Jaha. Här sitter jag ensam och övergiven. Alla jag känner har åkt till Way Out West. På samma sätt som barnfamiljer i Västmanland gasade iväg från skogsbranden så flydde alla mina vänner till Göteborg. Bilarna var fullpackade med alla Acne-plagg de har i sin ägo, och ingen vet vad de kommer komma hem till när det är över. Hela Trädgården är förmodligen en spillra, övergiven och utlämnad till sitt eget öde. Ingen går på fest. 

Kvar är bara tystnaden och alla minnen. Kungen och Annie Lööf har åkt ut till Södermalm för att prata med de drabbade och hjälpa dem igenom denna svåra stund. Enstaka invånare har barrikaderat sig i sina välplanerade ettor med sovloft  och vägrar komma ut och hävdar att de ska dö där.

Regeringen tillsätter en kriskommision, och lovar att italienska plan är på väg så att de kan hälla Brooklyn Lager-öl över hela innerstaden. Ända ut till Telefonplan och Midsommarkransen så märker man av den tryckta stämningen. 

Många av våra grannländer har erbjudit sig att hjälpa till. Busslaster av tyska klubbare från Berlin står redo att rycka ut på Stockholms gator. Regeringen hälsar att de är beredda att släppa på alkohollagarna för att råda bot på situationen då det rör sig om ett undantagstillstånd.

Det kommer ta flera dagar innan allt är som vanligt igen. Vissa pratar till och med om veckor. Vi som är kvar kan bara vänta och se vad som kommer hända härnäst. Det kommer hela tiden in bilder på katastrofområdet från folk i närheten, och Aftonbladet publicerar alltihop och sänder ut dem till omvärlden som oroligt tittar på. Idag är vi alla Södermalms-bor. 

Hejhej! Ligger här lite casual och tar en powernap i högklackat och klänning mellan alla pressklipp och blickar tillbaka på en fantastisk karriär. Jag ska sälja bilderna till Vogue (vet att de vill ha mig) för att kunna betala hyran för min condo med dödsfällan till terass.

Det är nog bara jag och Mikael Persbrandt som kan bada i löpsedlar om oss själva, men han är ju i fängelse så det räknas inte.

Nu ska jag gå och avlägsna bandage från mammas lårbenshals. Ännu en av hennes assistenter flydde i gryningen i protest, så nu måste jag göra allt själv igen samt sköta presskontakterna med MTV inför min dotter Erikas Japan-lansering. Om han den där ”Yohio” kan så kan Erika också.

Välkommen till min smakfullt inredda lägenhet! Här får ni en sneak peek på mitt badrum innan tidningen Gods & Gårdar kommer och hälsar på. Synd att badkaret i äkta guld hamnade utanför bilden. Jag har aldrig riktigt förstått grejen med mönstrat toapapper? Man kan ju knappt köpa toapapper längre utan att få med sig en botanisk trädgård hem med blommor, fjärilar eller delfiner tryckt på pappret? Det känns ungefär som att torka sig med en Desigual-tröja. Fjärilarna på pappret hade dock förmodligen inte varit lika glada om de visste vart de var på väg att flyga någonstans, men det behöver de ju inte veta.

Det är varmt ute idag igen, men jag kan iallafall trösta mig med att jag inte svettas lika mycket som Jan Björklund gjorde under sitt sommartal igår. Med sådär mycket svettningar skulle vi kunna avveckla kärnkraften och enbart satsa på vattenkraft från svettningar och exportera till resten av Europa om det blir brist på rysk gas i framtiden. Jan Björklund tar ansvar för svensk energiförsörjning på ett sätt vi inte sett tidigare, men jag antar att man behöver tänka utanför boxen om man ska kunna kompensera för alla miljarder som försvann i Nuon-affären.

När Sanna Nielsen fångar buketten på Markoolios bröllop så inser man att kändissverige är för litet. Enligt hennes egen blogg så fick hon dessutom ”gåshud” av händelsen, och vissa källor hävdar även att hon fick ”feeling”. Jag tror det var så att hon hade planerat att fånga buketten hela tiden och gjort en glidtackning för att Sonja Aldén inte skulle hinna före, men spelade överraskad och ba ”nämen GUD det här hade jag aldrig kunnat drömma om!!!”.

Nu vet vi alla att hon inte har något annat val än att skrida till altaret själv. Undrar vem som har lyckan att fånga buketten på hennes bröllop? Kanske hon själv? Fortsättning följer!