8:31 21 Apr 2015

 

Det har hänt lite grejor sen vi premiärade Alabama-rapparen GmaneWood Wheels Turning i december. Albumet Eurotrap som han spelade in i Sverige förra sommaren släpptes i februari (finns på alla musiksidor, men tror han får mest pengar i egen ficka om ni köper på Bandcamp). Och igår kom videon till Trappadon-samarbetet SLAB Line International. 

När G-Side, som precis som Gmane kommer från Huntsville i Alabama, besökte Kiruna sa de i intervjuer (med oss t ex) att det fanns likheter mellan Kiruna och Huntsville. Förutom att båda städerna har massa rymdraket-baser så var folkets intressen ungefär samma: man kör bil och lyssnar på musik. Nu är inte Trappadon från Kiruna men han är från Norrland (Umeå) och jag vet att han älskar att glida runt i bilar och lyssna på musik. Precis det rappar han och Gmane om i videon ovan. Sången är producerad av Trappmusik-producenten Aggie aka Banken aka ÄGI.

Lyssna och koppla av!

7:16 18 Apr 2015

 

 

För några veckor sen kunde ni smyglyssna på Denz singel Varje dag i avsnitt 87 av vår pod. Nu är denna dunderdänga släppt! Alltså Denz fortsätter skina inte sant. Video ser ni ovan.

 

 

avsnitt_87.jpg

8:58 16 Apr 2015

 

 

 

Mitt flöde i mina internet är fortfarande designat så att jag ska se vad för bra ny rap som dyker upp i USA redan när den dyker upp. Fast jag hinner inte med längre pga min vardag se annorlunda ut. Därför har jag megasvårt med dagens teknikunder och sånt att lista ut om en sång ens är jättestor eller inte?

Är Chedda Da Connects stor nu? Flicka Da Wrist var stor rent musikaliskt redan när den kom i somras och nu är den eventuellt en megahit fast att mixtapet bara har 574 downloads på Datpiff och sången bara typ 21 000 plays på Cheddas Soundcloud. Så varför megahit? Pga källor som billboard.com uppger att Flicka Da Wrist-vines delats miljontals gånger, en enskild har delats över 14 miljoner gånger!

 

 

Nu sätter vi oss ner och kritar ner Chedda Da Connects karriärstrappa för att få lite klarhet i det här (på Petter417s begäran). Alla steg har haft exakt lika mycket inverkan på hans karriär skulle jag säga. Varje enskilt steg leder antagligen också direkt till att nästa händer. Karriärstrappa-modellen skapades för att reda ut hur Sage The Gemini tog sig från födseln till en bygnnande världskändis (nu med A-lista på P3 typ).

Trappsteg 1 (1990-talet):
Chedda Da Connect föds någonstans, kanske Houston, TX. Han växer upp i Houston iaf.

Trappsteg 2 (2013ish):
Chedda Da Connect arbetar som manager eller liknande åt T-Wayne (artisten inte duon som kanske fanns bestående av T-Pain och Lil Wayne).

Trappsteg 3 (2013:
T-Wayne släpper Turn Down For What ft Stuey Rock och Lil Ronny. Sången är bra men blir ingen större hit.

 

Trappsteg 4 (2014 sommar):
Chedda släpper mixtapet Catchin’ Playz med hits som FLICKA DA WRIST och Sauce ft Sauce Twinz.

Trappsteg 5 (nov 2014):
Efter att under tidig höst upptäckt att Houston har fler extremt feta samtida game changing artister än Beatking förklarar Hugo (jag) från VBDFR (vi) att Houston är har nåt på gång. Mixen av Houston, Dallas och nya nya Atlanta är nåt. Det låter som att det kommer bli det nya nya. Flicka Da Wrist är både med på mixtapet Houston vs Everybody och (framförallt) med i podcasten VBDFR (den här podden).

Trappsteg 6 (dec 2014)
Catchin Playz 2 släpps och sången Ride spelas i podcasten VBDFR.

Trappsteg 7 (2015)
Flicka Da Wrist får fler och fler remixer, alltså varianter av andra artister. T ex av Kevin Gates och Rick Ross.

Trappsteg 8 (jan-feb-mars 2015):
Folk börjar göra Vines till Flicka Da Wrist. Dom loopas 100 miljoner gånger kanske. Här är några goa:

 

Trappsteg 9 (feb 2015)
Megastjärnan Justin Bieber gör en Vine (som jag bara hitta på youtube) till Flicka Da Wrist.

