Bild via Badassdigest.           

Med Spring Breakers — det tonårslystna narkotikadramat — polariserade Harmony Korine kritiker och biobesökare. Medan många föll för hypnotiserande kamerasvepningar och Britney Spears-ackompanjerade rån var andra minst sagt kritiska till filmens kontroversiella blomst. Nu är det klart att regissören återvänder till Miamis obskyra rapscen med en andlig uppföljare och det hela bådar för upprörda känslor.

Bild via Paramount.    

Medan Bond-filmerna famlar i mörkret letandes efter ett mellanläge där både dåtidens lekfullhet — med en unst av rasism och sexism — kan leva i symbios med nutidens vurmande för rå realism verkar Mission Impossible-filmerna alltid veta vad de vill vara. Franschisen baserad på spionserien vid samma namn från 60-talet har med Tom Cruise och en rad regissör blivit något mer värdigt än en amerikansk motsvarighet till James Bond. Det var bland annat med den tredje filmen JJ Abrams gjorde sin debut som filmregissör och den fjärde som Brad Bird övergav animeringarna för att försöka lura biopubliken att Cruise är längre än 1.60 meter.

Till sommaren återvänder Ethan Hunt löpandes — nu topless — och denna gång står Christopher McQuarries för regin med femte filmen Rogue Nation. I den första fullängdstrailern utlovas hisnande och välregisserade actionscener vilket har blivit McQuarries signum i brist på andra talanger. Regissören har knappast ett starkt förflutet bakom kameran eller vid skrivbordet efter att ha jobbat med filmer som Jack Reacher och den förskräckliga floppen The Tourist. Tonläget verkar i alla fall vara helt korrekt med sin söndagsvänliga klichéaction även fast det är sorligt att se Simon Pegg förminskad till simpel comic relief — å andra sidan ser flygplansscenen fantastisk ut, har vi hunnit få Imax till Sverige den 25 juli?

Bild via New Line Cinema.    

Veckans stora svenska filmsnackis var utan tvekan när vi lämnades med antagandet att Mikael Persbrandt har fått sparken från Beck-filmerna efter all kokainkontrovers. Här i Sverige lär tydligen skådespelare vara moraliskt kompatibla med rollfigurerna de spelar. Hursomhelst så kunde Aftonbladet än en gång stoltsera med en nyhet i detta nagelbitande drama. För utöver en överdubbad tysk kommer nu Peter Haber få jobba tillsammans med en norrman. Det är nämligen ingen annan än Game of Thrones-vildingen Kristofer Hivju som blir Mickes ersättare.

Nu arbetslös och letandes efter ett nytt hem framför kameran tänker jag försöka lansera Persbrandt för en roll i kommande Game of Thrones-säsonger. Vi kan endast anta att Hivju dör inom en snar framtid när han har svensk krim på schemat vilket lämnar rum för Persbrandt. Med sin bakgrund i svenska eposet Tre Solar och bakom kameran arbete på The Hobbit är vår svenska stolhet — när han håller sig borta från narkotikan —  mer än lämpad för en roll i denna medeltida fantasyserie. Så hör upp HBO, här har ni en ny rollfigur vi kan lära att älska för ni låter honom förlora huvudet!

5. Bordellägare    

Över hela världen — från Norge till Thailand — finner vi partysvenskar, så varför inte skicka en till Westeros huvudstad Kings Landing? Vi miste kanske partyprinsen Oberyn Martell förra säsongen men spill inte längre några tårar över det för Persbrandt skulle säkerligen kunna fylla dessa bloddränkta läderstövlar. Kanske är han inte någon man bjuder in till ett kungligt bröllop men Littlefingers bordell är en helt annan fråga. Medan de sju rikenas mest lömska karaktär smider intriger i norr kan vi väl låta Persbrandt styra över söderns mest ocensurerade plats? Jag tvivlar på att han skulle ha något emot detta.

4. En tempramentsfull riddare

Efter festen kommer dagen efter och några med en fallenhet för dryga bakfyllor är bröderna Clegane. När vi lämnade dem i fjärde säsongen låg bege två för döden. Kanske därför är D.B. Weiss och Dan Benioff i behov av en ny best redo för bärsärkagång. Peter Jackson såg måhända inte Persbrandts potential men jag tror att det inte krävs mer än ett gigantiskt svärd och en flaska vin så är mannen — med en fallenhet för ilskna utbrott som Gunvald Larsson — mer än hemma. En engelsk översättning av ”fan och hans moster” skulle även obehagligt nog lämpa sig väl i Game of Thrones obskyra värld.

3. Snözombie

Numera utfryst från Dramaten och svensk krim behöver Persbrandt kanske bege sig norrut? Och med norr menar jag så långt bara Hodor kan bära oss på sin rygg, till de skrämmande snözombiernas — kända som White Walkers — hemvist. Vi talar här kanske om själlösa varelser men något säger mig att när de väl attackerar i typ säsong nio eller tio så lär de behöva mer hjärta. Vem passar egentligen bättre än Micke med sitt vida känsloregister.

