Jaha, då var det dags efter det förra inlägget. Nu har jag varit elak igen! Buhu!

”Bespara gärna läsare med den här typen av artiklar, tack. Skriv istället saker som berör och intresserar, i stil med riktig journalistik. Vad du personligen tycker om ett sommarprogram är både plumpt och elakt och helt ärligt fullständigt ointressant för oss läsare.

Personligen tyckte jag också att programmet var platt och ointressant men det var hennes. Jag gillar inte Sanna Nielsen som sångerska ännu mindre som sommarpratare men jag ogillar ännu mindre små människor som skriver ner andra som du gör.

När du drömde om att bli journalist gissar jag att det inte var den här typen av artiklar du drömde om att skriva, att smutskasta andra människor i sociala medier. Det är smått och det är sorgligt. Skärp dig och skriv riktiga BRA artiklar som berör och inte upprör och bidrar till mobbing-Sverige. Jag är som läsare besviken på hur journalister utan ambitioner får vältra sig om offentliga personer och svensk skola utan att behöva ta ansvar för det ni skriver. Vänd på artikeln och tänk om någon skrivit så om dig. ”Att prata med dig i 90 minuter var de mest bortkastade i mitt liv”, vilken människosyn signalerar man då?”

Jag vet inte om du märkte det här, men du är faktiskt inne och kommenterar på en så kallad blogg nu. Det är därför ytterst relevant vad jag ”personligen tycker om ett sommarprogram”. Många tycker förmodligen att min åsikt är fullständigt ointressant och det är helt okej, men det är faktiskt det som är själva poängen med att ha en blogg. Alltså att dela med sig av sina egna åsikter och tankar. Sen så får de som pallar gå in och läsa göra det.

Jag är faktiskt inte journalist och aspirerar inte till att bli det heller. Tro det eller ej, men alla bloggare drömmer inte om att bli journalister. Jag skiter i ”riktig journalistik”. Det har aldrig varit syftet.

Det är så sjukt att vissa människor verkar tycka att jag borde vara någon sorts public service-institution som tillhandahåller neutral, objektiv journalistik om viktiga samhällsproblem där alla sidor får komma till tals lika mycket. Jag förstår inte varför jag skulle vara det? Tyvärr så är jag bloggarnas motsvarighet till Fox News. Allt som förmedlas i den här bloggen är vinklat, förstorat och saknar ibland verklighetsförankring.

Och inte för att vara sån (oops, nu började jag en mening med ”och”, det hade aldrig en ÄKTA journalist gjort) men att lyssna på Sanna Nielsens sommarprat var faktiskt allt annat än 90 bortkastade minuter. Jag har inte haft så roligt på år och dar och det var väldigt underhållande! Jag älskar Sanna Nielsen och tycker det är fantastiskt att hon bjuder så mycket på sig själv, och är övertygad om att vi skulle ha kul om vi någon gång skulle träffas. Tyvärr så är jag rädd att du själv just kastade bort x antal minuter av ditt liv på att kommentera min blogg. Förlåt!