Jag vet att jag bloggade om Maggan Ribbing förra veckan, men nu har hon varit framme igen och gett kärlekstips! ”Sitt inte som ett våp och vänta på ett frieri”. Nä för en gångs skull så håller jag faktiskt med. Då ser man ju bara dum ut. Tänk att man ska behöva göra allting själv nu för tiden? Själv vill jag bara sitta med en solfjäder och blicka ut över slottsparken och ägorna i väntan på någon rik furste som ska komma och styra upp litegrann, men det lär ju inte hända. Därför får jag ta saken i mina egna händer och tvångsfria till någon jordägare bara för att bli gift och slippa vara en skamfläck för släkten.

Förlåt att jag är så dålig med uppdateringen här på bloggen, men som ni redan kanske har läst så är jag nu äntligen på plats i Alicante/Torrevieja med Blondinbella, Odd och Gillis på lite familjesemester tillsammans med Elaine och hennes familj. Det känns så otroligt skönt att äntligen få komma bort från Sverige och bara rå om mina nära och kära i vackra Andalusien!

Dagarna spenderas vid poolen (Gillis har sandallergi), och på kvällarna när barnen har gått och lagt sig så sitter vi vuxna på terassen och dricker lagom mycket rödvin och hör hur syrsorna kvittrar i buskarna. Man kan nästan tro att en barnkidnappare ska braka in genom buskaget och ta Gillis ifrån oss precis som med Madeleine McCann i Portugal! 

När Gillis har fyllt tre år så ska han också få börja dricka vin med oss, för jag tror att barn som får prova dricka alkohol i små doser tillsammans med föräldrarna i hemmet löper mindre risk att bli alkoholister och/eller socialister. 

På bilden ovan ser ni hur Bella och Gillis tokar sig i poolen, och i bakgrunden en tjurig Elaine som kör lite karismaövningar tillsammans med minstingen! 

Nu är klockan redan ett här i ”Torran” som jag brukar kalla Torrevieja, så nu måste jag skynda mig ut till de andra för att ta hyrbilen till ett lokalt köpcenter där lokalbefolkningen inte har råd att handla. Vi hörs ikväll, Odd har hittat en fantastisk fiskrestaurang som jag verkligen ser fram emot att få prova! 

Ännu en glamourös onsdag börjar gå mot sitt slut! Många härliga möten och sammankomster som fått mig att växa som människa. Ikväll så blir det Karins FAMILJELASAGNE till middag. Det är en lagom stor portion om man är ensam. 1.4 kilo matglädje. Går att äta direkt ur formen. Komplettera med en hel Skogaholms-limpa och snåla inte med smöret. Mums!

Idag så offentliggjorde Stockholm Pride sin nya reklamkampanj #jagfestarmot. Kort sagt så går den ut på att jag i egenskap av bög ska ”festa” för att jag blir nerslagen på tunnelbanan. Seriöst? Inte för att vara den som är den, men det här är det sjukaste jag har sett. Hur kan man ens säga något sådant till en grupp i samhället som har fått kämpa så mycket för sina rättigheter och för att bli accepterade? Ba ”Ja vi blir mer utsatta för hatbrott än resten av befolkningen, detta måste firas med en fest!”. Sen när har det varit något att fira? 

Det är uppenbart att ingen som var med och utformade kampanjen någon gång har blivit utsatt för en misshandel, för det sista man vill göra efter att ha råkat ut för något så fruktansvärt är väl ändå att gå ut på krogen och dansa? Vem fan skulle vilja göra det? Vem vill fira att man inte kan känna sig trygg i kollektivtrafiken? Känns det spontant som något att vara glad över?

Det här är ingenting annat än en misshandel i skriftlig form upptryckt i ens ansikte. Tror Stockholm Pride på riktigt att någon vill festa för att man blivit utsatt för våld? Allt går väl att fira, men personligen så känner jag att en blåtira eller en bruten kroppsdel hamnar rätt långt ner på listan av anledningar till att ställa till med fest.

VEM uppmanar någon som precis varit med om ett övergrepp att sluta sura och börja festa istället? Det är så bagatelliserande och förminskande att man inte tror att det är på riktigt, och det här ska komma från den festival som är till för oss och som ska stå upp för vår rätt att finnas. Istället så normaliserar man våld mot HBTQ-personer genom att slänga ut en reklamkampanj som en käftsmäll i ansiktet riktad till alla som någon gång råkat ut för det. Bra jobbat! 

Den östgötska dagstidningen Corren har börjat med en skojig vana. ”Transtisdag”. Redaktionen får klä ut sig till det motsatta könet och bara toka runt och ”utmana sina egna gränser”. På frågan om transtisdag kommer bli ett stående inslag på redaktionen så svarar chefredaktören såhär: 

”Nja, det har tydligen pratats om att det ska vara fantasytema nästa gång.”

När transtisdagen är slut så tar journalisterna på sig sina vanliga kläder och hämtar barnen på dagis och lägger upp en bild på Instagram om hur skojigt de hade det och att de ser fram emot nästa avvikande outfittisdag. Om syftet var att ”utmana könsroller” , så känns det som att det finns effektivare sätt att göra det på än att klä ut sig i några timmar, skratta åt varandra och sedan fortsätta leva precis som vanligt. 

Men men. Nu kanske det bara är jag som är tråkig och förstör stämningen! Jag tvivlar inte en sekund på att syftet med transtisdagen var gott och att det inte var meningen att stöta sig med någon, men om man vill ”utmana könsroller” på riktigt så finns det seriösare sätt att göra det på än att klumpa ihop det med fantasy som en rolig grej . Corren har över 50.000 prenumeranter, så det finns massor av saker som de skulle kunna göra för att utmana könsrollerna och göra skillnad på riktigt. Trist att de inte gör det.