Önskar jag kunde känna mig som en muhfucking starboy, men SJ klockan 06.00 drar ner en rätt snabbt på jorden igen. Vi ses i på Stand up yours ikväll! 

Jag är mer den här ligan…. 

Jag och Bianca har jobbat i två dagar nu och vridit våra hjärnor ut och in. Ibland tar vi ett steg bort ifrån oss själva och lyssnar på det vi säger. Vi tycker och tänker utan att egentligen veta så mycket om det. Vi anstränger oss att ta reda på fakta och läser på, men ju mer vi vet desto mer inser vi att vi inte har en aning. Det finns en stand up som Joe Rogen gjorde för länge sedan. Han kanske är något av en tveksam person när det kommer till mycket, men den här biten är väldigt rolig och sammanfattar den här dagen.

Sen började vi tänka på Trump och att ingen gillar att lystna på experter som babblar på utan att komma med en lösning. Alla (inklusive jag) vill ha en platt och lätt förklarad anledning till hur vi ska bli av med IS och varför min vårdcentral läggs ner. Alla är rädda, alla vill att det ska lösa sig, men ingen vet hur. Och det är ju inte så konstigt.

Men det som är läskigt är att istället för se vad som händer och att ta dom små ledtrådar vi iallafall lyckats hitta på allvar, titta bakåt och tänka ”Jag kanske inte kan klura ut vad som kommer hända här näst. Men jag kan se hur illa det har gått förr”, blundar vi och väntar. Men vad väntar vi på? Att det ska bli outhärdligt för mig personligen? Att det inte bara påverkar ”dom”?

Man kan skratta åt Trumps tweets och tänka att det är ju bara 4 år. Men är det din stad som kommer bombas under dom 4 åren?

Ingen kommer lösa det här problemet åt oss och ju längre vi blundar desto svårare kommer det bli. Det första steget är att inte förminska det. Jag vet inte vad som behöver göras. Jag känner mig som en av dom Joe Rogan pratar om. Men jag väljer att ta det är på allvar tills jag blivit rejält motbevisad i praktiken.

Jag och Bianca ska båda uppträda på Stand up yours på tisdag, fast med varsina set. Dubbelt trubbel. Nu är jag i Malmö och vi ska repa våra grejer och skriva nytt. Kul! 

Om du råkar vara i Stockholm tisdag 6/12 (Finlands självständighetsdag btw… ja, det är viktigt för världen att veta…) så kom till kägelbanan och kolla på mig, Bianca, Nathalie Cécile, Shanti Rydwall Menon, Pernilla Hammargren och såklart DJ Lebb Zeppelin vid skivspelarna! 

Kommer bli amazing ;) 

Jag har börjat läsa mina gamla dagböcker. Lård häv mörsi! Det e mycket känslor… kul, jobbigt, pinsamt och konfronterande. Känner jag mig helt dum i huvet, gränslös, fett roligt och bäst på en och samma gång. Väldigt förvirrande…  Men trotts det rekommenderar jag alla att skriva dagbok. Det är ett jättebra sätt av reda ut saker för sig själv när man är lost i livet. Och läser man dom efteråt kan få syn på hur man har resonerat back in the day, se hur man ibland lurar sig själv eller tänker på sätt som är dåliga för en och föhoppningsvis lära sig av det. 

Just nu håller jag på att skriva ny musik som handlar om ett break up och massa annat som hände för ett par år sedan.

Därför började jag läsa om vad jag skrivit om den tiden när allt hände. Det är verkligen inte samma att minnas nått med facit i hand som det va att genomgå det.

Men förutom det så hittade jag också massor av guld. Som det här brevet Bianca och min kusin lämnat till mig en morgon.

Från och med nu ska jag börja skriva under brev till Skatteverket med ”kossu & Lonkero”. 

Så, kossu & lonkero på er! 

Jag och Bianca har vart i Berlin i 2 veckor och jobbat som as. Det är kul , men man blir lite sjuk i huvet av att stirra på varandra från morgon till kväll och försöka få ihop historier som ska vara så knäppa som möjligt och samtidigt logiska som möjligt.

Vi insåg att vi behövde paus när Bianca drömde att hon hade ihjäl hundvalpar en hel natt.

Det vi jobbar på är hemligt, men det kommer förhoppningsvis bli fett om vi får ihop ett par miljoner kronor och ett gäng coolingar. Här får ni en piffig Bild på Bianca som kan väga upp den fina tejpbilden.

Men förutom det har vi hittat ett fett mysigt ställe där man kan dricka öl och spela sällskapsspel. Hur bra idé?! Vi chillade där hela lördagskvällen, så nörd-faktorn var på topp när vi gick loss på ‘Camel cup’, ett spel för 8åringar, istället för att spela svåra på nån svartklubb.

Det är konstigt att det heter sällskapsspel, det borde heta sanningsspel.

För vill man lära känna folks sanna sidor snabbt ska man spela spel med dom. Alla fula sidor kommer fram på ca. 1 sekund. Till exempel, om du har gått på ett par dejter med någon och är lite osäker på om du vill fortsätta ses är det bara dra fram ett spel så kommer du ha svaret innan du vet ordet om det. Det jobbiga är iof att det tar 1000 år att läsa reglerna innan man får komma igång med bråk och falska anklagelser och svek. Men det kan va värt det om det besparar dina polare samtal efter samtal av å-ena-sidan-å-andra-sidan-debatter om din dejt.

Ett dejtingtips från en som inte dejtar.

Tjolahej!