 

Trappsteg 10 (april 2015):
Flicka Da Wrist får plats på Hammer Times senaste mix på Soundcloud.

Trappsteg 11 (april 2015):
Megastjärnan Rihanna gör en instagram-video där hon mimar med och dansar till Flicka Da Wrist. Lyckas inte bädda in men titta här!
 

Så där står Chedda Da Connect idag, på sitt elfte trappsteg. Vet fortfarande inte om själva sången är en hit kommersiellt osv, det är en Vine-succé iaf! Om ni läser det här typ 2016, Vine var en kortvideo-app som användes ett kort tag av rapparen Riff Raff i maj 2013, sen försvann den aldrig riktigt.

Det var väl allt då.

Så här ser han ut bredvid Justin:

 

2:53 13 Apr 2015

B.M.A. – ”Min Blatte”

förlåt på förhand men: min första tanke när jag såg killen som lägger första versen va ”Denho Acar e tillbaks i landet o han rappar?!” När jag slutat fåna mig tänkte jag fan va fett detta va! o sen läste jag på GrandSmack att B.M.A. (står för ”Blattar Med Attityd” och består av Chapo, Luka & Lab) e från Falkenberg vilket jag, som göteborgare, tänker vara lite stolt över pga ändå västkusten (dehär e rap, geografi e viktigt). Enda jag stör mig lite på är delarna med screwad röst för jag tycker det är played out men jag förlåter allt när han på sista versen rimmar ”dagis” på ”ballin” o ”shmurda” på ”lördag” booom 

Beatet e av ngn som kallar sig Blasian Beats o ja ser gärna fler sånna här beats o mer från B.M.A! 

/Petter

 

 

BONUSBILD:

 

2:48 8 Apr 2015

RECENSION:

”Inte mer än rätt att vi firar som kungar” rappar Ison på sin solo-låt ”Ikväll är vi kungar” från 2009. För två år sen gav låten sitt namn till en turné med Ison & Fille tillsammans med Petter, och i år gjorde man om det, fast större. Den upplaga av ”Ikväll är vi kungar” som dragit  runt i Sverige under för-våren och som turnéavslutade på Cirkus i Stockholm i onsdags består av fem rappare: Ison, Fille, Petter, Lilla Namo och Rosh, uppbackade av DJ Sleepy och DJ Taro samt sångerskan Blen. Firar är också precis vad man gör, både det som varit och det som är. Det är tre generationer svensk rap som står på scen tillsammans: Petter var med och drog igång genrens första stora våg i slutet av 90-talet, Ison & Fille debuterade i början av 00-talet när vågen precis ebbat ut, och både Namo och Rosh har gjort entré på den här sidan av 2010, i ett Sverige där rap till slut blivit en självklar, stabil del av musikscenen. ”Ikväll är vi kungar” är en styrkedemonstration, både för artisterna själva och för svensk rap i sig.

Men man firar inte bara sig själva, publiken är helt klart bjuden på festen. Tempot är högt genom hela konserten, som under den mest intensiva delen av en klubbnatt när DJ:n maxar, växlar låtar snabbt och inte sparar på hitsen; Tillsammans har artisterna råd att slösa med låtar som i en solokonsert av respektive akt kanske sparats på (att utse kvällens bästa låt känns meningslöst men en sak slog mig: Ison & Fille är antagligen den den rap-akt i Sverige som har allra flest riktigt bra låtar).

Även under själva låtarna händer det saker nästan hela tiden: ”Ikväll är vi kungar” är en ovanligt kollektiv insats, en rappare står sällan själv på scen, oavsett vems låt som framförs. En Petter-vers kan lika gärna rappas av Namo eller Rosh, flera låtar mixas ihop, ibland byter låtar beat med varandra. Det är tight och välregisserad underhållning, som också verkar vara väldigt kul att framföra, till exempel har Petter och Lilla Namo en oväntat bra, och mot slutet riktigt gullig, kemi på scen.

Showen innehåller ändå solo-ögonblick. Petter, som ända sen debuten har meta-rappat mycket om att just rappa, har under åren även blivit mer personlig och är under kvällen som bäst i låtar som ”Håll om mig” och ”Längesen”, där det kantiga i hans flow funkar till hans fördel, texterna blir tydliga och raka. Showens allra starkaste Petter-vers levereras dock inte av varken Petter eller Namo: Gängets yngsta, den 18-åriga Rosh, tar över tillställningen fullständigt när hon väser, spottar och tills slut vrålar fram en av Petters verser från ”Så klart”, och får kvällens kanske starkaste publikreaktioner.