2. En av de svartklädda männen vid muren

Denna livsstil talar väl ändå för sig själv?

1. Ett huvud på en påle

Med tanke på det öde tidigare Hollywood-satsningar har mött är denna roll måhända den bästa? Vi känner till Persbrandts talang för uppkäftighet och i Westeros mister du mer än en tungan när den slinter. För vem vet, kanske är den nye kungen Tommen galnare än brorsan vi lärde oss älska att hata. I så fall ser det inte bra ut för Micke, tyvärr — ja verkligen tyvärr.                   

Bild via Sundance.     

Det mest spännande 2015 har erbjudit inom tv hittills är utan tvekan HBO:s dokumentärserie The Jinx. Under sex avsnitt har filmregissören Andrew Jarecki undersökt den man vars liv inspirerade hans film All Good Things från 2010 – Robert Durst. Den 71 år gamla miljonären från New York har sen flera år tillbaka varit misstänkt för att ha mördat tre människor, sin fru, vän och granne. Men mirakulöst nog har han lyckats undvika fällande domar vilket knappast är smickrande för det amerikanska rättssystemet då han till och med erkände ett av morden som självförsvar — samt att han styckade kroppen och dumpade den i en närliggande flod, för en oskyldig man gör rimligtvis detta.

Men kanske är den åtalade mördaren inte fri länge till då han i helgen arresterades för det ouppklarade mordet på vännen Susan Berman, lägligt nog före seriens sista avsnitt där den excentriske Durst i ett nervkittlande klimax presenterades med nya bevis på sin involvering. Under denna sista intervju med Jarecki la regissören fram två brev — en från Durst och en från Bermans mördare — där handstilen var nästintill identisk. Det mest chockerande utspelade sig dock efteråt när dokumentärens huvudperson entrade en toalett ensam med sin mic på sig som då fångade upp varje ord han yttrade. Vad som sedan följde skulle kunna ses som ett Gollum-esquet erkännande där 71-åringen bland annat säger för sig själv att han ”dödade dem alla.” 

Sällan har en dokumentär varit så pass ryslig och det hela kändes nästan för otroligt för att vara sant. Den surrealistiska händelsen blir ännu mer fascinerande efter att ha sett scenen nedan från All Good Things som Slate har letat på. Även här finner vi rollfiguren inspirerad av Durst och spelad av Ryan Gosling muttrandes för sig själv inne på en toalett, något hans fru upptäcker. Fiktion och verklighet vars likhet är minst sagt kuslig.

Bild via Esquire.    

Sean Penn är en man gjord av kontrovers, visst är han även en hyllad skådespelare men ofta bortser vi från faktumet att mannen har en fallenhet för kontroversiella händelser — ofta involverande paparazzis. Nyligen kunde vi se honom på Oscarsgalan där han delade ut pris till Bästa film. Vinnaren var ingen annan än den omåttligt överskattade Birdman regisserad av Milk-stjärnans vän Alejandro González Iñárritu. Penn som den smakfulla karaktär han är fann detta som ett perfekt tillfälle att slänga ur sig ett rasistskämt — ett han ännu vägrar att be om ursäkt för.

Kanske kan det då vara värt att påminna oss alla om att även Sean Penn är en människa innerst inne. Att även han kan krypa ner under täcket på soffan en söndagskväll med någon såpopera på tv:n. Ingen mindre än Jimmy Kimmel valde att erbjuda denna chans till nyvunnen humanitet när han bjöd in skådespelaren till sitt program häromkvällen för att bland annat diskutera Bacholerette. Ja jag vet det är otroligt, dessa uppgjorda realityserier är fortfarande en grej och denna Oscarsvinnare älskar dem. Men kanske av fel anledning.

Det är nämligen inte dialogerna som är det mest spännande utan om Penn håller i fjärrkontrollen så är det snabbspolning fram till själva eliminering. Att se kvinnor gråta är uppenbarligen något Sean Penn går igång på och visst en del vill kanske påstå att deltagarnas tårar är fundamentet i programmets underhållning. Alla närvarande verkar i alla fall vara av den uppfattning när gapskratt utbryter i sammanband med det chockerande avslöjandet. Men är inte det hela egentligen mer hemskt än komiskt? Låt förtydliga genom att låna ett stycke från Crackeds artikel 5 Beloved Celebrities Everyone Forgets Did Terrible Things — låter bra detta — som refererar till en händelse som ägde rum under skådespelarens förhållande med Madonna:

After he got good and drunk (again), Penn climbed into Madonna’s house, where she was alone. He then grabbed her, tied her to a chair, and assaulted her for hours, both physically and emotionally. He then went out for more booze, came back, and kept up the beating. Madonna only escaped after telling Penn that she had to go to the bathroom, which meant he had no problem battering, beating, bloodying, and bruising the supposed love of his life, but felt it would have been too degrading to make her pee in front of him.

Någon som satte skrattet i halsen? Sean Penn är ett förstaklassigt exempel på den mysogyni Hollywood enkelt förbiser — därför vore det bra om vi inte glömmer den.