Enda gången jag känner att jag har kontroll över livet är när jag tar en kundvagn i mataffären. Det får mig att känna mig så mäktig! Jag ba sladdar omkring och låter ingen stå i vägen för mig och min jakt på saker att stoppa i munnen. Tyvärr så fastnade min tia i vagnen när jag skulle ställa tillbaka den. Stod där som någon pensionär i tusen år typ och försökte lirka loss den men så tänkte jag att jag lika gärna kan lämna den där och ba *göra någons dag* för alla vet ju att inget gör en lyckligare än pengar.

Om ni tänker er att killen man gillar är laxen på sushin, så är man själv typ det klibbiga riset runtom som vägrar att släppa taget eftersom man vet att man hör ihop och att man aldrig skulle klara sig själv. Det är ju så. Vad vore riset på sushin utan laxen till? Bara torrt och äckligt och blekt. Eller så är killar typ som wasabi. De ligger där på tallriken som man kallar livet och man vet att man inte borde äta den, men man gör det ändå och så ångrar man sig efteråt. Så himla typiskt. Hatar det. 

Nu vet jag äntligen vad jag ska satsa på. Alltid skönt att ha något motivationsmål nu när semestern är slut och det är höst. Min hållning är redan nu som en ostbåge och snart kommer jag vara lika krispig och gyllenfärgad också. Det känns som ett naturligt steg i min karriär typ.

HALLÅ!!! GÖR NÅGOT!!! Varför är det ingen som reagerar?!? Det är egentligen helt sjukt hur sårbar hela samhällsapparaten är när man tänker efter. Plötsligt ba står man där på Ica och så är allt strössel borta. Om glassen är en hårbotten så är ju strösslet mjällen som toppar ens look.

Undrar typ hur jag hamnade här. Man skriver några tweets om Gina Dirawis klänning och så ba BAMMMMM notis i Metro så att folk kan glömma kvar mig på tunnelbanan när de kliver av.

Ställer mig dock tveksam till huruvida det bara är jag och fyra till som ”twittrar om teve” i Sverige. Det är ju inte så svårt. Eller alltså en teve kostar väl 500 spänn (har inga begrepp om pengar längre!) och en relation till det svenska språket går väl att hitta billigt på Blocket. Det var där jag köpte min iallafall. Åkte med en skåpbil i gryningen till Åkersberga och fraktade hem den.

Betalar inte ens någon tevelicens! Mest för att jag inte vet hur man gör. Nu kommer jag aldrig att kunna bli statsminister eller någon annan ledande position i samhället. Antar jag är dömd till att för evigt sitta hemma och twittra om Melodifestivalen resten av livet.