resa mot total världsdominans. Medan den serietidningsesquea rivalen DC Comics hankrar sig fram med sina två affischnamn — Batman och Superman — så tycks Marvel kunna plocka fram vilken obskyr superhjälte som helst för att sedan göra hen till en stjärna. Nu är det dags igen för ingen mindre — och detta är endast ett omedvetet försök till en kass ordvits — än Ant-Man.

I titelrollen finner vi Paul Rudd, en av alla dessa godhjärtade bankrånare som med Michael Douglas assistans förvandlas till den storleksskiftande protagonisten. Det är ett smått barnsligt upplägg endast värdigt det klassiska tidningsföretaget och säkerligen en framtida kassasuccé även fast ingen jävel känner till denna obskyra superhjälte. För visst finns det ingen risk för flopp, eller? Problematik har flockats kring filmen sen den ursprungliga regissören Edgar Wright lämnade projektet då Marvel envisades med att peta i hans manus. Inte direkt ett förtroendeingivande grepp vilket har lät till att många fans har vänt ryggen till efter att mannen mest känd för mediokra Yes Man tog över. Här talar vi dock om samma publik som gjorde det okända ensemble i Guardians of the Galaxy till en av 2014:s mest inkomstbringande vilket talar gott för Ant-Man.

Affischer för filmen The Interview plockas nu ner i USA.   

Julen är kanske för många synonymt med vårt konsumtionssamhälle, och då främst Aladdinasken som har sin högtid just nu. Men detta är även en viktig period för världens biografer, när några av de mest efterlängtade filmerna har sina premiärer lagom till juldagen. Dock blev det allt annat än frid för ett filmbolag — Sony Pictures — vars julstrumpor de endast kan torka sina tårar med efter en finansiell och ryktesmässig tragedi.

Ni lär knappast ha undgått nyheterna kring förra månadens hackerattack mot Sony, där allt från anställdas personuppgifter till en rad privata mail — där vi bland annat finner enerverande rasism — har läckt ut på internet. Nog för att skribenter hos Gawker har funnit lycka i klickbete som hur Channing Tatum för sig under mailkonversationer eller chefernas distinkta hat mot Angelina Jolie. Dock är faktumet att anställdas säkerhet har hotats, samt Hollywoods fortsatt besvärliga kvinnosyn och rasism, inget värt att skämta om — vilket endast är början på denna röra av skandaler.

Anledning till attacken tros vara The Interview, en ny film där Seth Rogen och James Franco får uppdraget att lönnmörda Nordkoreas diktator Kim Jong-Un. En premiss värdig de två skådespelerna tillika Hollywoods mest älskade stonerpolare. Men hade någon anat konsekvenserna Pineapple Express-duons nya spionkomedi skulle kunna få? Knappast. Hot om en 9/11-liknande attack mot alla biografer som väljer att visa filmen har lettt till att den nu inte kommer få någon premiär överhuvudtaget. Många minns säkerligen när en galning började avlossa skott under premiären av The Dark Knight Rises i Colorado, vilket kostade 12 personer livet – ett skrämmande brott ingen vill se i större skala.  

Biografer är en plats för eskapism, en verklighetsflykt. En plats att lämna vardagens tristess bakom sig för två timmar av häpnandsväckande fantasier eller verklighetsförankrade upplevelser som innefattar allt från kärlek till spänning. En biograf är dock inte en plats som borde kopplas samman med rädsla för ett hot vars fäste inte är på bioduken. Familjer, vänner och älskade borde inte frukta för sina liv när de stiger in i salongens mörker – något terrorister verkar hemskt benägna om att göra till en realitet.

Visst gör kanske Amerikas biokedjor rätt i att ställa in sina visningar av The Interview, men här uppstår även ett dilemma. Vi talar ändå om en komedi från killarna som valde att parodisera videon till Bound 2 med alla dess lättklädda sekvenser inkluderade. Om terrorister tillåts diktera vilka filmer som ska visas, vad betyder då detta för verk med en sann politisk laddning av filmskapare vars drivkraft är att våga utmana våra uppfattningar om det samhälle och den värld vi lever i? Att ge efter för terroristorganisationers krav är något vi ofta ser världens ledare ställa sig emot, då påföljderna kan vara förödande – kan även detta gälla filmvärlden? 

Än så länge kan vi inte heller vara säkra på att det är just terrorister i Nordkoreas tjänst det handlar om. Sony verkar inte vilja chansa, då de kopplar samman detta med varningar från landet efter första trailern till The Interview. Hackerattacken har även liknats vid de diktaturen har utsatt sitt grannland för under flera år. Om landet nu bär på ansvaret så har attacken med största sannolikhet utförts av frilansande hackers, vilket är det mest förekommande i fall likt denna. Representanter har dock tagit avstånd, och att detta skulle vara en tämligen urspårad offensiv från ett gäng trolls känns inte helt orimligt. Har ens Nordkorea resurserna att hota USA innanför dess gränser? 

Nyligen tog gruppen med det ironiskt klingande namnet Guardians of Peace på sig ansvaret för denna förödande hackning och är även de som ligger bakom det senaste hotet. Är Kim Jong-Un deras arbetsgivare? Mest talande är att dessa ideologiskt drivna hackervister såg ett perfekt tillfälle att slå till emot Sony för att sedan utmåla Kim Jong-Uns diktatur – ett land där hungersnöd och skräckliknande propaganda härskar –  som den perfekta boven. Filmbolaget har ändå en rad skandaler bakom sig, och många torrententusiaster minns säkerligen rootkithärvan från mitten av 2000-talet. Att Nordkorea faktiskt skulle ligga bakom detta känns mer som en vinkel media har valt och sedan eldat på. 

Men var lämnar detta The Interview? Är Seth Rogen och medregissören Evan Goldberg numera politiska aktörer, när filmbranschen förvandlas till ett slagfält mellan nationer? En överdrift kanske, dock lär de gå till historien då något liknande aldrig har skett tidigare. Visst, Borat fick ta en del skit, men inga hot om terrordåd. Filmen kommer förmodligen att ges ut på dvd, men efter de senaste veckorna har kanske Sony Pictures rykte dragits i smutsen för sista gången. Om detta nu är spiken i kistan så är det utan tvekan det största skämtet de två har åstadkommit under sin karriär. Sänka sin arbetsgivare på detta sätt, ett avtryck större än de någonsin kunde drömma om. Para nu ihop dem med en filmmakare och politisk debattör av rang, så har filmvärlden något slagkraftigt här.

En avslutande fråga värd att ställa är dock denna – hur skulle USA agera ifall till exempel Ryssland valde att göra en film där Barack Obama var målet? En armé av drones flygandes över Atlanten ackompanjerade av Richard Wagners stråkar? Landets sanna svaghet tycks vara Hollywood, så dess långa lista över fiender gör bäst i att anteckna. Låt oss bara hoppas att utomjordiska krafter inte ser chansen att ställa Star Wars till rätta efter decennier av masskulturella nidbilder.

Mer nyheter lär följa och om du tvivlar på att detta faktiskt kan få konsekvenser för resten av filmvärlden så måste jag göra dig besviken. Först att ta smällen är tydligen Steve Carell vilket endast lämnar mig med följande gif.