Rosh lyfter hela ensemblen och är på många sätt showens hjärta. Mindre än hälften så gammal som Petter firar hon redan sina egna triumfer, 2014 var hennes genombrottsår och tidigare i år släppte hon sin debut-EP. Rosh är en nykomling som snabbt kommit in i de riktigt stora sammanhangen, och på scen känns hon ofta storögd, som att det fortfarande känns overkligt att ens vara här, men samtidigt redan van, självklar och självsäker. Som hos alla stora artister finns det något dubbelt hos Rosh som folk dras till, hon har en aggressivitet men utstrålar samtidigt kärlek, hennes instagram har få leenden men många hjärt-emojis.

Blen gör en av kvällens starkaste nummer i en monumental tolkning av Filles låt ”Genom Allt 2” där hennes röst känns genom hela lokalen. Men jag blir ändå lite besviken över att inte få höra Filles egna, mer sårbara och spruckna, auto-tune-sång. Det är symptomatiskt för en show där ren kvalité går före det mer spontana och ibland känns ”Ikväll är vi kungar” som en lite för proffsig show, som att inget får riktigt svajja. Mellansnacken är lite för effektiva, som Oscars-tacktal som är över långt innan orkestern börjar spela, och även om många låtar framförs på sätt vi aldrig sett förut finns det ändå något förutsägbart i låtvalen, vi får exakt vad vi vill ha, de vet exakt vad som funkar, allt för att maxa festen.

Men det är okej. Ison & Fille har aldrig skrivit en festlåt som inte samtidigt också påminner om verkligheten efter, före och under firandet, och har alltid gjort sin musik just för dem som förtjänar att festa mest, och låtar som Lilla Namos ”Höj volymen” är ren samhällskritik i partykläder. Och det finns som sagt mycket att fira. Artisterna på scen förtjänar det här, vi i publiken förtjänar det här. Som Ison rappar: ”Låt oss njuta, innan det släcks”.

/P

RANDOM TANKAR:

– Jag har ju varit längst, och längst fram, på konserter sen 1998, men i onsdags satt jag ner. Några platser från mig satt Maskinisten med sällskap. Maskinisten är, som för er som inte känner till honom, en rap/hårdrocks/spoken-word-artist som ingått i kretsen kring Kartellen sen långt innan Sebbe Staxx blev rumsren nog för morgonsoffor och mys-tv med Parneviks. Han och typ alla i hans vänner hade bredare nackar än mina lår (och lår bredare än min midja) och satt i stort sett hela konserten blick stilla, stirrandes mot scenen med korsade armar. Detta betyder absolut inte att de inte gillade vad de såg, jag uppfattade dem helt enkelt som den typ av män som inte riktigt slösar med känsloyttringarna. Så när de väl bjöd på en snabb applåd här och där, bestående av tre-fyra hårda handklapp, tänker jag att det i princip motsvarar när ett One Direction fan svimmar.

– När det var dags för Isons vers på ”Från hjärtat”, ”Higwon fuckas, bröderna Dalton” ni vet, stoppas musiken, scenen släcks ner och Ison kommer ut i samma Scream-mask som i videon. När jag stog o fånlog tänkte jag: Det spelar ingen roll vilken mask Ison tar på sig eller hur många rader som ”känn igen mig som om jag mobba dig när vi va små” han lägger, Ison skrämmer ingen. Han utstrålar en genuin mysighet, en äkta trevlighet, vilket jag tror han är helt fine med. As he should be.

– Kvällens bästa stämning är nog när hela Cirkus står upp o gungar till ”Jag skrattar idag”. Det är en perfekt dansbandslåt.

– Fille brukar vara noga med att hålla isär sitt rap-jag och sitt humor-jag, men när han och brorsan kör en kommande Grillat & Grändy-låt ger han, alldeles i början, ifrån sig ett litet ”hej hej hej!” och det är precis som om Lilla Al-Fadji tittar fram i tre sekunder. Sen blir han 100% rappare igen och avslutar låten med en svintight vers jag ville backa back o spela om med en gång.

 

PEACE