Oftast så är det rätt otacksamt att kalla sig själv för ”språkfascist”. Ni vet en sån som typ ser ner på folk som inte kan stava och använder ord på ”fel” sätt och såna grejer. Det kommer liksom inte något bra ur det. Alla hatar den som inte kan vara tyst utan måste påpeka alla andras språkfel. Det blir liksom så tröttsamt, och det leder absolut ingenstans heller. Folk stavar fel hela tiden men alltså jag skulle aldrig orka rätta någon.
Det skulle vara skitjobbigt om jag hade känt att det var mitt ansvar att rätta alla som stavar fel. Det skulle ju vara som att gå omkring som en afrikansk kvinna med en jättetung vattentunna på huvudet och aldrig få någon stund över till att vila, fast med ett 1000 sidor tjockt lexikon balanserandes på skallen istället. Jag fattar inte hur folk orkar med det. Jag blir alltid irriterad när någon stavar fel men det har aldrig varit min uppgift att rätta någon. Klart att jag skulle kunna göra det, men jag skulle ändå bara bli uppfattad som någon dryg korsordsöversittare och aspirerande generationsromanförfattare. Kan inte förstå hur man frivilligt går in i den rollen och ba ”duu det heter faktiskt ”enda” istället för ”ända” i det sammanhanget bara så att du vet:)”. Vad förväntar man sig för sorts svar då EGENTLIGEN?!
Ingen gillar en självutnämnd språkrättare. Det är ju inte direkt så att personen som skrivit fel ba ”Åååååh tack så mycket du är bäst för att du sa när jag stavade fel i min facebookstatus, fan vad grymt gjort av dig, I like your work asså, vet inte vad jag skulle göra utan dig!”. Sånt händer ju inte. Förstår inte varför man påpekar andras språkfel över huvud taget, alltså som man själv inte har att göra med. Det är inte ens eget ansvar och kommer aldrig att vara det heller.
Då är det bättre att vara tyst istället. Mitt hjärta går alltid sönder när någon skriver ”enda” istället för ”ända” vid fel tillfälle, men jag skulle ALDRIG få ut någon tillfredsställelse av att rätta den personen. Fattar allvarligt talat inte vem som får det över huvud taget, men inte jag iallafall.
Nej, personen som stavar fel kommer förmodligen inte bli övertacksam mot mig för att jag rättar henom, men det är inte heller min förväntan. Om jag rättar så beror det för min del på att jag tycker att det är lite pinsamt att se någon framstå så obildad att hen inte vet skillnaden på exempelvis ända och enda. För det är stor skillnad på en rumpa och ett antal av något. Det är också stor skillnad på en brun hårig sjuk sköterska och en brunhårig sjuksköterska. Och om jag rättar personen så kanske andra låter bli att ta efter den kassa stavningen, som skulle gjort det annars (om det t.ex. är på ett socialt medie som facebook). Varför hjälpa till att sprida särskrivningar och kass grammatik? Inte så att jag tycker att det är mitt ansvar, men inte heller tycker jag att jag inte har något ansvar alls och att jag inte har med det att göra. Jag är hellre för allmänbildning än skiter i den.
Jag brukade rätta folk förut, men när enda reaktionen på ens ANSTRÄNGNING att försöka få den på rätt spår här i livet är typ ett axelryck ackompanjerat av ”jaha”, så ORKAR man inte mer.
Jag tycker att det gör mer ont när någon skriver ”ända” istället för ”enda”. ”Du är den ända för mej”, den meningen sticker så hårt i mina ögon att jag i panik börjar famla efter närmsta eldgaffel att peta ut dem med för att få ett slut på lidandet.
PS. Är det bara jag som måste byta Captcha-kod typ 10 ggr innan jag kan posta för att jag verkligen inte ser vad det står?