Ikväll var det final i Melodifestivalen 2014. Kvalitetsmässigt så har det känts ungefär som sex veckors oavbruten kisspaus med okända barn på scenen, tafs på programledarnas pattar (OBS inte Anders pattar), och skämt om hörselskadade och andra svaga i samhället. Jag har väntat varje kväll på att Carola ska komma och rädda det som fortfarande går att rädda med ett jättereligiöst shownummer med inslag av gospel, men förgäves. 

Anton Ewald hade snickrat ihop en outfit av glassplittret som Eric Saade krossade när han hoppade ut från glasburen i Melodifestivalen 2011. Det gick sådär, och han kom sist. Inte ens bögarna röstade på honom, och Alcazar snodde alla hans röster genom att ha på sig ännu mer glitter. Den som tigger efter mycket mister ofta hela stycket, så det borde han kanske ha tänkt på innan han sjöng ”Begging”. 

Ellen Benediktson uppträdde som nummer två ikväll. Jag kan känna att det var dåligt planerat av SVT att lägga den första kisspausen så tidigt in i programmet, men ingenting förvånar mig längre. 

Om man lägger ihop åldern på medlemmarna i Alcazar så blir det typ 250 år, men de vet ju vad de gör iallafall. På bilden så kan ni se hur de visar nödutgångarna i arenan genom att peka med fingrarna utifall man skulle behöva lämna byggnaden snabbt för att gå och spy omedelbart. 

Oscar Zia sjöng ”YES WE CAN”, men det kunde han uppenbarligen inte med tanke på hur dåligt det gick. Yes diskmedel känns mer spännande än hans ”personlighet” och ”show”. 

Linus Svenning hade tidigare sålt in sitt bidrag och ba ”den här låten är väldigt personlig för mig och handlar om min döda bror”. Tyvärr så blev det lite antiklimax när det visade sig att det var Fredrik Kempe som hade skrivit låten och inte han själv. Texten var dock väldigt stark, och speciellt när han sjöng ”Jag såg när du slocknade och din röst försvann”. Han sa det kanske inte rätt ut, men alla fattar ju att det var en pik till Linda Bengtzing och Shirley Clamp och deras döda karriärer. 

Helena Paparizou var helt klart en survivor av hennes dåliga styling från början till slut i hela tävlingen. Budskapet ”Survivor” blev dessutom så mycket mer starkare och övertygande efter att man hade tvingats lyssna på ”Bröder” några minuter tidigare. 

Yohio är ungefär en tredjedel så lång som Sanna Nielsen i högklackat, men han är ju glad ändå. Låten hette ”Til the end”, och det är väl ungefär så länge som han kommer att ha synliga brännskador efter eldklotet han lekte med på scenen. 

Sanna Nielsen var pimpad med svart nagellack kvällen till ära! Tur att det inte var julkonsert i någon kyrka, för då hade hon inte blivit insläppt med de där djävulsdyrkarfingrarna. Kul för henne att vinna dock! Hon är en förebild för alla oss stalkers därute. Ibland måste man försöka 7 gånger för att få det man vill. 

Panetoz hade raidat en Dressmann-butik och tagit alla billiga kostymer de hade för att kunna vara synkade på scen. Man bara väntar på att det ska rulla förbi en liten textremsa med ”Alla byxor 200 kronor”. 

”Busy busy busy doin’ nothin’ at all”. Antar att det är det man måste göra om man vill se ut sådär när man är 31 år gammal som Ace Wilder. Bara sitta still och glo och aldrig le eftersom det ökar risken för rynkor och annat naturligt. 

Melodifestivalen är slut för i år nu. Tills nästa år hoppas jag att SVT tar ett rejält SMS-lån för att kunna finansiera en ny turné och kunna anställa nya manusskrivare. Jag tror att frågan om vad som kommer hända med Melodifestivalen 2015 blir det som avgör riksdagsvalet i höst. Det kommer vara en kärnfråga bortsett från jobben och en annalkande rysk invasion. Min röst kommer iallafall gå till det parti som vill satsa mest på glamour till folket, och det tycker jag att ni också borde tänka på i september. Förhoppningsvis så kan Kristdemokraternas valmanifest ligga som grund för ett nytt manus, med tanke på att jag aldrig har skrattat så mycket i hela mitt liv som när jag läste det. 

