De senaste månaderna har vi kunnat följa en riktigt stark kamp. Claes Elfsberg, mångårigt nyhetsankare på SVT, har talat ut i i princip varje svensk tidning angående det fruktansvärda övergrepp som SVT utsätter honom för i och med att han måste ge upp sin tillsvidare-anställning för att han fyllt 67.
Jag upprepar, Claes Elfsberg måste alltså ge upp sin tillsvidareanställning eftersom han har fyllt 67. Claes ska alltså gå i pension. Det vill säga ett helt normalt händelseförlopp för de allra flesta 40-talister.
Claes Elfsberg är dock inte som vilken 67-åring som helst. Istället för att moget inse att det kanske är dags att lämna över till nya förmågor och vara tacksam för de 40 (!) åren som han läst nyheter, har han blivit ”deppig”, hotat med att gå till TV4, attackerat SVT i media och jämfört slutet på sin anställning med sin egen begravning. Rimligt!
Att Claes jobbat på SVT i 40 år är inte tillräckligt, enligt honom själv. Att det eventuellt finns andra personer som också vill och kan läsa nyheter verkar inte bekymra Claes nämnvärt. Här ska det fan inte lämnas över något till en ny, ung kollega med snygga käkben.
Det mest bisarra i den här historien är att Claes i praktiken inte ens ska sluta jobba på SVT. Han ska fortfarande leda Gomorron Sverige en gång i veckan och göra andra frilansuppdrag för SVT genom sitt eget företag. Det enda som egentligen har förändrats är att han inte längre har en fast anställning, något som Claes alltså likställer med sin egen död. Hemskt!
Jag har faktiskt lite svårt att tycka synd om Claes. Har man jobbat i 40 år på ett av Sveriges mest prestigefyllda jobb så är man inte speciellt utsatt. Jag kan förstå att det känns jobbigt att gå i pension, men det gäller ju inte ens för Claes eftersom han ska börja jobba som frilans istället? Jag tycker faktiskt att han är lite vrång och bitter nu. Trist att avsluta 40 år som nyhetsuppläsare med att komma ut som en missunsam surgubbe.
Känner att denna passar här (eller, överallt): https://www.instagram.com/p/_FSmmbmevO/?taken-by=rebeckomberga
Samtidigt är det väl sjukt att du kan ge folk sparken endast pga deras ålder. Diskriminering om något.
Nej, det är inte ‘sjukt’ eller diskriminerande att en person som uppnått pensionsålder går i pension (som är något helt annat än att få sparken) – dessutom en person som livet igenom åtnjutit stora privilegier genom kön, etnicitet och ställning.
Visserligen får han inte ”sparken” utan går i pension, men hans anställning upphör ju i vilket fall som helst – trots att han nog är en av de mest kompetenta inom sitt yrke och antagligen skulle kunna fortsätta många år till om han vill. I det här fallet är hans ålder viktigare än hans kompetens, tydligen.
Och dra inte in kön och etnicitet i det hela också. Kan vi hålla oss till ett ämne i taget? I just det här fallet handlar det inte ett skit om att han är man eller vit, det handlar om hans ålder vilket gör att han får sluta, precis som om han hade varit kvinna eller svart.
Sedan ”M” så behöver du inte trycka ner Sofie genom din aggressiva argumentation, för att hon har en annan åsikt än dig.
Det finns kanske yngre som också vill arbeta, men jag tycker inte att det är rätt väg att gå att kasta ut de äldre för den sakens skull. Tids nog slutar de äldre ändå, förr eller senare. Huvudproblemet är att det finns för få arbeten. Vi behöver inte börja slåss om dem mellan generationerna. Det är bättre att vi delar på de arbetsuppgifter som behöver utföras. Kanske genom kortare arbetsvecka. Kanske kan vi se till att skapa fler arbetstillfällen så att arbeten räcker åt alla utan att behöva korta ner arbetstiden.
Ett problem är dock om de som äger företag och kapital inte återinvesterar pengarna, de sitter på dem själva. Så pengarna skapar inte alltid nya arbeten, de stannar hos de rikaste (om de inte skänker bort dem som en del filantroper gör). Om staten istället tar ut högre skatter (men inte så höga att ekonomin tar skada) på företag som gör stora vinster så hamnar delar av de rika företagarnas vinster i offentlig sektor, det kan bli fler statliga arbeten.
Det jag tycker är enormt är hans totala övertygelse om att han är heeeeelt fucking oumbärlig.. Han tror att vi inte kommer att överleva utom honom och att iiiingen någonsin kommer att fylla ut hans tomrum. Ja jag misstänker att egot växt sig liiiite over the top…
Det har jag inte märkt av så mycket Anne, men jag har å andra sidan inte läst intervjuer där han kanske antyder det (eller säger det rakt ut rentav?). Att han är duktig på sitt arbete tycker jag man får ge honom åtminstone.