Alltså…. Ni vet de där paren som finns i skolan. De där som typ hånglar upp varandra i korridoren jämt och typ dreglade ner varandra och var som ett enda vattenfall av kroppsvätskor på skolgården. Jag har hittat motsatsen till dem nu. Alla jag gick i skolan med blir ihop med varandra nu när vi tagit studenten. Eller alltså kanske inte ”alla”, men vi snackar om typ två, tre stycken från min klass som har blivit ihop med klasskompisar eller folk från parallellklassen inom en månad efter att vi tog studenten. Jag tycker att det är så sjukt. Liksom om de har gått omkring och väntat i typ tre år men inte vågat bli ihop förrän efter studenten på grund av jag vet inte vad. Naww. Det är verkligen äkta kärlek. Den har vuxit i samma takt som fjuniga mopedmustascher och kommer att blomma under väldigt lång tid. Jag skulle aldrig ha haft tålamodet att vänta iallafall. Hade väl suttit där på skolgården och hånglat mitt i vintern och typ frusit fast med arslet i en bänk och blivit dumpad innan våren. 

Men jag tror att det är bra faktiskt. Det där med att vänta med att bli ihop med sin gymnasiecrush tills efter studenten. Det blir ju lite mer äkta, typ. Även om jag nästan blir arg när jag tänker på att de gått omkring och hållt tillbaka sina explosiva pubertetslustar under så lång tid. Jag skulle verkligen ha briserat. Alltså jag hatade förr när folk typ vrålade ”ÖÖÖH VAFAN KLASSINCEST ELLER???” om två personer i samma klass blev ihop. Liksom man är ju inte syskon bara för att man går i samma klass. Man delar ju inte direkt DNA om vi säger så, och man kan ju inte rå för att man blir kär och personen råkar dela samma schema som en själv. Det är ju gulligt bara naww. 

Jag som alltid har velat gå på sommarbröllop! Hoppas som fan att jag får chansen nu om mina före detta klasskompisar gifter sig snabbt som fan. Skulle på riktigt dö då så jag sitter här och håller tummarna och lämnar in kostymen till kemtvätt och hyr en bil och sånadär vuxna grejer. Längtar nu.