Ni vet när man är ute och går på en liten kvällspromenad… Och så spårar allting ur och det slutar med att man korsar kommungränsen och virrar omkring i två timmar och bestiger ett berg. Det råkade typ hända nyss. Med flit. Från Solna via stan till Hammarbybacken. Tog två timmar ända upp till toppen och så stod jag där på toppen och flåsade som en häst och betraktade utsikten över Stockholm och kände mig som en klyscha. Typ lyssnade på den där Håkan Hellström-låten som ba ”Stockholm blir aaaldrig min staaaaad” och såg svår ut.

Men nä. Stockholm är visst min stad. Älskar att man kan gå runt i flera timmar utan att husen tar slut och att det alltid finns lite asfalt i närheten att lukta på. Dock att man har en fotsvett som inte är så jätteskön just nu??? Det är ju det värsta. Nu får jag städa upp efter min skit och sitta här och lukta illa. Fotsvett är min värsta svett. Mest för att man själv typ är immun mot sin egen fotsvett och knappt känner den ända tills någon annan bara ”MEN EUW VAD ÄR DET SOM LUKTAR?” och man ba ”Hehe… heh… vet inte… kanske är jag och mina fötter ;p” lite sådär oskyldigt och generat. 

Slutade med att jag fick ta tunnelbanan hem från Skanstull. Som en ride of shame i kollektivtrafiken när man har gått så långt att man inte orkar gå hela vägen hem igen. Tur bara att jag hann hem så att jag kunde se sista timmen av Mamma Mia på TV3 för annars så hade hela helgen varit förstörd. Naww.