Jag trodde helvetet skulle frysa till is innan dagen jag blev citerad på Svenska Dagbladets kultursidor, men tydligen inte. Ena dagen twittrar man om bajs och sen så blir man citerad i journalistikens finrum på Svenska Dagbladet och kallar sig för ”Melodifestivalens motsvarighet till Kristdemokraterna”. Jaja. 

Två timmar kvar tills finalen börjar. Jag ligger i fosterställning och svettas så mycket att man kan hälla en tacokryddmix på min kropp och slicka upp den. Den meningen kommer nog inte att komma med i Svenska Dagbladet. 

På Oscarsgalan i söndags så tog några amerikanska kändisar en gruppselfie med Ellen DeGeneres i spetsen. Det var säkert jättetrevligt för alla inblandade (hoppas att ingen fick löss när de tryckte huvudena mot varandra) även om ”selfie” börjar kännas lite som 2013. Senaste veckan så har tyvärr lite för många svenska kändisar i grupp försökt återskapa denna redan klassiska selfie, och ikväll i Let’s Dance så kom dödsstöten som vi alla redan borde ha kunnat förutspå. David Hellenius (ungefär lika lång som Ellen DeGeneres) försökte ta Oscars-selfien till Let’s Dance. 

Vet inte riktigt var jag ska börja någonstans när jag ser på den här bilden. Den är ungefär som en trafikolycka. Hur gärna man än vill titta bort så kan man inte låta bli att glo. David Hellenius och massa ”kändisar”. Frågan är ju bara vem som är vem? Steffo Törnquist långt bak till vänster är väl Brad Pitt (sexig 50+), Lotta Engberg är Sveriges svar på Angelina Jolie och Glenn Hysén får väl vara Meryl Streep med tanke på att de har ungefär samma frisyr. 

Det värsta är att allt är så amatörmässigt. Det här är nästan värre än när min skola hade en egen Nobelpris-utdelning och hade ”gala” i skolmatsalen. Min syn kommer aldrig att bli som den har varit efter det här. Man kunde lika gärna ha hällt syra i ögonen på mig. Alla pratar om att hotet mot Sverige kommer från Ryssland, men jag tror att det största hotet kommer från David Hellenius instagram. Massförstörelsevapen är vad det är. 

Selfien är officiellt död nu har jag bestämt. Fredagskvällen den 7 mars så blev den kallblodigt massakrerad av David Hellenius med medbrottslingar. Välkommen till begravningsgudstjänst på söndag. Vi sprider askan och hoppas att den hamnar i ett iCloud som ingen någonsin kommer att hitta. Efteråt så äter vi choklad på begravningsmottagningen och får finnar som vi inte behöver bry oss om längre nu när det inte finns någon anledning att fota sig själv längre. 

Epilogen till historien om selfiens död är att Malou von Sivers någon gång om några år kommer ha snappat upp att det finns ett begrepp som heter ”selfie” och ta upp det i Efter Tio som en ”ny trend” i sociala medier. *skräckmusik*. Tills dess så kan vi dock kollektivt förtränga begreppet och hoppas att den dagen aldrig kommer. 

Här sitter jag ensam i lunchrummet på jobbet en fredagskväll och kör in fingret i ett brödbit i brist på annat. Det enda som är mer djupfryst än färdigrätterna jag äter till middag varje dag är resterna av mitt kärleksliv som ligger instoppade längst in i frysen. Funderar fan på att ta hit några skabbiga torgduvor för att få lite sällskap och ha någon att mata med lite bröd för att tillfredsställa mina feeder-behov? Ingen skulle märka om jag tog en duva från ett torg och bonade om en mikrovågsugn där den skulle kunna bo istället och hålla mig sällskap.

Jag ger härmed ett tips till Yohio i egenskap av livscoach och allmän vägledare, och det lyder KASTA INTE ETT BRINNANDE KLOT AV ELD UTAN HANDSKE!!! Typiskt rop på hjälp. Har någon kallat in skolkuratorn för detta? Herregud Yohio. Om du hade velat göra något farligt med eld så hade du väl kunnat nöja dig med att stå och smygröka bakom skolgården som alla oss andra. Man ba oj shit här står jag och smeker en brinnande projektil, men jag blir nog inte bränd för jag är ju trots allt Yohio plus är skitkänd i Japan bara det att ingen i Sverige har orkat kolla upp om det verkligen är sant. Daaah! Till Yohios försvar så måste jag dock säga att jag inte heller hade respekterat ”varningar” från en ”magiker” om någon hade sagt så till mig, så på ett sätt så tyckte jag att han gjorde rätt.