Det enda jag har gemensamt med mig själv som barn är min villkorslösa kärlek till toast:( Inget har förändrats. Jag sitter fortfarande i solen och äter smält ost och njuter av livet tio år senare. Det är bara en pubertet som skiljer oss åt.

Det bästa med att ha två skärmar på jobbet är att jag kan använda en av dem till att bara visa gulliga djur på! Så nu har jag en apa som glor på mig hela dagarna medan jag försöker koncentrera mig. Alla borde ha det.

Hatar faktiskt när man åker taxi sent på kvällen hem från krogen med en kompis och man ba *pratar om känslor*, men så kliver kompisen av tidigare än en själv och man blir lämnad med taxichauffören och vill typ dö? Och så sitter man där i baksätet och skruvar på sig och ba ”Ja jo, hatar killar alltså, hehehehe” och taxichauffören ba ”Okej”. Sen så vet hen allt om ens känsloliv! Så himla stelt! Och man har betalat honom 250 spänn också. Det är ju typ lika mycket som en psykolog, så egentligen kanske det är lika bra att slå två flugor i en smäll och ha terapi i baksätet. Skinnsäten är ju så sköna och härliga.

Du vet det är illa när dina bleka ben lyser starkare än månskenet. Blev nästan lite rädd för att alla asiatiska turister skulle börja fota mina håriga ben istället för månen. Kan ju inte rå för att de är så himla fängslande.

Givet att man plockade sju blommor på midsommarnatten. Fick typ bryta mig in i tre villaträdgårdar och trampade snett på en sten och brakade in med mitt ansikte i ett spindelnät och stack mig på en ros, men det är smällar som man får ta. Drömde bara opassande drömmar om arbetskollegor hela natten. Jätteäckligt. När jag vaknade upp på morgonen så var alla blommor döda och uttorkade, och jag antar att det är en metafor för mitt så kallade kärleksliv.